fredag 22 oktober 2010

Så själva festen.

Hela byn var där! Då kom de glidande i en rosa Lincoln, cruising-kungen från Smedstorp, Johnny, hade vänligt ställt upp med sin ögonsten.

Det stora minglet bröt ut. Det var ett pussande och ett kramande, ett fnittrande och ett sorlande. Solen sken som vore det sommar. Det sattes ett svårslaget champagnerekord. Så ska det vara när "lillkögaren" gifter sig.

Gamla vänner, nya vänner, mostrar, kusiner, bryllingar och kollegor.

Småflickorna med glitter och volanger söta som karameller. Enzo hade klätt sig korrekt i kostym.

Det klickades och det plåtades. Det analoga fotandets tid med 36 bilder per rulle är glömd och bortblåst.


Det sägs ju att den förste ska vara den siste. Så blev det småbröderna hann före - men gläds med den gamle.

Tillsammans med Annas bror Olof bildar Erik och Ola toastmasterkollektiv. Jag identifierar vissa specialområden. Olof ansvarar för inspelad musik och annan elektronisk kommunikation. Erik i frackskjorta och fluga, som hämtad från Las Vegas, har hand om sång och levande musik. Ola håller i det talade ordet och ceremoniel. Rätt man på rätt plats.

Så var det väl en liten detalj till - vigseln!
Det var så vackert. Den lilla scenen var perfekt. Jasmin stod med en liten kudde med vigselringarna på. Svägerskan Celestine hade designat och tillverkat.
Den rodnande aftonhimlen hade jag ordnat. Vigselförrättaren var måttfull bra balans mellan känsla och saklighet.

Det snyftades i vrårna! Med risk för att tappa image, som gammal bitvarg, får jag tillstå att det kliade till litet i ögonvrån på gubben.

Så sjöngs det. Felicia, Celestine och Las Vegas-trubaduren Erik bjöd oss på True Colors i stämmor.  Suck!

Annelie påbjöd en skål och ett trefaldigt skånskt leve för brudparet. Så hade då ytterligare ett oreglerat förhållande sorterats in under äktenskapsbalken.

Efter ett antal snittar och flera glas god champagne börjar det suga efter mer varierad föda.

Vad sägs om detta:



Anna och Jonas bröllopsfest


Förrätt
Gravad, ångad torskrygg med rödbeta morotspuré och pepparrot
Vin: Riesling, Weingut Rauen


Varmrätt
Gris på tre sätt: Konfitterad griskind, långbakad rimmad grissida och hemlagad chorizo.
Rotfruktskaka
Vin: Etna Rosso Scilio


Efterrätt
Friterade äppelknyten med vaniljglass
Vin: Pommeau de Normadie


Smaklig spis!



Vad sägs? Så långt från från skaldjurscocktail, oxfilé med ljummen potatisgratäng följt av glassbomb, man kan komma. Dessutom så snyggt presenterat. Varmrätten är bara så kaxig en stjärnkock kan våga sig på. Kuriosa; Jonas fick 10 kg griskind i bröllopspresent av en leverantör. Mycket arbetade rätter - men det höll. Man får det man betalar för!

Vinerna var briljanta, hon kan hon, k.h..

Det står i bondepraktiken, eller någon annan stans, man ska låta maten tysta mun. Det gäller inte på bröllop. Det var ett sorlande, ett hummande som efterhand övergick i belåtna suckar.

Själv höll jag tal till brudparet. Sannolikt ett av de mer betydande efter Martin Luther Kings, I have a dream, 1963.

Absent friends kopplades upp via underbara Skype. Jacob från San Fransisco, Jonas Larsen från Berlin och Annas gamle vän Massimo från Rejkavik.
Någon hade bjudit en Bluegrassorkester, som äntrade scenen, förstärkta av Erik, förmodligen saknande sin mandolin.

Barnen hade taktiskt bänkats upp i ett rum bredvid. Rätten för dessa yngre medborgare var äggakaka, vilket inte ledde till några klagomål. En bröllopsmiddag kan ärligt bli litet seg för de mindre.

Toastmastersekretariatet genomförde en spontankoreograferad dans som tack för maten. Den kan inte rättvisande redovisas på stillbild.

Däremot framförde elegante Erik en låt som var klart bildmässig.






 Mikael Ramel framförde en låt.













Det gjorde också Jacob Hellman.












Sedan bröts taffeln. DJ Olof Stuermer gick i tjänst. Brudvals, oklart vilken!

Trevåningstårta!

En alternativt energipunkt öppnades - baren. Ni får förstå att jag har annat att göra än fotografera.

Enskildaövningar.

Varmkorv och Pucko.

Efterhand en glesnande skara. Gubben själv mätte tiden för sänggående till 3.00.

Dagen därpå var det brunch. Den kan sammanfattas som lågintensiv.







4 kommentarer:

  1. Vi vill verkligen i efterhand önska brudparet ett stort grattis! Vi undrar givetvis om en ny ros är planterad i gästis trädgård? Vi planerar att masa oss över till Hammenhög i morgon för att se om man möjligen kan få sig en lågintensiv brunch. Om inte annat för att klappa på lilla rosen. //Nisse och Ingela från Vallby

    SvaraRadera
  2. Kommentarer känns så totalt överflödiga. Så varför skriver jag det här?

    SvaraRadera
  3. Självklart är ros planterad. För våra söner palnterar vi uppstammade rososor. Har ni synpunkter på detta kan ni vända er till vår son Ola, han jobbar på diskrimineringsombudsmannen. En knivigt fall i Hammenhög skulle ge oss tillfälle att umgås mer med honom.
    Kom hit och ät brunch! Och snart är det gås - ni fågelälskare.

    SvaraRadera
  4. En blå kunde kanske ge honom skäl till det:)
    Annars, gärna. Tack för det. Om ni har nån mat kvar?

    SvaraRadera