Blir det ordning på Hammenhögs Gästis.

En del i vår stora renovering är att byta golv i matsalarna. De sunkiga textilplattor som legat på på plats jag vet inte hur länge var antagligen fräschare på undersidan än ovansidan. Vi har köpt
ett borstat furugolv. Borstat innebär att de mjuka delarna i slitytan bostats bor så golvet får litet struktur och blir därmed mer levande. Visserligen är det mjukt, men vi skyr ju inte den patina som kommer av att golvet slits. Vi skaffade ett brunbetsat och oljat golv, vi vill inte ha Carl Larsson-känsla.

Vi blev chockade när 150 kvm brädor levererades. Först för att 150 kvm är mycket brädor, sedan när vi packade upp och vi såg att golvet var ljusgrått, nästa blått. Vi prövade mycket noga om det var möjligt att tänka om avseende färg. Men nej - det är inte möjligt. Vi skulle antagligen de närmaste tio åren gå och gräma oss över golvet. Så det vara bara att försöka få det utbytt. Gudskelov var det inte lagt. Det visade sig att leverantören ställde upp på det mot en viss merkostnad. Och en ny vänta på ca 14 dagar. På bilden syns hur golvet såg ut. Balkar som antagligen legat på plats sedan 1700-talet och jord emellan. Vi funderade mycket på att schakta bort jorden och tilläggsisolera. Jag la in mitt veto. Har det funkat sedan 1700-talet så vil jag inte experimentera med dagens lösningar. Jag tror att man ska ha respekt för huset som helhet och gamla tiders husbyggnadskonst.

På andra våningen där rummen ligger börjar man se framsteg. Kanske är kulmen passerad och nytt växer fram bland rivningsmassorna. Badrummen är nu snart klara och vi kan se att det gått att få in dem i alla rum utan att det blir särskilt trångt. I vissa fall har vi frilagt balkar so skapar en rymd även om det inte är ståhöjd på hela ytan.

Vi har också kunnat plocka fram de vackra små runda fönster som tidigare varit gömda i garderober och biutrymmen. I några badrum kan vi använda de gamla pottskåpen att ställa handfaten på. Stenhuggeriet i Ystad har hjälpt till att göra uttag i marmorskivorna.

På måndag ska vi ta emot Rotary i restaurangen igen!

Företagsklimat på Österlen.

Simrishamn är en av de kommuner som hamnar i absolut botten när i Svenskt Näringslivs mätningar av företagsklimatet. 2009 dalade man till 241 från 235. Detta berodde inte på att utbildningsnivån sjunkit, kommunalskatten höjts eller att kommunikationerna försämrats. Det berodde på försämring i de mjuka delarna; attityder runt företagande och relationer mellan kommun och företagare. Man kan till detta lägga til relationer mellan företag. Det finns en djup misstro hos traditionella företag mot företagen i besöksnäringen. Detta speglas inte i Svensk näringslivs undersökning. Det kan då vara intressant att veta att turismföretagen omsätter ca 700 miljoner per år bara i Simrishamn.

Turismföretagen är oftast små familjeföretag. Hårt arbete och dålig lönsamhet kompenseras av att det är ett valt sätt att leva. Österlen har denna vägen fått ett stort antal entreprenörer som i kappsäcken har med sig kvalificerade utbildningar och erfarenheter från andra verksamhets-områden. De har gjort fler SWOT-analyser än de flesta. Ändå är samhällets bidrag till dessa analyser, utredningar, inspirationsseminarier, tillväxtutbildningar osv. Det brukar glunkas bland de traditionella företagen att det ska satsas mindre på besöksnäringen. Jag håller med så länge satsningen ser ut som den gör.

Vad vi behöver är inte hjälp att tänka ut vad vi ska göra utan stöd att genomföra. Jag ser några områden som bör utvecklas:
-Omvandla de kommunala turistbyråerna till ett regionalt bolag på Österlen, med ett reellt inflytande för företagen. De som besöker Österlen har inget intresse av om de befinner sig i Simrishamn, Tomelilla eller Ystad. Kommunernas revirtänkande är ett verkligt hinder för utveckling.
-Stärk kompetensen när det gäller Internetmarknadsföringen. Turistbyråena tänker fortfarande huvudsakligen broschyrer, som ska finansieras genom annonser. Över 80% av befolkningen har Internet som första val att söka information. Marginalkostnaden per ny informationsmottagare är noll. Sänk dessutom provisionen i kommunernas bokningssystem. Det är inte rimligt att påstå att självkostnaden för kommunen är 16%.
-För att den småskaliga turismnäringen ska kunna utvecklas behövs riskkapital. De exempel som brukar hållas fram när det gäller regional utveckling av turism, har alltid generöst inslag av kapital. Det må vara lokaliseringspengar eller andra offentliga pengar som fungerar som lok. På Österlen är tillgången just den extrema småskaligheten och kanske är det just detta som ska värnas.

Jag tycker att politiker och andra som lutar sig på att de är barnfödda på Österlen ska inse att värden har förändrats inte bara utanför Österlen, utan även här. Det är inte farligt med nya tankar och idéer som kommer från annat håll. De som flyttat till Österlen har gjort det för att stanna.

Konstfack och provokationen.

Efter turbulensen runt Konstfacks examinationsarbete söker man efter de sansade bedömarna. Jag såg på TV Clemens Poellinger, konstkritiker på Svenska Dagbladet. Hade hade en väldigt balanserade analys av företeelsen. I dagens SvD har man återgett "Röster i konstdebatten". Igen gör Poellinger bästa insatsen:

"Jag ser det som att vissa Konstfackelever riktar sin energi åt fel håll. Går den lätta vägen när de ger sig på något som redan går på knäna - det offentliga samhället. Vad är det värdigaste målet för ifrågasättande konstprojekt som förmodas rikta sig mot förtryck från makten och härligheten? En hårt pressad vårdsektor, en nedskärningshotad kollektivtrafik, eller exempelvis marknaden i sina olika manifestationer som banker, börser och storföretag?"

Jag kan inte annat än hålla med. Klottra i tunnelbanevagnar är ungefär som att sittstrejka på kontor.

Konstkritikerkritiker.

SJ och monopolet.

När det är billigare att flyga till Paris än att åka tåg Malmö-Stockholm, så är något fel. Det är svårt att förstå varför SJ ska behålla monopolet på stambanorna. Så får den gamle moderatet och styrelseordföranden i SJ, Ulf Adelsson, säga vad han vill!

Nu har det vänt.

Efter 1,5 månads röra känns det som om återuppbyggnade av Hammenhögs gästis börjat. Kakel och klinker är på plats i flera av bad-rummen.
Visserligen är golven i matsalarna upprivna. Fantastiskt att se hur välbevarade balkarna från 1700-talet ändå är. Mellan balkarna ligger jord och sand. Vi kommer att behålla det så. Det känns som att man inte vågar ändra spelreglerna för ett gammalt hus. Och byggfusk var ju ovanligt innan 1960.

Så kom vintern till Österlen.

Det är inte ovanligt att Österlen lamslås av snöoväder. Jag trodde kanske att vi skulle klara oss i år. Bara för ett par dagar sedan såg jag snödroppar och vintergäck. Så kom halvannan decimeter blötsnö. Det är inte på något sätt katastrof eftersom vi haft någon vind att tala om.

Utsikten från restaurangen ser litet annorlunda ut. Snön gör allt ljusare och renare. Det är svårt att tänka sig att vi om tre månader har trädgårdsservering på samma plats.

Appropå snödroppar och vintergäck, har vi lärt oss hur vi ska tänka nu när vi ska göra vid framsidan på Hammenhögs gästis. Perennerna kan vi bortse från. De går alltid att ersätta. De gamla lökväxterna är däremot klenoder, som man ska vara mycket rädd om. Jag tänkte tvärt om. Det vara Emma Karp Lundström, äppeltavlekonstnär och trädgårdsanläggare, som lärde oss detta.

In i dimman på Österlen.

Februari - vintermånad! I och för sig ska man vara tacksam att slippa de snöstormar som när de inträffar lamslår Österlen. Det behöver inta vara mycket snö. I kombination med vind i det öppna landskapet fyker det. Vägarna försvinner och man är helt beroende av de röda bambukäppar som i bästa fall omger vägarna. Inte så vackert som en pilallé men mycket användbart.
Förra helgen gjorde vi ett nedslag i Stockholm. I princip var vi inte utanför Södermalm. Jo vi var naturligtvis i Årsta där bägge stockholmssönerna bor. Vi gjorde också en utflykt till Junibacken. En fin anläggning för ung och gammal. Roligt att det var bra klass på kaféet.
Vi var också på Vintervikens "bistrokafé". Trevligt i en fantastisk miljö.
Vi hade också möjlighet att se våra vänners, Lise & Gertrud, 10-års jubileumsshow. Den var helt enkelt otroligt bra och uppskattades också av E&E som vi lurat med. Normalt sett är de kanske litet mer "arty" i inriktning. Vi läste med viss förvåning en rescension av en sällsynt magsur bedömare i DN. Min entydiga rekommendation: Skit i vad DN tycker. Gå till Södra Teatern och njut en fantastisk föreställning.
I torsdags gjorde jag en utflykt till Göteborg tillsammans med J, som för närvarande är pappaledig. Vi tittade på Årets kock i Lisebergshallen. Man kan konstater att elitnivån inom svensk gastronomi är en fråga för män. Vi var också på releaseen av Sveriges bästa bord. Vi har i år kommit med i den guiden, och det är alltid uppmuntrande.
Det är kul och spännande att komma ut i den stora världen men skönt att komma hem till tiden på Österlen.