Rapport runt midsommar.

Vi har haft Morris hos oss på självständighetsövning. För att få honom hit från Stockholm på ett säkert sätt bestämde vi att köra halva vägen var. Det innebär Gränna. Jag brukar klaga över usla vägkrogar, men Gyllene Uttern är ett undantag. De hade en "resandemeny" för under 150:-. Vi åt en långbakad spädgrislägg som var mycket bra. Eftersom Stockholm-Gränna är motorväg var Morris på plats innan vi. De hade inhandlat polkagris som skulle beslickas restriktivt enligt de ansvarsfulla föräldrarna.

Väl i vår bil gick Morris över i viloläge och tog en rejäl tupplur. I trakten av Värnamo slog han upp sina violblå och det var dags att spisa barnskivor. Det visade sig att hans smak låg åt 70-tal. Antagligen har det inte gjorts barnmusik värd namnet efter det. Vi lyssnade igenom klassikern "Djurens brevlåda" med James Hollingworth och Karin Ljungman. Fantastisk även om jag ställer mig mycket frågande till att "Älgarna demonstrerar" inte var med på cd.n.Censur och högervridning? Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren i Toiwo Pawlos inläsning blir bara bättre för varje år som går. Mina barn har älskat den som barn, ynglingar och vuxna. Jag kommer ihåg när jag var skjutsande förälder till innebandyynglingar i 15-årsåldern. I min bil satt tränaren, en seriös man som var musiklärare och framgångsrik tränare. I bandspelaren, som det var frågan om då, satt Loranga, Masarin och Dartanjang. Den seriöse tränaren undrade vad det var för skit och försökte handgripligen stänga av bandspelaren, vilket avvärjdes av oss fyra övriga diggare. Slutligen hann vi med "Mora Träsk", som kör sitt koncept 30-år senare. Barnkulturens Rod Stewart. Visserligen har de snuskat till texterna en aning: Hänger tuttarna på dig ned... i jämställdhetens namn, nästa vers: Hänger snoppen på dig ned...

Väl i Hammenhög propsade Morris på att få en tatuering, inspirerad av tjuven Gustav i Loranga, Masarin och Dartanjang. Vi övervägde att ringa Stina på Eyscreamtattoo för att kolla om hon tog akutfall. Vi besinnade oss, förutsåg litet problem med föräldrarna. Vi bestämde oss för att tatuering skulle han ha, men vi höll oss till lightvarianten, precis som tjuven Gustav, kulspetspenna. A som är duktig på att teckna applicerade ett skepp på bröstet och en slinga dedikerad till mamma och pappa på axeln. Tyvärr försvann de till följd av ivrigt badande.

Vi försökte locka Morris på lärorika och kulturella utflykter på det vackra Österlen. Åt detta håll låg inte gossens håg! Han ville hänga på Gästis. Dricka äppeljuice och spela fotboll, givetvis efter hans situationsanpassade regler. Hans gode vän Luftmannen, visade sig vara ett riktigt råskinn. Snart fick han gult kort, för att tämligen omgående åka på en utvisning. Senare tillämpades, det för FIFA okända, invisning.

Efter ett par dagar tröttnade vi på situationen. Här ska fan i mig åkas på utflykt. Vi tryckte in Morris i bilen och spände fast honom enligt konstens alla regler. Så hämtade vi A och Julius. Tosselilla nästa. Det måste vara ett mycket säkert kort att spela ut i en trängd situation.

Som mitt sämre jag hoppats, var det stängt. Jag noterade intressant prissättning. Den som fyllt 60 betalar bara 80 kronor och under en meter gratis. Betyder det att en dvärgväxt människa på 59 går in gratis, medan han åker på 80 spänn när han fyller 60?

Bästa krislösning är att äta! Snabbt till Eva-Lottas "korvaluda". Eva-Lotta har jobbat hos oss innan hon övertog Ramsåsagrillen. A gjorde sig märkvärdig och beställde fiskburgare och tyckte inte det var gott. Hon får skylla sig själv. Jag har sagt det förut och säger det igen - i korvaludor ska man äta korv!

In med ungarna i bilen, informera så litet som möjligt och gasen i botten till Ystads djurpark.

Djurparken är väldigt fin. Stora hägn och djur lämpade för ändamålet. Man har också ett aphus med pensionerade Rhesusapor, pensionerade till följd av att man slutat med djurförsök, om det var i Uppsala.

Kanske är kvaliteten med djurparken mer avpassad för litet äldre än våra ungar.

Småttingarna far fram som troféjägare på safari på jakt efter nästa djur. Medan jag kan stå och njuta av åsynen av präktiga Linderödsgrisar, som genom systematiskt aveslarbete räddats från att dö ut. Detsamma gäller Göingegeten och Rödkullan.

Det tycker en 4-åring inte är rock´n roll.

Ringsvanslemurerna hade ett betydligt större underhållningsvärde. Dessutom låg deras bur väldigt nära souvenirbutiken med glass och fika.

Vi inhandlade glass och välbehövligt kaffe till oss som skulle fått betala 80 kronor på Tosselilla, ja även A fick en kopp.

Nu återstod bassängbad, för dem under metern. I butiken inköptes en obegriplig vattenleksak. För Morris uppfyllde den huvudkriteriet, att var rosa, favoritfärgen. Julius, som ännu inte har tillkännagett någon  favoritfärg, fick en ljusblå. Den tänkta funktionen var att den skulle kastas i vattnet och måhända fångas som en boll. Julius tog fasta på kasta, och gick omedelbart och kastade sin i en avloppslucka för skvalpvatten, sedan så vi den aldrig mer.

En sista titt på lemurerna. Skenbart verkar jag intresserad. Det är jag inte alls. Som den potentiella rättshaverist jag är står jag och funderar över hu det kan komma sig att Ystads djurpark inte har ett godkänt kassaregister, vare sig i entrén eller fiket/butiken. Ja i själva verket har de inget kassaregister alls och ännu mindre en svart låda. Jag har läst lagtexten är där står det inte att Ystads Djurpark är undantagen. Djurparken drivs som aktiebolag och omsättningen är närmare 6 mkr, med en vinstmarginal på drygt 19%.

Nu är jag inte särskilt angelägen att man gör en skatterazzia och utdömer vite på 10 000 kr. Men jag undrar varför verksamhet, med, antar jag, samhällsanslag tillåter sig att strunta i en lag som gett flera småbutiker, konsthantverkare och liknande, mer än en sömnlös natt.

Nu går självständighetsträningen mot sitt slut. Vi har lärt Morris att borsta tänderna själv och att äta potatis med skalen på. Grunden är lagd!

Midsommarfton är ingen av de större krogdagarna på Gästis. Men vi har ett tjugotal ätande och boende i de flesta rummen. Vi vill skapa litet midsommarstämning. Midsommarblomster! Vallmo är så vacker, även om den är en katastrof som snittblomma. Blåklinten verkar nästan utrotad. Så får vi syn på ett bestånd nära en brevlåda. Jag, som är litet feg av mig, tycker att vi ska plocka dem med motorn igång. Min kumpan tycker att det är att gå för långt. Nu har vi blåklint, prästkragar och vallmo - festen kan börja!