torsdag 30 april 2009

Nu trampar vi vidare.

Nu har vi varit gästgivaregård igen, i tre veckor. Hantverkare har bytts ut mot ätande och boende gäster. Som tur är har de en aning mer civiliserade vanor och äter frukost när jobbarna stoppar i sig "andra frukost". Detta är en fråga som engagerar mig eftersom jag är frukostmakare.

Annars går livet sin gilla gång i Hammenhög. Gästgivarhunden Doris har uppvisat ett långvarigt lugn. Detta stoiska lugn, kändes en aning artfrämmande och gästgivarinnan anade oråd och kontaktade veterinär. Medan jag föredrag att se det, som det något billigare alternativet, mognad.

I Bollerup finns en mobilt veterinärpar. I sin välutrustade husbil uppsöker de sina patienter. Nu visade det sig att gästgivarinnan hade gjort den riktiga analysen av läget. Stackars Doris har drabbats av anaplasma eller som det ibland kallas fästingfeber. En penicellinkur på 30 dagar har inletts. Redan idag verkar det som medicinen börjat ta. Nu ska väl den biologiska mångfalden inte ställas under debatt - men är fästingar riktigt nödvändiga?

Vi har haft ett fantastiskt försommarväder, som på de flesta håll. Det är litet synd när det blir så varmt. Våren hinner inte med. Den skånska våren i sitt normala förlopp är bara den en anledning att bo här. Man kan följa lökar, örter och träd dag för dag. Jag är nog litet av vår- fanatiker och brukar med förtjusning i tidningen läsa solens uppgång och nedgång, jämförelse med igår och med andra orter.
Idag var det dags för jungfruturen med den utmärkta gräsklipparen av märket Clippo. Dessvärre inte ett liv efter en vinter utomhus, med bensin i tanken. Om nu Jesus kunde göra vatten till vin, så förefaller Clippo kunna göra bensin till vatten. Ger jag mig till tåls så fixar den kanske att i nästa processteg göra vin av detta vatten. Inte ens startgas, som jag lånade av Johnny på macken, kunde få liv i den förr så präktiga gräsklipparen.
För att ytterligare sänka stämningen, en dag med motgångar, kom Simon Målare och hans gubbar och tvättade fasade. Den stackars gästgivaregård ser nu ut som ett hyreshus i Leipzig vid murens fall. Med tanke på resultatet är de tur att de inte ska tvätta invändigt.

Min vänstra hjärnhalva förkunnar att det kommer att bli väldigt fint sedan. Men jag vill att det ska vara fint nu. Fönstren såg ut som ett nykalkat växthus. Till vår frälsning gjorde Flytt&städfirma - FINEZJA- en jourutryckning. Den höggravida Anna höll i stegen medan systern Ella gjorde grovjobbet under fniss och skratt.

I morgon är det första maj och då ska Vanj Lundby Wedin ut och häckla storfinansen. Under tiden blommar magnolian i Lundagård.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar