Som om planering vore möjligt!

Efter ett snabbesök i Hades återvänder jag till de levande. Efter den hektiska Matrundeveckan, med de kära från Stockholm fortfarande på plats stängde vi restaurangen litet tidigare på nationaldagskvällen.  Grillen laddad och korvar att grilla, hemgjorda och hemköpta. De små vattenintresserade kusinerna betraktade den nyrensade dammen, men övergick snart till att kasta närodlade kastanjer och tusenskönor i den.


Medan Julius närmast har en överlevnadsrelation till mat har Tage ett genuint, om än inte så nyanserat matintresse. Emellanåt kan han ha synpunkten att servisen är en aning långsam.

Själv sitter jag och klunkar på ett väldigt gott tjeckiskt lageröl, Baronka. Så bryter det loss, feberfrossa skickar mig från gemytet med familjen till ryggläge med tandhackning. Fyra dagar med feber är på gränsen av vad  en svensk man tål och kom ihåg att när det gäller ömklighet är det subjektiva det objektiva.

Jag är som Anna och Jonas uthus; vacker men skamfilad. Just nu projekterar de en framtid för uthuset som hönshus, ett öde som jag, trots akut ömklighet, hoppas slippa.

Det börjar bli stil på A och Js trädgård. Sedan de fick ned den gigantiska tujan är det både ljus och luft i trädgården. Ett  rum att vara i. Det tycker även Tage som i en välfylld balja får utlopp för sitt vattenintresse.

Själv är jag fjättrad vid mitt sjukläger.

På medeltiden, när jag jag var anställd, kunde jag tycka att det var litet skönt att var sjuk (dvs ha feber som definierar verklig sjukdom) och ha rätt att vistas i sängen och läsa romaner. Så är det inte nu, när man är anställningslös, och får se k.h. gno för två. Jag omväxlar mellan att dåsa och bläddra i tidskrifter som inte hunnits med.

I husorganet Restauratören ser jag en rubrik som väcker både minnen och tankar: "Bastubränd stjärt på tingsrättens bord".

Bakgrunden är att den centerpartistiska Uppsalapolitikern Anette Stavenow Mansnérus unnade sig en spartansk romantisk weekend på Kungsbron Hotell. I sviten fanns bastu, vilket fick bli inledning på weekenden och kanske romantiken.

Av en för mig och, antar för alla andra, sätter hon sig på bastuaggregatet. Man skulle kunna säga att hon fick eld i baken och sällan varit hetare. För denna övning krävde kompensation från hotellet; menar att det borde finnas en varningsskylt. Ägaren vägrar och anser att det är allmän kunskap att bastuaggregat under drift är glödande.

Minnet som väcks är ett uttryck som användes av mina söner under deras uppväxt i klart kränkande syfte: "Tänker du med röven?" Vi la en hel del kraft på att få dem att upphöra med uttrycket och göra dem till civiliserade människor. Nu så här 25-30 år senare slår det mig att  sönerna eventuellt hade rätt.

Om så är fallet är Anettes krav på 12 000:- i skadestånd modest, med tanke på att hon som politiker drabbats dubbelt. Stå på dig Anette i din kamp för en bättre, rättvisare och mer romantisk värld!