Inte bara en skitsak.

På sensommaren var vår gode vän Claes från Göteborg på besök/visitation. Han är en stilsäker designfreak som varit på krogen mer än en gång. Vi bjöd honom på en god middag med gott vin. Sedan frågade jag vad han tyckte om helheten. Sanningen att säga frågade jag inte, Claes delger gärna sina åsikter utan att ha blivit tillfrågad, och det har jag inget emot. Han tyckte att restaurangen blivit perfekt. Mycket av atmosfären i den över 300-åriga krogen sitter i väggarna, och det har vi bevarat. Belysningen, som är så viktig, tyckte han var utomordentlig. Det fanns en svag punkt! Gästtoaletten var steril och institutionsaktig. Det gick liksom inte att polemisera i den frågan - helt rätt! Även om vi kanske inte hade viktat det så tungt.

Efter de två föregående åren kändes detta som ett litet hobbyprojekt. Ut med linoleum mattan, bredspackla de glasfiberklädda 80-talsväggarna. Enligt vårt valspråk "tradition och förnyelse" tog vi en funderare på hur vi skulle göra det. Som tur är har vi alla tre samma smak. Inte särskilt svårt att komma fram till en gemensam bild. Utgångspunkten var att vi skulle fixa det själva.

Det ovanliga när man ger sig på gamla hus - inga egentliga obehagliga överraskningar. Ett hårt och slätt undergolv fick små klinker. Schackrutigt på diagonalen. Vi satte upp en bröstpanel i pärlspont. Det var litet problematiskt att fästa. Trots att vi lånade ett instrument var vi inte duktiga på att hitta reglar. Jag antar att det var skit bakom tangenterna alternativet är att det inte finns några reglar. Vi valde att limma och panelen avslutas med en smal hylla runt om.

Vi hade en diskussion om vi skulle ha olika nyanser på färgen på bröstpanelen. Vi valde att ha samma, kalkvitt. Nu blir det ändå en brutning mellan vägg och bröstpanel. Beroende på skuggor och olika struktur. I övrigt bytte vi endast en blandare. Ny spegel införskaffades på Ohlssons Bazar i Ystad. Kitchig men klädsam. En superdesignaad toarulleshållare från Flügger Färg

Jag måste säga att Jonas inte bara är en mästerlig kock, han är faktiskt lika duktig som hantverkare. Vi har hittat rätt arbetsfördelning, jag grundmålar så färdigstryker han. Golvet fick han naturligtvis lägga själv.

Voila! Nu kan man inte bara äta i lyxklass på Hammenhögs Gästis.