Vem mördade romanen?

När man bor på Österlen finns det några vintermånader när man hinner läsa mycket, om man har hågen åt det hållet. För några månader sedan läste jag, i DN tror jag, en häftig debattartikel av Ernst Brunner. Han menade att alla de lättviktiga thrillers och deckare som dominerar alla bestsellerlistor tar brödet från romanförfattare, och att det är endast ett fåtal romanförfattare i Sverige som kan leva av att skriva.

Naturligtvis har han rätt. Den uppsjö av standardiserade thrillers från företrädesvis kvinnliga författare går ju inte att skilja åt i en blindtest. Att man blandar in konflikter om barnpassning, litet tafflig otrohet eller en kvinnlig huvudperson gör det verkligen inte till ett inlägg i jämställdhetsdebatten, eller slår ett slag för feminismen. Intrigen är ofta poänglös och lika förutsägbar som en amerikansk b-film, skriven direkt för videomarkanden. Inte bjuds man på dramatik - möjligen litet raffel. Inget ont i det jag tycker om att läsa Fantomen i badkaret - förutsägbart, konceptuellt raffel. Men aspirationen på att vara samhällslitteratur med feministiska inslag tycker jag att de kan ge upp. Annars menar jag att även Fantomen, som numera lever med fru och småbarn djupt inne i skogen utan tillgång till modern samhällsservice utför ett heroiskt jämställdhetsarbete.

När jag kom till insikten att jag faktiskt ägnade tid åt att läsa en massa skit fattade jag beslutet att i princip sluta läsa lättviktsdeckare. Jag har börjat läsa mer av klassiker, svenska och utländska. Bland dessa tycker jag att man kan finna både stor dramatik och en feminisim (innan begreppet kommit i var mans mun). Några exempel på självständiga kvinnor som går sin egen väg finner du till exempel hos Hjalmar Söderberg. I "Doktor Glas" tröttnar Helga på den äkta sängen och den ganska vidriga pastor Gregorius. Boken har allt det som fattas i en modern platt thriller. De moraliska dilemmor huvudpersonerna hamnar i, miljöskildringen från ett Stockholm vid förra sekelskiftet och provokationen mot den tidens allmänna uppfattning. Väl så dramatisk är den allvarsamma leken av samma författare. Det lidande huvudpersonen Arvid upplever när hans ungdomskärlek Lydia tillåter sig en lössläppthet i relationer som vid den tiden var förbehållet mannen är en mästerlig uppvisning i att peka på bristande jämställdhet, genom att invertera könsrollerna.
Jag vill lyfta fram ytterligare en, som jag tycker, feministisk pärla, Truman Capotes "Frukost på Tiffanys. En Pippilångstrumpkaraktär i callgirlmiljö - skriven med en stilkänsla som är mer välutvecklad än hos Liza Marklund.

I Hammenhög på Österlen.

Idag när jag var ute med gästgivarhunden Doris på eftermiddagspromenad fick vi en föraning om vad som komma skall. Det var 18 grader varmt och för första gången kunde jag lägga kepsen på hyllan utan att sakna den. (Gubbar ska ha keps nov-april.) Vi har 5 straffgrader från havet jämfört med västra Skåne.

Det känns hur inspiration och energi återvänder. Det är konstigt att detta vet man men förvåningen är lika stor när värmen återkommer.

Vi gick och tittade på rabatter och trädgårdar. Dvs jag tittade Doris körde nosen i marken och njöt dofterna. Det finns en rabatt som slår det mesta i vår prakt tycker jag. Den ligger vid ett hus som är ganska dåligt underhållet och trädgården i övrigt är en katastrof. Men just denna rabatt gör mig lika glad när jag ser den. Den är på inte sofistikerad och stylad. Den innehåller bara en sådan färgprakt. Det finns små tomatröda dvärgtulpaner, höga gula och röda tulpaner, massor av hyacinter i olika färger och ett överflöd av pingstliljor. Jag visar ingen bild på rabatten eftersom jag talar illa om husets underhåll och trädgårdens tillstånd i övrigt.

Men allt är senare i år än förra året, då vi hade en extremt var vår. Vi serverade sparris på Valborgsmässoafton, det lär vi inte göra i år. Jag träffade K på Österlensparris igår. Hon berättade att den enda sparris som kommit upp är den de odlar i plasttunnlar. I vår egen örtagård är det inte heller särskilt frodigt. Gräslöken går att skörda och det går till nöds att nypa en och annan persiljekvist. Rabarberna har just passerat en blyertspenna. Men vi kan se fram emot en rekordskörd av mynta, men vem kan inte det som har varit dum nog att inte plantera dem i kruka. Nåväl - jag ser ett användningsområde. Jag ska blanda mynta i grönt te, denna smaklösa modedryck blir drickbar även för mig om jag får den att smaka mynta.

Matrunda på Österlen

Snart kommer det att genomföras en Matrunda på Österlen. 32 företag har gått samman i en ekonomisk förening som ska utveckla kulinarisk turism. Det finns en mängd duktiga företag som sysslar med mat och matupplevelser i olika former. Genom att samverka och att visa upp oss tillsammans gör vi Österlen till den matregion det i själva verket varit länge. Italien har sitt Toskana, Frankrike sitt Provence och Sverige sitt Österlen! Den 10-18 maj kommer det att ebjudas kulinariska upplevelser som aldrig förr. Vi har som alla förstår lånat modellen från Konstrundan som varje påsk lockar upp mot 100 000 besökare till Österlen. Se vidare på http://www.matrundan.se/.

Nu är väl ändå våren här.

Ännu har inte temperatur och väder på Österlen övertygat. Det kanske är bra så det räcker över hela sommaren. Förra året kändes det som vi gick från vår till höst, utan sommar däremellan.

Jag var på Österlensparris i Skillinge härom dagen. Sparrisen ligger ännu och lurar, men kommer värmen exploderar det och vi ska nog vår Österlensparris i början på maj.

Det har börjat komma en del väderresistenta besökare. Nästa helg har vi fullt på alla rummen både fredag och lördag.

Köket har rustat sig för att lyfta maten en nivå till. Vi har bytt köttleverantör. Anders Vendel på Mötesplatsen har tillsammans med andra kvalitetsintresserade restaurangmänniskor köpt ett slakteri i Åhus. Nu använder vi närproducerat kött som hanterats för bästa kvalitet. Det är en ren fröjd med det hängmörade nötköttet och lammet är inte sämre. Det går att utmana de stora köttfabrikerna. Nästa utmaning är att få tag i grönsaker med samma kvalitetsambition och som inte åkt halva jorden runt inna de kommer på tallriken. Fisken är ett bekymmer! Vi håller oss till gös, lax och naturligtvis sill för att inte ytterligare bidra till utfiskning och utrotning av goda matfiskar.

Jag var inne i restaurangen för en stund sedan och provsmakade en gudomlig hemgjord lammkorv. Det finns korv och korv. Det är ibland en fördel att ligga ute på landet med litet färre gäster. Vi hinner med att experimenter och diskutera hur måltidsupplevelsen ska kunna utvecklas. Hemgjord korv är definitivt ett steg åt det hållet.

Jonas i köket har köpt en rök. Nu väntar jag med spänning på att det rökta ska dyka upp i den den rika floran av smaker som de laborerar med.

Gör gärna en utflykt till oss på Hammenhögs Gästis. Vi kan lova att ni ska bli väl omhändertagna .