Bulltjuv på Gästis

Gästgivarhunden Doris är en stilig Airdaleterrierdam på 4 år och med de bästa av anor. Hon har under en stor del av sitt liv gått på taket med oss. Så en dag fick kära hustrun nog och tog henne till hunddomptören Barbro Börjesson. Med ett minimum av instruktioner har nu Doris lärt sig en mängd nyttiga färdigheter. Den mest dramatiska är att hon går okopplad på promenaden (åtminstone med matte). Se Doris är en klipsk hund som har lätt att lära. Problemet är att hon lärt sig en massa färdigheter på egen hand, och hon har mycket svårare att lära av. Hon kan öppna alla dörrar, både innåt och utåt. Det är väldigt skönt på morgonen när hon går ut i trädgården på egen hand, medan vi fortsätter vår välbehövliga skönhetssömn.

En för oss mindre bekväm färdighet är att hon också öppnar kylskåpsdörren. Med förtjusning drygar hon ut sin, något ensidiga medges, pelletskost med ett paket smör, litet pålägg, gärna köttfärs och till nöds några tomater. Vi kom på det djävulskt listiga, att skruva bort handtagen. Det tog henne ca en månad, och oss ett antal brutna naglar, innan hon lärde sig att bemästra det nyuppkomna problemet. Hur hon gör vet vi inte eftersom hon är en konsekvent ögontjänare. För närvarande hindrar vi henne från skåpätande genom att placera två köksstolar, staplade på varandra, framför kylskåpsdörren.

Annadag jul skulle vi, efter att ha jobbat med vårt "Pensionatsjul", fira litet jul med tillresta söner med familjer. Hustrun hade laddat en bärkasse med utsökta dessertostar. I kollit fanns dessutom en flaska brandy av finare slag, glögg och en perfekt årgång av favoritvinet Cuvaison (Pinot Noir från Napa Valley). I den allmänna hetsen att komma iväg gjorde vi det oförlåtliga misstaget att vända ryggen till. En krasch från köket (stengolv) lämnade inget utrymme för undringar.

Även om Doris antagligen inte läser bloggar kan jag inte, alla hundar till varnagel, längre avhålla mig från att publicera den utomordentligt smaklösa bild jag i höstas tog på Teneriffa.