Turen går till Hedvigsdal.

Botaniker, som upptäcker en ny växt, får uppkalla arten. Gör det efter sig själv eller andra. Astronomer hittar kometer eller annat skrafs, som finns i rymden, jag är medvetet  vag på denna punkt eftersom allt över flagstångsknopparna är gåtfullt för mig, får det uppkallat efter sig. Djur, till och med en äcklig spindel, kan få namn efter sin upptäckare.

Nu har jag haft turen att upptäcka en by. Jag tänker kalla den Staffanstorp. I Statististiska central byråns (SCB), språkbruk är den en småort. Det betyder att den har mer än 50 invånare dock högst 199. När småorten får sin 200:e invånare serveras hembränt på torget för att fira att småorten har blivit tätort.

Vad som händer när småorten sjunker under 50 förtäljer inte historien. Vad man gör med de 49 stackarna som igår levde ett gott liv i en småort, men idag inte längre finns. Har de möjligen blivit borttappade medan Tillväxtsverket varit på Grand och supit skallen av sig.


Medan myndigheten lägger kraft på att förslösa våra skattepengar, eller som det också kallas "fokuserar på kärnverksamheten", växer djungeln till och hotar att fullständigt radera ut min småort, Staffanstorp.

Det syns tydligt att invånarna lämnat orten hals över huvud. Övergivna bilar, traktorer och arbetsredskap.

Vad har hänt? Är det lokala klimatförändringar eller missväxt? Är det strider med andra småorter? Eller möjligen en felräkning från SCB så man hamnat under 50 och upphört att existera. När jag tänker efter tror jag på snön. Jag brukar tänka på dem som  köper ett hus eller en gård som ligger alldeles ensamt ute på ett fält, hur kommer det att se ut här på vintern när snödrivorna tornar upp sig och endast bandvagnar tar sig fram. Frågor, frågor - inga svar.

Man ser att småorten representerar en högt stående kultur. Man har till och med 18 meter trottoar, som dyker upp lika oväntat som den upphör. Man kan tänka sig hur borgerligheten på sin tid, om söndagarna promenerade trottoaren fram och tillbaka.

Individerna på bilden är nutida och medhavda för att skapa en illusion av liv i min småort.

Husen är övergivna. I bästa fall har det funnits tid till att fälla persiennerna.

Litet trist är trots allt byn, men som upptäckare får man inte vara alltför kritisk och betänka att de allra flesta aldrig över huvud taget upptäcker något samhälle.

Jag kommer att fortsätta att utforska och hoppas kunna upptäcka en tätort eller rent av ett gammalt municipalsamhälle.

Jag hör ljud. Jodå - jag inser att jag kommit för sent. Småorten var redan upptäckt. Tydligen var man beredd att slåss med näbbar och klor. En stängselfabrik har startats. Här finns stängsel som med lätthet skulle kunna  inhägna hela Hedvigsdal. Ja så heter byn. Jäkla Hedvig! Men jag tänker i alla fall inte tala om var den ligger.