I Digitalien.

Ibland diskuteras internet som om det var utvecklat för marknadsföring och endast det. I själva verket låg militära behov bakom, ett globalt nätverk som inte går att slå ut.

Internet är en kanal och nyttan kommer av den kritiska massan användare, som är extremt hög. Jag brukar jämföra med den första som skaffade en fax, vilken nytta hade han av den? Internetbubblan i början på 2000-talet förklaras huvudsakligen av att IT-företag värderades efter antal användare, även om man inte lyckades ta betalt av dem.

Idag är branschen betydligt mer realitetsanpassad och mogen. Jag  tycker att det är intressant att se hur nätet påverkar vardagen och vårt sätt att leva. Ett mycket bra exempel är Internetbanken. Huvuddelen av kontorsverksamheten sköts idag av kunden själv, dessutom har de flesta bankerna fräckheten att ta betalt av oss. Ytterligare exempel är Skatteverket som tillhandahåller de allra flesta av sina tjänster och otjänster på nätet.

Den senaste digitala vardagsprylen jag snubblat över är läsplattan. Storlek - ungefär som en pocketbok. Texten på en icke bakgrundsbelyst skärm är av yppersta kvalitet och frestar inte på ögonen, lätt och lättmanövrerad.

Förr var det  det litet fint att bygga upp ett privat bibliotek och böcker hade ett andrahandsvärde. Så är det inte idag när alla är med i samma bokklubbar och marknadsföringen är väldigt inriktad på bestsellers. Vi har ca 1000 böcker som tar upp plats. Visst är det nästa groteskt att läsplattan, något mindre än en pocketbok, rymmer ca 3000 böcker. Jag levde i vanföreställningen att den fysiska boken var  ett behov hos mig. Ingalunda så!

Jag kan tänka mig att hindret för e-boken att slå igenom på bred front är prissättningen. En e-bok kostar nästan lika mycket som en tryckt bok och det känns väldigt ologiskt. Materialkostnad, lager, frakt och distribution försvinner och min andel av denna besparing känns oförskämt liten. Priset på läsplattan, runt 1000, tror jag inte förskräcker.

Så hittade jag den optimala lösningen. Efter ca 30 år utan bibliotekskort, konceptet fysiskt folkbiliotek passar mig dåligt, skaffade jag ett. Jag upptäckte att det fanns en samverkan mellan de sydostskånska  kommunerna. Jag kunde få ett bibliotekskort i Tomelilla trots att jag tillhör Simrishamns kommun. Bravo! Vad skulle jag nu med mitt bibliotekskort till, med tanke på att jag inte är road av biblioteksbesök? Jo - naturligtvis ska jag låna e-böcker. Massor av böcker, de allra senast utgivna och gamla klassiker, hittar du på elib.se. Aldrig är det kö, de är inte slut och du laddar hem på nolltid.

Det finns motståndare till ny teknik, som menar det är socialt att gå på posten o dyl. Rena nyset tycker jag. Jag har då aldrig knutit någon varaktig kontakt i postkön, systemkön eller någon annan kö för den delen. För att inte tala om när man sitter i telefonkö, väntar i en halvtimme: Jag kopplar! Ingen svarar och jag får ringa upp igen. Hur socialt är det. Länge leve Digitalien!