tisdag 26 oktober 2010

En dag på Österlen.

Det slår mig vilket bra liv jag har. När jag glömmer det kan jag åka ned till havet. Det är som Prozac utan andra biverkningar än sand i skorna.

Idag är vinden kraftig och blåser topparna av vågorna. Suck!
Doris springer fritt på sin återvunna strand. För några månader ägde sommarlediga soldyrkare stranden. Buken i söderläge, i en brassestol, läsande Camilla Läckberg. Kosmetikaindustrin gnuggade händerna; solskyddsfaktor! Den 1 juni är det deras tur igen.

Ett märkligt fenomen är hur sanden fyker ut mot sjön samtidigt som vågorna rullar in över land.

Dessa vidder är bara mina när jag vill!

Jag behöver bara välja - ska jag ha medvind när jag går ut eller när jag går hem.

Gräset kämpar för att hålla i sanddynerna.

Den enda negativa tanke jag tänker är:
synd att kaféet i Borrby slagit igen, annars skulle jag köpt en Mariabulle till elvakaffet!

2 kommentarer:

  1. Kära vän. Du har ett bra liv. Jag har det här 25 dagar om året. All min möda går åt att tänka ut hur jag ska få det 365.

    Njut. Om den enda negativa tanke du kan tänka på just nu är: "...synd att kaféet i Borrby slagit igen, annars skulle jag köpt en Mariabulle till elvakaffet!" Njut.

    Fast jag vet ju vad du försöker göra. Plåga oss andra.

    Och, btw, dina bilder blir bara bättre och bättre!

    SvaraRadera