I torsdags hade vi stor invigningsfest efter renoveringen. Vi var väldigt spända på vad inbjudna från byn, vänner, kollegor i näringen och inblandade leverantörer skulle tycka om vårt verk. Vi hade inbjudit till en pressvisning klockan 14 samma dag. Detta för att redaktörerna skulle ha tid och att det inte skulle kollidera med privata åtaganden. Österlenmagasinet hade skrivit efter pressmeddelandet. Skånska Dagbladet infann sig med fotegraferande reporter. Han gav sig god tid, tittade och frågade om vårt "livsprojekt". Det kommer ett reportage troligen på måndag. Den lokalt stora draken på Österlen, Ystadsallenhanda, med tre lokalredaktörer i Simrishamn fann inte den största renoveringen av Hammenhögs gästis på 100 år tillräckligt intressant för att ge sig ut 13 kilometer från redaktionen. Detta fick vår vän och tillskyndare, förre möbel-handlaren Lennart Jeppson, att fatta humör. Trots sina dryga 80 år var 13 km inte för långt för honom att ta sig in till YAs lokalredaktion i Simrishamn. Han efterhörde skälen till redaktionens nyhetsvärdering, fann dem inte övertygande och gav dem en ordentlig uppsträckning. Det tackar vi för eftersom vi möjlightvis skulle kunna uppfattas som jäviga i ärendet.
Uppslutningen till vår fest var minst sagt god. Jag tror att ett 80-tal hade hörsammat vår inbjudan. Vi fick mängder av personliga presenter. Mycket växter, som snarast bör planteras ut i trädgården. Av Carsten, bildhuggaren, fick vi en ängel som nästan blivit som en logga för hans verksamhet. Man ser dem på många ställen och jag har alltid tyckt att de är så fina. Frans och hans pappa Jonas, glasblåsaren, hade förfärdigat tre mördarsniglar i choklad-överdragen marsipan. Jonas intresse för mördarsniglar närmar sig nog en fixering. Bl a har han föreslagit för en snigelfestival. Kanske ligger det i tiden med "slow cities", även om jag misstänker att Jonas inriktning är mer mordisk än långsam och fredlig.
Efter ett glas bubbel och snittar hade vi guidad visning av rummen. Vi fick värmande godkännade av vad vi gjort. En av de äldre, som, enligt egen uppgift, haft Gästis som sitt andra hem, höll ett hjärtegott tal och tackade oss för att vi garanterat Gästis fortlevand. Sedan sjöng de "Ja må de leva" och utbringade ett trefaldigt skånskt leve. Vi blev rörda, glada och tacksamma. De sista gästerna gick hem vid 23-tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar