Försommartecken.

Efter att ha smädat Jack Nicholson - nåja skojat om, är det dags att ge sig ut och samla försommartecken.

Rapsen, mycket sen i år, men mer Österlenskt blir det inte. Vallby kyrka i fonden.

Under ett par veckor i maj har rapsen sin storhetstid, utseendemässigt. Sedan ser den ganska skräpig ut.

Gunnar på Gunnarshög har placerat sin kallpressade rapsolja på den gastronomiska kartan. 

På Gastro Nord, den stora matmässan i Stockholm, för några veckor sedan, hade rapsoljeproducenterna gått samman och slog ett slag för sin produkt. I många avseenden kan den konkurrera med olivoljan. Den kan,beroende på växtplats , smaka blommigt, nötigt eller neutralt. En fördel, jämfört med olivoljan, är att den går att steka i.

Ska de lyckas med att lyfta fram exklusiviteten är det en god idé att sluta  att använda samma plastflaska som för tändvätska.

Skall något  konkurrera med rapsen, om att sätta färg på Österlen, är det äpplelblommningen.

Denna äppellund ligger alldeles utanför Vallby. Det är tämligen unga träd.

Det är märkligt att det inte är en självklarhet att köpa svenska äpplen, jämfört med de importerade högblanka identiska äpplen som fyller fruktdiskarna året runt.

KÖP SVENSKA ÄPPLEN!

Som många andra äppelodlare gör de must på sina äpplen. I strid med den nya kassalagen finns ett litet skjul där man byter femton kronor mot en flaska must.

Det tycker jag är hur bra som helst. Är man rädd att åka fast kan man ju gå dit på natten.

Ett ytterligare försommartecken är när gästgivaren byter från promenadskor till sandaler. Detta sker vanligen alldeles i början av maj. På grund av de bistra väderförhållandena i år försenat, liksom rapsen, sparrisen och äppelblomningen.

Sandalerna bärs utan ankelsock, med fötterna precis som gud skapat dem. Därför föredras en täckt tå.
Årets modell av märket Rieke är inköpta i skoladan i Komsta. En bit in oktober, efter daglig användning, slutar de sin långa marsch i soptunnan. Vilket enligt senare tiders diskussioner är tveksamt från miljösynpunkt. Inte främst på grund av dålig fothygien utan för att man använder olämpliga kemiska substanser i skotillverkningen. Jag har inte hittat EKO-skor men väl ECCO-skor men det är en helt annan historia.

Ytterligare ett försommartecken kallas "Reclaim the garden". Under en kort period innan den riktiga sommaren kommit, kan man få en känsla av att i år ska ogräset kunna besegras. Jag kastar mig med stort engagemang över örtagården. Ser i andanom hur kockarna i sina bländvita rockar med en korg på armen, går ut och luktar, tänker och skördar bland de örter, lök och andra grönsaker. Litet överdrivet naturromantiskt från min sida - medges! Skulle vi vara självförsörjande skulle vi behöva några hektar. Men man måste hålla drömmen vid liv. Rätt upplagt går det åtminstone att tillföra en del speciella kryddor.

När jorden är luckrad och någorlunda ogräsfri, överlevarna inventerade och köket intervjuat så är det dags att göra första inköpsresan till Åbergs Trädgård. Jag letar upp Kjell Åberg för att hälsa och få litet goda råd. Jag passade på att gratulera honom till den nya boken; Gröna sidan upp. Jag avslöjade att han varit litet orolig att han skulle bli högfärdig, nu när han blivit författare. - Men det blev jag inte, sa han och skrockade nöjt.

Så började vi jakten på växter. Jag antydde att han inte visste var han hade de olika grödorna. Men Kjell hävdade bestämt att de var de andra som flyttade på dem. Hur som helst gick jag därifrån med, kryddtagetes, timjan, citrongräs, rosmarin och krasse. Det är planterat och klart, så när som på krassen som får vänta någon vecka. Den är extremt känslig för kyla.

Det sista försommartecknet jag vill nämna är när man inte ser solnedgången sittande i trädgårdsserveringen. Det finns två lösningar på detta. Den första är att ställa sig upp. Inte så arbetskrävande för mig men å andra sidan inte särskilt gott värdskap. Den andra lösningen är att klippa häcken, vilket vi nu, som tidigare år beslutat att göra.