Rapport runt midsommar.

Vi har haft Morris hos oss på självständighetsövning. För att få honom hit från Stockholm på ett säkert sätt bestämde vi att köra halva vägen var. Det innebär Gränna. Jag brukar klaga över usla vägkrogar, men Gyllene Uttern är ett undantag. De hade en "resandemeny" för under 150:-. Vi åt en långbakad spädgrislägg som var mycket bra. Eftersom Stockholm-Gränna är motorväg var Morris på plats innan vi. De hade inhandlat polkagris som skulle beslickas restriktivt enligt de ansvarsfulla föräldrarna.

Väl i vår bil gick Morris över i viloläge och tog en rejäl tupplur. I trakten av Värnamo slog han upp sina violblå och det var dags att spisa barnskivor. Det visade sig att hans smak låg åt 70-tal. Antagligen har det inte gjorts barnmusik värd namnet efter det. Vi lyssnade igenom klassikern "Djurens brevlåda" med James Hollingworth och Karin Ljungman. Fantastisk även om jag ställer mig mycket frågande till att "Älgarna demonstrerar" inte var med på cd.n.Censur och högervridning? Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren i Toiwo Pawlos inläsning blir bara bättre för varje år som går. Mina barn har älskat den som barn, ynglingar och vuxna. Jag kommer ihåg när jag var skjutsande förälder till innebandyynglingar i 15-årsåldern. I min bil satt tränaren, en seriös man som var musiklärare och framgångsrik tränare. I bandspelaren, som det var frågan om då, satt Loranga, Masarin och Dartanjang. Den seriöse tränaren undrade vad det var för skit och försökte handgripligen stänga av bandspelaren, vilket avvärjdes av oss fyra övriga diggare. Slutligen hann vi med "Mora Träsk", som kör sitt koncept 30-år senare. Barnkulturens Rod Stewart. Visserligen har de snuskat till texterna en aning: Hänger tuttarna på dig ned... i jämställdhetens namn, nästa vers: Hänger snoppen på dig ned...

Väl i Hammenhög propsade Morris på att få en tatuering, inspirerad av tjuven Gustav i Loranga, Masarin och Dartanjang. Vi övervägde att ringa Stina på Eyscreamtattoo för att kolla om hon tog akutfall. Vi besinnade oss, förutsåg litet problem med föräldrarna. Vi bestämde oss för att tatuering skulle han ha, men vi höll oss till lightvarianten, precis som tjuven Gustav, kulspetspenna. A som är duktig på att teckna applicerade ett skepp på bröstet och en slinga dedikerad till mamma och pappa på axeln. Tyvärr försvann de till följd av ivrigt badande.

Vi försökte locka Morris på lärorika och kulturella utflykter på det vackra Österlen. Åt detta håll låg inte gossens håg! Han ville hänga på Gästis. Dricka äppeljuice och spela fotboll, givetvis efter hans situationsanpassade regler. Hans gode vän Luftmannen, visade sig vara ett riktigt råskinn. Snart fick han gult kort, för att tämligen omgående åka på en utvisning. Senare tillämpades, det för FIFA okända, invisning.

Efter ett par dagar tröttnade vi på situationen. Här ska fan i mig åkas på utflykt. Vi tryckte in Morris i bilen och spände fast honom enligt konstens alla regler. Så hämtade vi A och Julius. Tosselilla nästa. Det måste vara ett mycket säkert kort att spela ut i en trängd situation.

Som mitt sämre jag hoppats, var det stängt. Jag noterade intressant prissättning. Den som fyllt 60 betalar bara 80 kronor och under en meter gratis. Betyder det att en dvärgväxt människa på 59 går in gratis, medan han åker på 80 spänn när han fyller 60?

Bästa krislösning är att äta! Snabbt till Eva-Lottas "korvaluda". Eva-Lotta har jobbat hos oss innan hon övertog Ramsåsagrillen. A gjorde sig märkvärdig och beställde fiskburgare och tyckte inte det var gott. Hon får skylla sig själv. Jag har sagt det förut och säger det igen - i korvaludor ska man äta korv!

In med ungarna i bilen, informera så litet som möjligt och gasen i botten till Ystads djurpark.

Djurparken är väldigt fin. Stora hägn och djur lämpade för ändamålet. Man har också ett aphus med pensionerade Rhesusapor, pensionerade till följd av att man slutat med djurförsök, om det var i Uppsala.

Kanske är kvaliteten med djurparken mer avpassad för litet äldre än våra ungar.

Småttingarna far fram som troféjägare på safari på jakt efter nästa djur. Medan jag kan stå och njuta av åsynen av präktiga Linderödsgrisar, som genom systematiskt aveslarbete räddats från att dö ut. Detsamma gäller Göingegeten och Rödkullan.

Det tycker en 4-åring inte är rock´n roll.

Ringsvanslemurerna hade ett betydligt större underhållningsvärde. Dessutom låg deras bur väldigt nära souvenirbutiken med glass och fika.

Vi inhandlade glass och välbehövligt kaffe till oss som skulle fått betala 80 kronor på Tosselilla, ja även A fick en kopp.

Nu återstod bassängbad, för dem under metern. I butiken inköptes en obegriplig vattenleksak. För Morris uppfyllde den huvudkriteriet, att var rosa, favoritfärgen. Julius, som ännu inte har tillkännagett någon  favoritfärg, fick en ljusblå. Den tänkta funktionen var att den skulle kastas i vattnet och måhända fångas som en boll. Julius tog fasta på kasta, och gick omedelbart och kastade sin i en avloppslucka för skvalpvatten, sedan så vi den aldrig mer.

En sista titt på lemurerna. Skenbart verkar jag intresserad. Det är jag inte alls. Som den potentiella rättshaverist jag är står jag och funderar över hu det kan komma sig att Ystads djurpark inte har ett godkänt kassaregister, vare sig i entrén eller fiket/butiken. Ja i själva verket har de inget kassaregister alls och ännu mindre en svart låda. Jag har läst lagtexten är där står det inte att Ystads Djurpark är undantagen. Djurparken drivs som aktiebolag och omsättningen är närmare 6 mkr, med en vinstmarginal på drygt 19%.

Nu är jag inte särskilt angelägen att man gör en skatterazzia och utdömer vite på 10 000 kr. Men jag undrar varför verksamhet, med, antar jag, samhällsanslag tillåter sig att strunta i en lag som gett flera småbutiker, konsthantverkare och liknande, mer än en sömnlös natt.

Nu går självständighetsträningen mot sitt slut. Vi har lärt Morris att borsta tänderna själv och att äta potatis med skalen på. Grunden är lagd!

Midsommarfton är ingen av de större krogdagarna på Gästis. Men vi har ett tjugotal ätande och boende i de flesta rummen. Vi vill skapa litet midsommarstämning. Midsommarblomster! Vallmo är så vacker, även om den är en katastrof som snittblomma. Blåklinten verkar nästan utrotad. Så får vi syn på ett bestånd nära en brevlåda. Jag, som är litet feg av mig, tycker att vi ska plocka dem med motorn igång. Min kumpan tycker att det är att gå för långt. Nu har vi blåklint, prästkragar och vallmo - festen kan börja!

Smått och gott

Att byta kassaregister är ingen barnlek. Ursäkta skattemyndigheten, men det blir fel under introduktionen. Nu är det oftast inte värre än att det "hantverksmässigt" går att rekonstruera. Tid tar det - men den är ju gratis. En liten komplikation i sammanhanget är att jag lämnat böckerna till redovisningsbyrån för kontroll och bokslut.
En utflykt denna soliga dag är inte fel. In med Doris i bagaget! Det var en skuffelse att redovisningsbyrån via ett anslag på dörren meddelade att de denna dag hade stängt. Kanske fick de också lust att gå ut i solen.

Vi gick längs vattnet, förbi hamnen bort mot Hotell Svea.
En liten gammaldags fiskebåt tuffade ut mot öppet hav. Jag undrar om dessa små båtar också styrs av fiskekvoter? Att de stora moderna, som ser ut som finlandsfärjor gör det kan jag förstå.

Vissa dagar är nog fiskarlivet behagligare än andra!

Jag fick en glass och Doris fick bajsa på gräsmattan utanför Svea. Även om hon, den notoriska hetsätaren, gärna hade sett att det varit tvärt om.

När nu redovisningsbyrån, genom sin lättsinniga stängning, stäckat mina administrativa planer, fick det bli en dag i trädgården. I och för sig lika nödvändigt som månadsbokslut. Men nu finns det ingen Trädgårdsmyndighet som tilldelar en kännbara straffavgifter vid försummelser och förseningar i trädgårdsarbete, så prioriteringen är given.

Örtagården frodas. Gräslöken står i blom. Det går visserligen ut över användbarheten, försvårar skörden. Men det är vackert och kan användas som dekoration på frukostbordet.

Malörten växer som aldrig förr. Vi kommer att vara självförsörjande i bäskproduktionen. Enligt förslag till ny alkohollag kan vi dessutom bli laglydiga. Då kan även krögaren få krydda sitt brännvin själv, som det heter i visan.

Kryddtagetsen har fått sina första blommor. Men smultron blir det inga till midsommar. Inte så många sedan heller är jag rädd, eftersom Doris fått smak för denna läckerhet. Hon står som en liten ko och betar försiktigt i sig alla röda bär. Tänk om hon fick smak för kirskål - vilket stort problem som skulle lösas då!

Jag rensade dammen vid fågelbadet och fick igång pumpen. Ett stilla porlande! Jag undrar om det gör gästerna törstiga eller kissnödiga.Det är en företagsekonomisk skillnad på det. Gnomen till vänster om dammen blänger tjurigt som vanligt.

När ändå redovisningsbyrån var stängd, vädret inspirerande och arbetskläderna på, passade jag på att slipa några trädgårdsstolar. Grythyttanstolar blir i nyskick efter sandpapper och båtlack!

En uppgift kvarstår. En annons till Österlenmagasinet nästa vecka kräver midsommarbudskap. Jag tror inte på annonser där man beskriver hela sin meny och alla öppettider. En talande bild och ett kort budskap är vad jag tror på. Webbadressen pekar till ytterligare information och telefonnumret är ovärderligt för "low tech"-populationen.

Prästkrage är midsommar i Skåne. För all del blåklint och vallmo i lika hög grad, men det växer inga på min gård.

På kvällen unnade vi oss en ljuvlig pizza på Friden. Jag tog en med Vilhelmsdals underbara ost.

På hemvägen stannade vi till vid Garaget Jonas hade för en gång slitit sig från grytorna för att med några andra mognande yngre män repa sin gubbrock.

De ska medverka i den minneskonsert som på lördag hålls för Casper, pojken som så tragiskt dog i en olycka i vintras.
Det är verkligen ett riktigt bra sätt att minnas och gå vidare.

Wallander igen.

För ett år sedan var Gästis rena Hollywood. Wallander på svenska och engelska spelades in. Den engelska produktionen var väldigt proffsig, medan den svenska var betydligt mer lågbudget. I ett avseende var den svenska mer proffsig. Innan inspelning kom ett formellt kontrakt. I det fastslogs att vi inte begärde ersättning i pengar. Det låg under en tid där vi kunde upplåta Gästis utan avbräck. Däremot skulle vi, fortfarande enligt kontraktet, få en dvd med filmen och ett tack till Hammenhögs Gästis i eftertexten.

Häromdagen damp "Arvet" ned i brevlådan. Vi såg filmen och särskilt ett par ordentliga scener från restaurangen och en från baren. Men tji fick vi när vi ivrigt spanade i eftertexten. Det kändes snopet.

I sak gör det nu inte så mycket. Maken till kalkonrulle har jag inte sett på länge.En riktig skitfilm om man ska uttrycka sig entydigt.

Brottsbekämpning.

Den nya kassalagen föreskriver att man ska ha ett godkänt kassaregister och en s k svart låda som loggar varje transaktion. Så kan en haverikommission rycka ut om affärerna havererar. Jag har inte så mycket synpunkter på detta för egen del, även om jag sympatiserar med riktigt små företag som får en alltför dryg kostnad.

Vad jag höjer på ögonbrynen är att det räcker inte att man har ett godkänt kassa system, man måste inom en vecka anmäla detta till skattemyndigheten. Dvs man har skyldighet att anmäla att man följer lagen.

Detta ger oanade möjligheter att spara pengar för staten och andra myndigheter. I praktiken har man ju inom flera områden upphört med stöd och rådgivning. Numera tillämpas t ex inom livsmedelsområdet så kallad egenkontroll. Inom brandsäkerhet är det snarlikt.

Varför inte löpa linan ut, eftersom de rättsvårdande myndigheterna inte hinner utreda majoriteten av brott och än mindre lagföra småtjuvar m fl. Inför egenkontroll!

Analogt med anmälningsskyldighet att man följer kassalagen skulle man kunna införa en generell anmälningsplikt att man följer alla lagar:

- Jag har inte slagit min fru.
- Jag har inte kört rattfull.
- Jag har inte snattat.
- Jag har hållit hastighetsgränserna.
- Jag har inte spionerat.
och så vidare.

Alla som inte har skickat in sin "laglydighetsförsäkran" får böta.

Ett litet problem blir det om någon anmäler till exempel att de slagit sin fru och spionerat. Då tycker jag att man lägger ansvaret på deklaranten att bevisa detta för domstolen. Detta skulle ge en fantastisk avlastning för polis och åklagare. Samtidigt som vi skulle få ett icke obetydligt tillskott till statskassan.

Sommarevenemang klart.

Att Povel Ramel var helt genial är det väl inte många som bestrider. Han var dessutom alldeles osedvanligt produktiv. Han har gjort 1000-tals låtar och i allmänhet framfört dem själv till eget pianoackompanjemang.

Det var med en viss tveksamhet jag åkte in till Malmö och såg "Digga Povel" som turnerade efter Povels bortgång. Jag blev överraskad vilken musikaliskt stor upplevelse det var att höra Povels låtar framförda av andra artister. Jag hade en stor kväll.

Därför är jag oerhört lycklig att vi lyckats engagera "Povels Naturbarn" till Hammenhögs Gästis den 22 juli. Lotta och Mikael Ramel har ihop med Backa Hans Eriksson satt ihop en föreställning som turnerat i västra Sverige med 50 fullsatta salonger och lysande recensioner, och så kommer de till oss!
Vill du läsa mer Poveliana rekommenderar jag Povel Ramel-sällskapets webb.

Den gamla världen hälsar på.

Hos oss är det fortfarande försäsong, även om vi har öppet alla dagar. Dilemmat är att ingen åker till Österlen eftersom inget är öppet. Alltså är det inte lönt att ha öppet eftersom det inte kommer några till Österlen. Ett tydligare åskådliggörande av hönan- och äggetproblematiken får man leta efter. Därför har vi bestämt att vi har öppet alla dagar, öm än endast kvällstid vardagar. Och visst - vi har gäster även om tyngdpunkten ligger på helgerna.

Om man bortser från ekonomi, hur man nu skulle kunna göra det, så är det trevligast att vara gästgivare när det inte är så våldsamt mycket folk. Man hinner tala med gästerna, veta litet om deras resa, berätta en del om gästgiveri o.s.v.

I helgen som gick kom ett par gubbar (män i min ålder) på tvåhjuliga motorfordon. De hade gjort denna försommarresa tillsammans under 10 år. Mitt intryck är annars att kvinnor är bättre på att göra små resor tillsammans.

Nu visade det sig att gentlemännen hade en koppling till Svenska Kommunförbundet. Eftersom jag har haft mycket uppdrag åt kommunförbundet hamnade vi snabbt i en genomgång av vem som kände vem. Så talade vi om regional utveckling. Om en intellektuell nivå på mat och mathantering. Det var så trevligt. Jag tror att det var första gången, efter livsbytet, som jag insåg att jag levde ett intressant och rikt liv även förr. Det kändes så bra!

En liten tur innan turisterna.

I ett småregnigt Hammenhög med 11 grader satte vi oss med nöje bilen. Med Hanne Viebeke Holsts Kungamördaren  på 17 CD-skivor kan man åka långt utan att bli uttråkad. 8 timmar senare steg vi ut i Stockholm. Känslan var som när man för länge sedan åkte på charterresa och steg ut på flygplanstrappan och kände tropisk värme slå emot en. Drygt 20 grader varmt och ett konstaterande att sommaren kommit minst lika långt som på Österlen!

Resans ändamål var födelsedagsfirande. Morris har nu uppnått den aktningsvärda åldern av fyra år. Som nestorn bland kusinerna lever han upp till rollen. Det ömmaste intresse för småungarna avlöses med med myndig auktoritet. Nu blir han visserligen inte fyra förrän på fredag. Som gästgivare får man rucka litet på sådana saker beroende på bokningsläget. Morris hade inget emot en extra födelsedag.


Först måste vi ändå och beundra Tages utveckling. Sedan förra gången har han tagit sig för att börja sitta. En välkommen omväxling till att snurra från mage till rygg och att dra sig fram i mattludden. På bilden iklädd ett par eleganta djungelinspirerade shorts, inköpta  i Jönköping av farföräldrarna.

I övrigt nöter han på med intagande av fast föda. Entusiasmen är stor och precisionen förbättras efterhand.

Erik och Emma har skrivit kontrakt på en större lägenhet. Den ligger inte så långt ifrån deras nuvarande i Årsta. Vi tog en kvällspromenad för att titta på huset. Vi gick genom skogen längs med Årstaviken. Man kan inte tro att man är i en storstad. Vi kom till Årstabron. Den såg ut att ha fått besök av Cristo (konstnären som blivit världsberömd genom att svepa in saker). Så var det nu inte, ett omfattande renoveringsarbete pågår.

Här, i huset med lyftkranen, ska de bo. Inflyttning i december. Vin och sprits gamla upplag har fått ge mark åt bostadshus.

Liljeholmsområdet har blivit en helt ny stadsdel. 4500 lägenheter när det är klart. Större än Simrishamn! Det är en ren fröjd vilken fin arkitektonisk tanke som håller samman hela området. Betong, javisst, men massor av offentlig konst, trädäck längs kajen, parker, bad- och solbryggor. På viken syns kajaker och på himlen luftballonger. Stockholm är inte bara en stressig storstad, det är också oändligt vackert.

Dag 2 fritog vi Morris från dagis. Han fick välja vad vi skulle göra. Det blev först en äventyrslekplats. Vi knödde oss in bland några dagisgrupper. Gungor, klätteranläggningar, utsiktstorn - allt i en naturlig omgivning med skog, högt över Årstaviken.

Vi hann med fler parker under dagen. Glass - naturligtvis!

En aning fick vi manipulera den blivande fyraåringens bestämmanderätt. Morris traktan efter mat var  begränsad, men storsint gick han med på lunch på ett brasseri.

Se det som ett näringsintag. Barnköttbullarna smakade inte ett dugg och den vegetariska rätt jag beställde smakade varm squash. Torftigt helt enkelt!

Framåt kvällen övergick en ansträngande dag i traditionellt födelsedagsfirande. En sparkcykel, som väl har framtiden för sig. En fotboll, riktig, VM-bollsreplik i storlek 3.
Brasiliansk landslagsdräkt!

Naturligtvis tårta.

En följdriktig avslutning av dagen var en fotbollsmatch. Ärligt talat - av det mer bisarra slaget. Med stor talang utvecklade Morris fler regler än FIFA lyckats med under hundratals år. Vissa hade mycket kort varaktighet och ersattes efter behov.

En viktig ingrediens var ständig flyttning av målet. Vi något tillfälle var vi alla i samma lag. En taktisk disposition var att Morris samlade sitt lag och informerade: "Jag har en plan!" Den visade sig bestå i att han ställde sig bakom ett äppelträd för att vid ett givet tillfälle rusa fram som ett jehu. Ett annat grepp var att med myndig stämma vråla: "Flytta på dig jag ska ju göra mål!" Om den sena kvällens landskamp mellan Sverige och Vitryssland spelats efter dessa regler hade detta veritabla sömnpiller kunnat förvandlas till en högintressant tillställning.

Morgonen därpå åkte vi hem. Våra Stockholmsbesök är sällan långa.