Från Gästis till Odengatan.

Nära nog nio år efter att vi stängde våra stockholmsliv, och flyttade tillbaka till Skåne, är det dags igen. Denna flytt är mindre omvälvande eftersom vi gör en rockad inom byn. Likafullt kan det jäklas i smått. Med perfekt timing har jag sprungit på en infektion och knaprar penicillin. Kommunen har kommit igång att gräva upp gatorna i området vi flyttar till. Turligt nog kom vi på förhand på att detta kunde påverka flyttfirmans uppläggning av jobbet. De fick ta den lilla bilen och köra två gånger. Vi använder oss av samma

flyttfirma som när vi övergav Stockholm.

I ytterligare ett avseende följer vi traditionen. När vi kom till Hammenhög bodde vi på på gästgivaregården, rum nr 6. När vi med,  äran och hedern i behåll, utrymmer krögarvillan, övernattar vi i rum 6 på gästis, det som vi då tyckte var pittoreskt och charmigt, har dessutom blivit fräscht och bekvämt efter renoveringen för något år sedan.

En skräckupplevelse i samband med förra boendet i rummet, var att Annelie glömde en påse med ganska värdefulla smycken i rummet. När hon kom på det, mitt i natten hade vi flyttat in i krögarvillan och nya gäster i rum nr 6. De hade överseende med att bli störda nattetid, när de fick höra orsaken.

Gästgivarhunden Doris är bekymrad över kaoset; känner sig oinformerad och funderar på att säga upp sig. Men tvekar inför utsikten att förlora
möjligheten att köra nosen i kockarnas ljuvliga slängar.

Efter att i veckor i en inredningsestetik, som bygger staplade flyttlådor och hopfösta möbler, längtar jag efter ordning, reda, lampor i taket och tavlor på väggarna. Jag inser samtidigt att det  kommer naturligtvis att ta tid  innan vi kommer i ordning. Boven i dramat är människans oöverträffade förmåga att samla på sig en massa skrymmande onödigheter. Det är nog inte slumpen  att loppis vuxit till en basnäring på Österlen. Här kan man tala  om kretslopp.

När du flyttar lämnar du containervis till loppis. Några månader senare åker du på loppisrunda och köper tillbaka. Ju äldre man blir, desto sämre kortidsminne - alltså mer och mer intressant både som kund och leverantör till loppisbranschen.

Nere på Odengata är det, åtminstone till att börja, rena fria ytor. Den upphöjda matlagningssdelen , med en Rolls Royce-gasspis - en
kommandobrygga. Vi kommer aldrig att kunna steka så mycket blodkorv att den går att räkna hem. Det fina är att valet redan är gjort, jag behöver inte fundera. Annelie och jag får väl börja spela "Halvåtta hos mig på egen anläggning".

När köks/vardagsrumsdelen är tömd syns den fina lilla kaminen bra. Trots allt kommer vi nog att på sikt byta ut den mot en eldstad där man ser mer av den levande elden. Den behövs egentligen inte längre, som värmekälla annat än som nödreserv, när övervåningen är tilläggsisolerad och vi bytt uppvärmning till luft/vatten värmeväxlare. Framtida bruk av eldstad är "for lust". Att titta på levande eld väcker hos mig samma vällustkänslor som att gå vid havet. Elden på vintern och havet på sommaren är att kombinera det bästa ur två världar.

Kompromisslösa materialval, god smak och stilkänsla kombinerat med händighet och arkitektkunskap har gett oss ett drömhus för två.

Det går att se förbi den akuta oredan.
Imorgon kommer en
mycket god gammal vän från Danmark och hjälper oss att plocka tingen på plats.

Trappan upp till andra våningen har fått en ledstång. De andra kallar den lejdare, men det är fel vet jag. En lejdare en repstege eller annan brant stege för trånga utrymmen, företrädesvis för båtar. Det är litet bedrövligt att Annelie, sjömansdotter som hon är, låtit sig förledas till detta felaktiga språkbruk. Men jag säger inget, vill ju inte framstå som en
besserwisser. I blygsam glädje tänker jag mig hur de diskret kollar fakta och  sedan rodnande av skam korrigerar sitt förflackade språkbruk.

I trappstegens hitände ska en stålsstolpe som når ända upp till taket på andra våningen monteras.  Det har Annelie klurat ut. Vi  får staket som skydd för barnbarn, berusade nattgäster och  skröppliga gubbar - skydd för inte mot!

Det intressantaste med hela lösningen,
ledstång och skyddsstaket, är hur man får den utförd.

Man går till Lundhahls T Mekanisk Verkstad  i Hammehög.


Här jobbar tre generationer Lundahlsmeder sidm vid sida. Man talar med Tobbe, som idag står för det hela. Beskriv vad du tänkt. Tobbe ställer följd- och detaljfrågor, besiktigar på plats och säger: "Det kan vi nog ordna." Det matchar ni inte i Stockholm! Jag kommer att glädjas varenda dag över att ha ett kvalificerat konsthantverk att brukas av mig.
Annelie sitter i en gammal välkänd soffa i ett "nytt" men med lika många flyttkartonger, som i det gamla. Om  hon hisnar  eller småler är svårt att avgöra. Inget beslut är för litet! Det gäller att tänka till det är oerhört lätt att det preliminära blir det permanenta. Att gå ned till halva bostadsytan har sina problem.
Det kan bli många oväntade och
spännande stilbrytningar i ett gammalt hus, minimalistiskt och vitt, vitt, vitt...

Brutal-TVns placering på en vacker 40-talsskänk tycker jag om. Kul att få en funktion för gamla kvalitetsmöbler. Alternativet med en TV-möbel från MIO eller IKEA är inte så tilltalande.

Nu gäller det också att få till den digitala tekniken. Vi kommer att använda Telia för bredband och TV  över bredbandet. Jag har inte lust att abonnera på 400 kanaler och titta på en handfull. Att botanisera bland dessa telefoni- och bredbandsoperatörer med sina respektive inlåsningsstrategier är påfrestande, men utmanande.

Det viktigaste av allt är att sängen är på plats. I morgon blir en ny lång dag.

Jag är väldigt glad att vi lyckades sälja den gamla pannan och solfångaren. Framförallt som ca 15 kvadratmeter solfångare vilade i trädgården på gräsmattan!