Havsmannen.

Sin senaste roman, Havsmannen, har Carl-Johan Vallgren förlagt till trakten av Falkenberg där han vuxit upp. Nu har det ingen större betydelse var den är förlagd, Vallgren förefaller ganska ointresserad av  natur och miljö. Handlingen skildrar två barn som kort uttryckt har det för jävligt. Språket och sättet att berätta får mig att tänka på Karl-Ove Knausgård. Det är från mitt perspektiv sett en stor komplimang. Ondskan  i berättelsen är mycket gripande. Det som drar ned upplevelsen betydligt är upplösningen som byggs upp som en del i handlingen är helt enkelt för glyttig. Jag vill inte avslöja mer, för att inte reducera läsupplevelsen.