Den sista akten.

Kanske måste jag förklara varför jag läst Mari Jungstedts "Den sista akten", innan jag gör mitt bästa för att avrätta den. Jag har tidigare läst "Den döende dandyn", som inte var katastrof. Huvudskälet till min läsning var dock att den låg i den läsplatta jag nyligen köpte och kunde vara ett lämpligt testobjekt. Boken är en spiksoppa utan spik. Försöken att krydda upp den med geografisk "namedropping" från Gotland och krampaktiga försök att få in figurer från tidigare böker faller platt till marken. Denna bok bör undvikas och jag är övertygad om att Mari Jungstedt kan bättre än så här!