Det drar ihop sig.

När jag var liten och hälsade på i farmors lilla hus på landet fick jag min första kontakt med poesi. På hennes utedass fanns en pappersbonad med den för mig, då, obegripliga versen, som jag av inget skäl alls memorerade. "Låt ej hoppet fara, är än himmeln grå, ty bakom mörka molnen är den åter blå". Nu 55 år senare förstår jag att det syftade på vår renovering och att det inte var en slump att det var på dasset poemet publicerades. (Det fanns hu inte bloggar på den tiden.)

Efter 2,5 månad börjar nya gästis ta sig ur puppan och visa sig som en fjäril. Det viktigaste skälet för vår ombyggnad var att dra in dusch och toalett på alla rummen. Tillfället var osökt eftersom rörstammarna skulle varit bytta för 50 år sedan.

Man kan konstatera att pretantionerna vuxit sedan farmors torrdass. Vi gör i ordning åtta badrum och en ny gästtoalett. Det blir flera hundra meter rör som ska integreras i den gamla byggnaden.

Vi vet nu allt om tätskikt, ytskikt, kakel, klinker, fog och fix. Vi har använt en polsk byggfirma. I och för sig en sanning med modifikation eftersom han varit i Sverige i 10 år, men ursprungligen kommer från Polen. Men poängen är att det kommer många skickliga hantverkare från Polen. Sonen hävdar med bestämdhet att murning är ett kärnämne i grundskola i Polen.



Det må vara som det är med utbildningsystemet i Polen men nu 2,5 månader efter byggstart börjar våra badrum bli klara. I några fall är de så stora att vi skulle kunna sätta i en extrasäng i dem. Vi är väldigt nöjda och hoppas att framtida gäster också blir det.

Jag återkommer inom kort med en redogörelse för "Matsalsprocessen".