I Hammenhög på Österlen.

Idag när jag var ute med gästgivarhunden Doris på eftermiddagspromenad fick vi en föraning om vad som komma skall. Det var 18 grader varmt och för första gången kunde jag lägga kepsen på hyllan utan att sakna den. (Gubbar ska ha keps nov-april.) Vi har 5 straffgrader från havet jämfört med västra Skåne.

Det känns hur inspiration och energi återvänder. Det är konstigt att detta vet man men förvåningen är lika stor när värmen återkommer.

Vi gick och tittade på rabatter och trädgårdar. Dvs jag tittade Doris körde nosen i marken och njöt dofterna. Det finns en rabatt som slår det mesta i vår prakt tycker jag. Den ligger vid ett hus som är ganska dåligt underhållet och trädgården i övrigt är en katastrof. Men just denna rabatt gör mig lika glad när jag ser den. Den är på inte sofistikerad och stylad. Den innehåller bara en sådan färgprakt. Det finns små tomatröda dvärgtulpaner, höga gula och röda tulpaner, massor av hyacinter i olika färger och ett överflöd av pingstliljor. Jag visar ingen bild på rabatten eftersom jag talar illa om husets underhåll och trädgårdens tillstånd i övrigt.

Men allt är senare i år än förra året, då vi hade en extremt var vår. Vi serverade sparris på Valborgsmässoafton, det lär vi inte göra i år. Jag träffade K på Österlensparris igår. Hon berättade att den enda sparris som kommit upp är den de odlar i plasttunnlar. I vår egen örtagård är det inte heller särskilt frodigt. Gräslöken går att skörda och det går till nöds att nypa en och annan persiljekvist. Rabarberna har just passerat en blyertspenna. Men vi kan se fram emot en rekordskörd av mynta, men vem kan inte det som har varit dum nog att inte plantera dem i kruka. Nåväl - jag ser ett användningsområde. Jag ska blanda mynta i grönt te, denna smaklösa modedryck blir drickbar även för mig om jag får den att smaka mynta.