Pust efter matrundan på Österlen.

Veckan med Matrundan var för oss en stor succé. Vi har under veckan serverat 500 portioner äggakaka. Även kvällstid har restaurangen varit välbesökt. Sista fredagen hade vi så fullsatt så att vi faktiskt fick säga nej. Ett drabbat par återkom i måndags. Det kändes trevligt.

Vi har också vernisage på webben. Andréas, vår vän och hovfotograf var och kollade vinklar. Ja han åt också med sin tålmodiga hustru. Vi var faktiskt väldigt angelägna, på gränsen till pushiga, att få nya bilder efter renoveringen. Man vill ju inte chansa eftersom Andréas ska med Ola Skinnarmo på ett stolleprov, segla genom nordost passagen. Isbjörnar är inte att leka med, de äter gärna människor, även en gänglig fotograf med en Nikon runt halsen är jag rädd. Dessutom är isbjörnar direkt hälsovådliga, särskilt levern, att äta för människor. De lär innehålla en mycket koncentration av D-vitamin. Senare rön hävdar att männen i Andrés expedition till Nordpolen, ingalunda dog av svält utan av D-vitaminförgiftning, sannolikt då till följd av ett ohämmat frosseri på isbjörn. Källan till detta är en barnläkare som uppenbarligen inte är en totalsupporter till AD-droppar. För en gång skull gäller inte talesättet äta eller ätas. Det är i detta fallet lika illa.
Hur som helst fick vi ett antal mycket fina bilder som nu kan ses på vår webb. (http://www.gastis.se/).

I övrigt kan meddelas att gästgivarinnan, förledd av väninnor, inhandlat en spikmatta. Jag såg i andanom en sidokarriär som fakir, med början på Kiviks marknad. Jag fick mig en välförtjänt åthutning och vet numera att liggande på spikmattor befrämjar hälsa och välstånd, åtminstone hälsa.

Res - Österlen.

Jag blev lycklig när jag igår slog upp Expressens - GTs -Kvällspostens ny magasin Res. I en semesterguide över Sverige. "Ett hotell kan vara så mycket mer än en sovplats. Vi har rest runt i Sverige och testat hotell som inte är vanliga standardhotell. Vi har sökt upplevelse, charm, själ och natur. Varsågod - här är 14 hotell, betygsatta efter upplevelse och inte hårtorksstandard..."

Så presenteras Hammenhögs Gästis med betyg 4 getingar: "För den som vill ha en genuin, gammeldags skånsk upplevelse. Bitvis ett kulturhistoriskt museum. Trevlig personal och rofylld lantlig stämning. Läge: Tolv kilometer väster om Simrishamn. Pris: 1120 kronor, enkelrummet 850. Inklusive frukost. http://www.hammenhogs.nu/. Ett ställe med anor. Det här klassiska skånska gästiset är "still going strong" sedan 1693. Matsalen har intakt 40-talsinredning "Vip"-rummet och sidobar har jukebox och röda vinylmöpler anno 1958. Rummen är alla nyrenoverade för i år och med gammaldags romantiskt stuk tack vare Laura Ashleytapeter, mässingssängar och vita trägolv. Sängarna är mycket sköna. Att rummen saknar tv är helt medvetet (tv-rum i bottenvåningen). Maten är en stor attraktion - köket sätter en ära i det genuint skånska som råka, gås och äggakaka. Matpriser-priser erbjuds."

Dett tackar vi för - så roligt att räknas som en stor hotellupplevelse. Notisen är väl inte hårdkorrad vilket ger några konstigheter i texten. Speciellt grunnar jag litet över "Matpriser-erbjuds". Kanske ska vi dela ut en liten pastgubbe till den som äter upp? Sannolikt menas att vi erbjuder paketpriser, för det gör vi. Övernattning med frukost och en trerätter gourmetmiddag kostar 2120 kronor för två personer.

Matrundan på Österlen.

Matrundan 2009 som genomförs mellan den 16 och 24 maj, har börjat succéartat. Jag ringde runt till många av de ca 30 deltagande företagen och alla är mycket nöjda. På Hammenhögs Gästis hade vi, speciellt på lördagen, nästan påskkänsla. Skillnaden är att matrundebesökarna verkar mer avstressade än konstrundans besökare.
Vi har under detta andra året jobbat med Matrundan på ett annat sätt. Ingen extern projektledare har varit knuten till oss. Det blev oerhört mycket bättre. Det finns en otrolig kompetens i medlemsföretagen och alla är vi känsliga, för att inte säga överkänsliga, för att "utvecklingsbyråkrater" ska tala om för oss vad vi ska göra.
Nu hoppas vi att resten av veckan fortsätter på samma vis. Vädret talar för oss!

Utflykt till Skillinge.

Ända sedan vi för fem år sedan bosatte oss på Österlen har jag tänkt på att man systematiskt skulle utforska den bygd man bosatt sig i. Det skulle vara intressant för egen del och man skulle kunna låta våra gäster ta del av det. Som alltid är det svårt att få tiden och energin att räcka till. Men tvivel om att man mäktar med det stora, behöver inte innebära att att man avstår från det lilla. Idag tar jag Doris i bilen och åker till Skillinge.

Jag tar vägen mot Simrishamn, vid ICA tar jag höger och kör mot Vallby och Glimmingehus. I mitten av maj blommar de stora rapsfälten som är så typiska för Österlen. Redan i utkanten av Hammenhög ligger ett nav i den lokala produktionen av rapsolja. På kort tid har Gunnar på Gunnarshög etablerat ett rapsoljeimperium av snabbt ökande betydelse. När danskarna lägger ner sockerbruk i Sverige är det antagligen lättare att få bönder att byta grödor.

Gunnar säjer att den viktigaste faktorn, när det gäller att etablera en ny verksamhet av det slag han gjort, är att man är enda arvtagare till en bondgård. Jag vill nog tillägga att behövs en hel del drivkraft och entusiasm också. Så sent som 2004 brann hela anläggningen, med undantag för boningshuset (med tornet i förgrunden) ned. Att orka bygga upp det igen och gå vidare är beundransvärt. Snart är nog "Gunnarshög" ett lika känt varumärke, som det numera vanskötta "Hammenhögs frö". På Gunnarshög finns en gårdsbutik och ett bra fik.

Jag fortsätter och vid Glimmingehus tar jag höger och passerar Östra Hoby, kommer ut på Simrishamnsvägen och tar ganska omedelbart höger. Strax innan Skillinge ligger en annan fråmgångsrik entreprenör i matbranschen; Österlensparris. Jag kör in eftersom jag har några ärenden. Dels ska jag beställa sparris inför helgen, grön och vit, dels ska jag hämta en flagga till Matrundan. Österlensparris är, liksom Hammenhögs Gästis, en aktiv medlem i Matrundan på Österlen.

På bilden ser vi Robert Nilsson vid årets nyinvestering, en tvätt- och sorteringsmaskin. Ett tungt och enahanda arbete har underlättats en aning. Robert etablerade för ett tiotal år sedan tillsammans med Karin von Schenck sparrisodling i växande skala på Österlen. Det har funnits tidigare men upphörde på 50-talet. Med bra produkter och skicklig marknadsföring har de lycket få ett intresse för sparris som närmar sig tyska dimensioner. Man har lyckats få unga lantbrukare i trakten att börja med kontraktsodling av sparris. Det är bra gjort, för man knappast beskylla bönder för att vara "trendnissar".

Så är vi på Skillinge. Prepositionen tarvar sin förklaring. Okunniga inflyttingar demonstrerar sin totala integration genom att påstå att de är på varenda jäkla bondby på Österlen. Finkänsligt vill de inte påpeka för obildade infödingar att det faktiskt heter i. Men hoppsan så tokigt det kan bli! På heter det i de gamla fiskelägena, och bara där; på läget - eller hur? Alltså på Brantevik, på Baskemölla, på Skillinge osv! Hav, gammal by, hamn och båtar - troligt fiskeläge försök med på. Åkerlappar, skördetröskor, by med få inflyttingar - i.

Kustvägen på Skillinge har de finaste husen där skeppare, lotsar och en och annan redare bodde, nära hamnen. Matroser och fiskare fick nöja sig med torp och stugor i sämre lägen. Man kan föreställa sig hur sjömansfruarna spanade ut över havet efter man och söner. Idag är husen ofta, om än välskötta, övergivna nio månader om året. Fönstren spanar efter ägaren.

Jag parkerar vid kajen. Byn är lika ödslig och övergiven som en by i Norrlands fjälltrakter. Skillnade är att det vid påsken och sommartid är lika trångt som vid Stureplan. Ett fåtal fiskebåtar ligger i hamnen. Gästhamnen har ännu inte dragit igång sin verksamhet. I bakgrunden ser man Skillinge Hamnkrog med ett oöverträffat läge. Den ägs av en idéell förening som arrenderar ut den till ett ganska saftigt arrende har jag hört. Dessutom lär föreningens medlemmar ha "kvalificerade" synpunkter på meny, priser och krogens skötsel. Under våra år på Österlen har det varit tre krögare på stället. Jag har själv alldrig ätit på Hamnkrogen så jag ska inte uttala mig om maten. Det finns också vid kustvägen en bra liten krog som heter Skillingebörsen, den har jag provat och tycker bra om.

I den andra hamnbassängen ligger Skillinges stolthet, skonerten Klara Marie. jag ska inte ge mig in på vad en skonert är, min maritima bildning ligger på korsordsnivå. Klara Marie är byggd i slutet av 1800-talet. Hon är k-märkt och sköts kärleksfullt och kunnigt av idéella människor i förening. Sommartid kör man utflykter och charter som jag antar i viss mån kan bidra till skötsel och underhåll. Vacker är hon!

En annan skönhet, som ligger strax intill, är
Sarpen. Jag tror, med min korsordskompetens, att hon är en skonare. Hon är byggd i slutet av 1800-talet. Sedan ca 50 år ägs och vårdas hon av Simrishamns Sjöscoutkår. Idag är hon ett välkänt skolfartyg. Vad namnet Sarpen betyder har jag inte kunna forska ut. Liksom Klara Marie är hon k-märkt.

Jag flanerar vidare längs vattnet och Doris går villigt med, trots att hon är sjukskriven i sin fästingfeber. Jag passerar ett lagom stökigt skutvarv. Det ligger en skeppshandel en bit bort. Skeppshandelns ursprungliga funktion var att låta fartygen bunkra förnödenheter, bl a hade man rätt att sälja alkohol och tobak skatterfritt för utförsel. Så är det nog inte idag. Hursom helst är den stängd. Jag ska nog gå dit en dag och känna om de har äkta tjärdoft från tågvirke.

I samma område i en industrilokal ligger Skillinge Emalj. Den känner jag till. För ett par år sedan köpte då driftiga kvinnor, Helena Åkesson och Maria Lancing en nedlagd emaljfabrik i Kallinge, inte så långt från mina gamla hemtrakter i Blekinge. I dag drivs den av Helena. Hon gör bruksemalj men samarbetar med flera konstnärer, som har emalj som uttrycksmedel. Vi har köpt en skylt med den spirituella texten MATSAL . Den är oval i gammal stil. Den passar så bra in i vår miljö. Är du på Skillinge kan du slinka in och beställa en skylt. Varför inte "Ingen reklam - tack!"?

Jag vänder tillbaka och går genom byn. Jag kommer till Jeppas Äng. Det är ett markområde som nybebyggts under 2000-talet. Naturligtvis gick diskussionens vågor höga. Nästan lika höga som priserna på husen.

Jag tycker att det har blivit riktigt fint. Man har lyckats knyta an till den befintliga bebyggelsen. Det känns som en gammal bygata och när nybyggens kliniska sterilitet nötts bort, kommer det att bli perfekt.

Jag fick också min kärlek till vackra dörrar tillfredsställd. Jag kan svära på att den österlen-blå dörren kommer från GEBO Snickeri i Glemmingebro. GEBO gör de specialbyggda dörrarna till de stora dörrfabrikanterna, men tar också direktbeställningar. Rimliga priser - inga mellanhänder. Naturligtvis blir det aldrig lika billigt som en standarddörr som tillverkas i långa serier.

Utsmyckningen är intressant! Ursprungligen har vår bildhuggare i Hammenhög, Carsten , gjort dem. När det gäller blomman har han numera blivit ersatt av en maskin, men "propellern" gör han fortfarande manuellt.

Vi har beställt en dörr hos GEBO till "privaten". När vi rustar Gästgivaregården kan ju inte Krögarvillan se ut som en rivningskåk.

Åter till pulsen i Hammenhög!

Fest på Gästis

I torsdags hade vi stor invigningsfest efter renoveringen. Vi var väldigt spända på vad inbjudna från byn, vänner, kollegor i näringen och inblandade leverantörer skulle tycka om vårt verk. Vi hade inbjudit till en pressvisning klockan 14 samma dag. Detta för att redaktörerna skulle ha tid och att det inte skulle kollidera med privata åtaganden. Österlenmagasinet hade skrivit efter pressmeddelandet. Skånska Dagbladet infann sig med fotegraferande reporter. Han gav sig god tid, tittade och frågade om vårt "livsprojekt". Det kommer ett reportage troligen på måndag. Den lokalt stora draken på Österlen, Ystadsallenhanda, med tre lokalredaktörer i Simrishamn fann inte den största renoveringen av Hammenhögs gästis på 100 år tillräckligt intressant för att ge sig ut 13 kilometer från redaktionen. Detta fick vår vän och tillskyndare, förre möbel-handlaren Lennart Jeppson, att fatta humör. Trots sina dryga 80 år var 13 km inte för långt för honom att ta sig in till YAs lokalredaktion i Simrishamn. Han efterhörde skälen till redaktionens nyhetsvärdering, fann dem inte övertygande och gav dem en ordentlig uppsträckning. Det tackar vi för eftersom vi möjlightvis skulle kunna uppfattas som jäviga i ärendet.



Uppslutningen till vår fest var minst sagt god. Jag tror att ett 80-tal hade hörsammat vår inbjudan. Vi fick mängder av personliga presenter. Mycket växter, som snarast bör planteras ut i trädgården. Av Carsten, bildhuggaren, fick vi en ängel som nästan blivit som en logga för hans verksamhet. Man ser dem på många ställen och jag har alltid tyckt att de är så fina. Frans och hans pappa Jonas, glasblåsaren, hade förfärdigat tre mördarsniglar i choklad-överdragen marsipan. Jonas intresse för mördarsniglar närmar sig nog en fixering. Bl a har han föreslagit för en snigelfestival. Kanske ligger det i tiden med "slow cities", även om jag misstänker att Jonas inriktning är mer mordisk än långsam och fredlig.

Efter ett glas bubbel och snittar hade vi guidad visning av rummen. Vi fick värmande godkännade av vad vi gjort. En av de äldre, som, enligt egen uppgift, haft Gästis som sitt andra hem, höll ett hjärtegott tal och tackade oss för att vi garanterat Gästis fortlevand. Sedan sjöng de "Ja må de leva" och utbringade ett trefaldigt skånskt leve. Vi blev rörda, glada och tacksamma. De sista gästerna gick hem vid 23-tiden.

Det hemliga Österlen.

När vi för fem år sedan tog över Hammenhögs Gästgivaregård hade vi gott stöd från turistbyrån i Simrishamn. Vi ingick i ett paket som turistbyrån sålde till allmänheten, Gästgiveripaket. Vi såg emellertid en mycket snabb utförsbacke i denna marknadskanal. Från 40 anvisninga sjönk det till 8 för att förra året, tills vi började rya, ligga på 1.

I kommunens bokslut var det inte svårt att se att turistbyråns intäkter för försäljning av Gästgivaripaket inte var obetydliga. Naturligtvis var vi väldigt angelägna att skapa oss en bild av varför kommunens enda gästgivaregård med en historia från 1693, i praktiken var osäljbar för turistbyrån. Gåtfullt - eftersom vi trots detta hade god beläggning via andra försäljningskanaler. Nu är det ju så att för verksamhet som bedrivs av kommuner gäller offentlighetsprincipen. Varför spekulera när man helt enkelt kan begära ut allmänna handlingar från kommunen? Offentighetsprincipen ska för oss medborgare/skattebetalare garantera insyn i vad kommuner och annan skattefinansierad verksamhet håller på med. Utan offentlighetsprincipen öppnas möjligheter för nepotism, korrumption och andra orättvisor som vi anser normalt förekommer endast i andra länder. Jag blev mycket förvånad då kommunen vägrar att lämna ut statistiken över hur Gästgivaripaketen fördelats över kommunens anläggningar. Man åberopar affärssekretess. Detta kan man i och för sig göra men lagen förutsätter att allt är offentligt och om man väljer att sekretessbelägga kravs särskild anledning att anta att enskilda lider skada av att handlingarna lämnas ut, vilket man har skyldighet att visa.

Jag tyckte att beslutet var helt lagstridigt och överklagade till kammarrätten, som är första instans i denna typ av ärenden. Jag blev ännu mer förvånad att kammarrätten dömde till kommunens fördel och detta utan att kräva redovisning av på vilket sätt enskilda skulle lida skada av att jag fick se statistiken. Jag kunde helt enkelt inte förstå att kammarätten som ju har en viss juridisk tyngd kunde döma så och helt utan att tillföra någon motivering.

Med risk att uppfattas som rättshaverist, det har faktiskt inte längre någon affärsmässig betydelse eftersom vi faktiskt efter att vi börjat bråka fått anständigt med anvisningar från turistbyrån, tänkte jag att har man tagit fan i båten får man ro den iland. Jag tycker att det inte bara är en rättighet utan också en skyldighet att ta strid när myndigheter gör fel eller agerar godtyckligt. Jag drev ärendet till högsta instans, Regeringsrätten. Nu är det så att Regeringsrätten är restriktiv med vilka ärenden den tar upp. Man tar, om jag förstår det rätt, endast upp mål som har prejudicerande intresse eller där fel begåtts. Jag blev därför nöjd när för ett par dagar sedan fick besked att Regeringsrätten beviljat prövningsrätt.

Fortsättning följer...