En ny hjälte.

Igår var jag på ett "frälsningsmöte" om tillväxt och att förlänga säsongen inom besöksnäringen på Österlen. Det var intressanta föredrag av kunniga och inspirerande föreläsare. Applicerbarenheten på vår strävsamma vardag kan kanske kanske ifrågasättas. Ibland blir man så matt av tanken att myndigheter, banker, försäkringsbolag m fl tar så mycket betalt av oss och så ger de igen litet i form av att samla oss för att tala om hur vi ska utveckla vår verksamhet. Ta mindre betalt av oss så lönsamheten ökar så skulle jag kunna ta gift på att vi alla skulle återinvestera vart enda öre på ett förnuftigt sätt.
Men min stora behållning var när Björn Ranelid framträdde. Språk och tanke var sammanvävda, en intensitet och ett engagemang. För mig visade det rå intellektuell och kulturell kraft. En man som på det litterära området överträffar de flesta och tillåter sig att njuta av det. Jante borde vantrivas på Österlen med en så gigantisk motståndsman boende här i en äppellund. Jag har alltid tyckt att Björn Ranelid varit en mycket bra författare med ett oerhört vackert språk. Dessvärre hade jag köpt mediabilden av honom som en pajas. Förlåt!
Jag köpte en bok av honom, och bad honom dedicera den till min kära hustru "från din favorit Björn Ranelid". Jag fegade helt enkelt ur - undrar varför.

Vem värnar utrotningshotad mat?

När jag skyndar hem för att genomlida en fruktansvärd maginfluensa, som är under uppsegling, uppbådar jag de sista krafterna och släpar mig in på ICA för att bunkra lättkost. Efter maginfluensa är första möjliga intag te och veteskorpor. Till min oerhörda fasa upptäcker jag att vanliga bonnaskorpor har tagits ur sortimentet. Mängder av mandelskorpor och italienska deliktessvarianter (antagligen från Göteborgskex). Fiskar rödlistas. Rovdjur och skalbaggar fridlyses. Veteskorpor bara försvinner!

Gås på Hammenhögs gästis.

I den ruskiga men varma november lyser vi upp tillvaron med riktig skånsk gåsamiddag. Vi har haft stor efterfrågan så vi kör faktiskt gås under fyra helger. Jag har hört att det är svårt att få tag i svenska gäss, men vi beställde för länge sedan så vi har inte haft problem. Vi har lyckats utbilda många svartsoppsätare även om vi har hummersoppa för fegisar. Naturligtvis de klassiska tillbehören; hjärta, lever och krue (på svenska kräva)! Vi hade lite problem att förklara vad "kräva" var för en engelsman, vi enades om att det inte hette "demand". Med ett försök att beskriva kallade jag det "pre-stomach on birds". Detta ledde till att att det heter "craw" eller "crop". Hur som helst gillade han svartsoppa. Samtidigt som våra gäster smörjer kråset med gås kan de se ut över fälten och se vildgässen öva V-flygning i Selma Lagerlöfsk anda.
Till gåsen serveras sockerbrynt potatis, sviskon, äppelmos, hemgjord rödkål, gräddkokt brysselkål och naturligtvis den gudomliga såsen.
Den skånska äppelkakan är pricken över i. Den görs på kavring och äpplen. Vi bakar vår egen kavring som torkas och mals. Ett lager mald kavring, ett lager äppel och ett lager kavring på topp - och skuts in i ugnen. Till detta vaniljsås på riktig vanilj!
Detta är så god mat att det vore fel att servera den endast på Mårtens afton.