Nya gästgivare

Hammenhögs Gästgivaregård 1901, tolkat av Carl Ljungberg, gåramålare.

Renovering 1919

Gästis troligen strax efter andra världskriget.

De som känner oss, eller har följt oss på bloggen, vet hur vi för drygt åtta år sedan lämnade en grå tjänstemannavardag i Stockholm. Efter en kort beslutsprocess bestämde vi oss för att bli gästgivare i Hammenhög på Österlen.

En dryg månad senare hade vi avvecklat våra åtaganden i huvudstaden, sågat av den gren vi satt på, packat våra väskor och flyttat till Österlen.  En mental terrängritt, väntade oss eftersom vi helt saknade branschkunskap. Redan efter en dryg månad anslöt Jonas, vår äldste son. Hans branschkunskap var inte heller mycket att dra till torgs med, men han kan laga mat. Efter att ha konverterat från IT-branschen hade han skaffat en kockutbildning. Första tiden var en fråga om överlevnad, på alla plan. Oj så mycket goda råd och kvalificerade synpunkter vi fick. Efterhand lärde vi oss att de goda råden och synpunkterna må ha varit allvarligt menade, men sällan särskilt väl underbyggda.

När vi landat tog vi ett steg tillbaka och analyserade vad  i höll på med och, framför allt vad vi skulle hålla på med. Vi diskuterade länge och kom fram till att vi skulle vara just en  gästgivaregård, dvs erbjuda mat och boende till folk på resa  och vara en  restaurang i området, för vardag och gillen. Vi sticker ut med en obruten ägarlängd på 320 år och dessutom en välbevarad, inte sönderrenoverad, miljö. En annan observation var att kvalitén på maten tvunget måste utvecklas, vilket vi i och för sig började med dag ett. När vi gjorde vår verksamhetsanalys kom vi också fram till ett motto:

Gästis 2004, när vi övertog.

Tradition och förnyelse!

Gästis 2011

Vi har hållit och förhållit oss till vårt motto. Som ett led i utvecklingen har vi totalrenoverat gästgivaregården upp till modern standard. Alla rum har dusch och toalett, köket är totalrenoverat och erbjuder en bra arbetsmiljö för kockar,  rationell och hygienisk hantering av livsmedel.

När folk frågar om vi ångrat oss, brukar vi svara att det har vi gjort många gånger, men sammantaget ångrar vi bara att vi inte tog steget tidigare.

Tre generationer gästgivare

Så hände det, som inte fick hända, jag fick cancer, Myelom. Jag har berättat om mina sjukdomsupplevelser i en annan blogg. Förutom chocken att  ställas inför en livshotande sjukdom, med oro och oreda, tappade vi en "produktionsresurs". Framtiden blev med ens oklar och osäker. 

Jag antar att alla kan förstå vi blev skärrade.

Vi hade inte kunnat få tag i kockar så vi kunde täcka sommaren för luncher och kvällar. Det är många som vill vara med och dela kakan under juli. Det kändes, som ett givet alternativ, att försöka sälja gästgivaregården..

Sommaren gick med öppet endast på kvällstid. Jag tror att det var färre besökare på Österlen än det brukar vara. I det avseendet var det kanske en ekonomisk fördel att inte ha öppet på lunch.

I detta skede på höstkanten hade Jonas och hans Anna talat ihop sig. De vill ta över ansvaret för Hammenhögs Gästis. Det kändes glädjande och vi drog tillbaka försäljningsuppdraget. Den stora skillnaden mot tidigare är att Anna aktivt går in i verksamheten.

Annelie och jag talade mycket om att arbeta tillsammans. Det är en sak att ha levt ihop över fyrtio år och drivit upp tre ungar med gott resultat - att jobba ihop är en helt annan sak, att dessutom blanda i en vuxen son   andas problem. Det har gått väldigt bra att samarbeta, främst beroende på att vi haft  tydliga ansvar.  Vi upptäckte  att vi diskuterat fel problemställning. Att vara gästgivare är ett sätt att leva därför finns  inget alternativ till att jobba tillsammans. Vi blev så glada att Anna och Jonas bestämt sig för att driva Gästis tillsammans. Det man bör diskutera är hur man ska arbeta tillsammans. Annelie kommer att fortsätta att arbeta i matsalen.

För min del är det i princip färdigvisslat, för att citera kärringen, som fick flabben i hjulet.  Gästgivare emeritus, senior advisor, Sundström d.ä. eller vad man väljer att kalla en som gjort sitt. Efterhand som jag återhämtar mig får jag hjälpa till där jag kan och Sundström d.y. önskar.

Jag känner för en summering av gästgivarperioden i livet, även om det inte är ett vattentätt skott mellan vår period och Jonas och Annas. Det gäller för vår del att lägga oss i lagom och på rätt sätt. Det går aldrig bra att köra från baksätet.

Vi har god ordning på ekonomi och rutiner, och system för att det förblir så. Utvecklingsmodellen för verksamheten är evolutionär inte revolutionär. Trender kommer och går, men Gästis består (sedan 320 år)!

Man kan hoppas att alla de gäster, som regelbundet kommit till oss och därigenom gett oss förutsättningar att utveckla Gästis, fortsätter att trivas på Hammenhögs Gästgivaregård och att nya besökare hittar oss.

Ekonomiskt har Gästis inte varit ett lysande projekt, men det har egentligen aldrig varit målet. Våra vinster ligger på det personliga planet. Vi har haft en mycket utvecklande och omväxlande period i våra liv, träffat många trevliga människor och varit stolta över vad vi gjort. Vår oro att det skulle vara svårt att arbeta tillsammans har visat sig helt obefogad. Vi har genom Gästis kommit varandra mycket närmare, Annelie och jag. Det är med tillförsikt och med stora positiva förväntningar vi nu är beredda att lägga till en ny post i ägarlängden. Lycka till, Jonas  och Anna!