På gästis lagar vi mat.

Jag kom att tänka på att jag har berättat om ombyggnad. Gjort utflykter på Österlen. Häcklat byråkrater. - Men jag har knappt nämnt det som är vår huvudsyssla, att laga och servera god mat till hungriga gäster. I dag har vi haft 150 ätande gäster. Vår stora matsal sväljer mycket folk. Anstormningen började till lunch, så jag fick lägga bokföringen åt sidan och ställa mig i disken. Det var inte riktigt planerat och därför hade jag trätofflor på fötterna. Det är spännande kombinationen "träbonnar" och ett vått golv - ett billigt alternativ till konstfruset.

Vi hade många gäster även i går och ett rart litet bröllop integrerat i verksamheten. De bodde två dagar i våra nyrenoverade rum. På bröllopsdagen åt de en fyrarätters middag och en av oss (Jonas) bakad tårta samt en inköpt(gästgivarinnan) spettekaka.

Det är kul med så mycket besökare i restaurangen och boende i rummen - men finns det ingen som har semester i februari eller åtminstone i oktober.
När ni nu inte har möjlighet att komma till oss så ofta som vi skulle vilja så har vi tänkt att börja dela med oss av recept på sådant ni ätit, eller kan komma att äta, på Gästis.
Först ut är vårt mörka bröd, som bakas med bikarbonat. Solrosfröna blir karaktäristiskt illgröna i en kemisk reaktion med bikarbonaten vid bakning:
Mormorsbröd från Hammenhög.
9 dl vetemjöl.
9 dl grahamsmjöl.
3 dl vetekli.
3 dl solrosfrön.
4,5 dl vetekross.
0,5 dl bikarbonat.
0,5 burk honung.
2,2 l filmjölk.
Degen blandas noga och hälles i brödformar. Recptet ger 4 bröd. Bakas 50 minuter i 175 grader. Skulle du misslyckas - försök igen, eller åk till Gästis.

Jag läser inte bloggar.

För några kvällar sedan träffade jag en man i min egen ålder. Han sa: Jag läser inte bloggar. Det tycker jag var dumt sagt. Det är ungefär som att säga: Jag läser inte papper. Man måste se form och innehåll som skilda saker. Detta kan jag lungt säga utan att han blir stött, eftersom han inte läser bloggar.

Hammenhög skyltar upp.

I begynnelsen fanns Jeppsons. De har en snygg skylt med upprullningsgardiner på ömse sidor om entrén. Det fanns en tid då Hammenhög var fullt av affärer med skyltar enligt den tidens smak och stuk. Efter butiksdöd och avflyttning fanns det inte mycket kvar av pampiga affärsstråk i det förr välmående samhället. Så hände något - som många andra flyttade en konstnär och skyltmakare in, och började sätta sina spår i byn.

Den första representationen av skyltmakaren dök av naturliga skäl upp på Fröken Östergrens café. Det är Mats fasta punkt. Förutom skyltar har han gjort en del av dekorationen invändigt, även om fröken Östergren står bra på egna ben. Klassisk skylt! Jag gillar målningen på muren som tillkom något senare.

Nästa uppenbarelse dök upp i fönstret på det gamla kommunhuset.
Den ser inte så mycket ut för världen i dagsljus. Den är uppbyggd med lysdioder som lyser och ändrar färg. I mörker värsta Times Square-känslan.

Så har vi ett antal blandade småskyltar.

Häromdagen var det avtäckning av ett av Mats större verk.

Även om den kanske inte lockar till så många impulsbesök, så är det en jävla fin skylt, på ett snyggt hus med bra läge vid torget. Bokstäverna har belysning.

Denna skylt har inte gjorts av Mats. Den är tillverkad av Hårfrisörskans make i en betydligt friare stil.

Mats ofullbordade är ännu inte påbörjad. På Gästis hittade vi två stora neonskyltar med den fortfarande adekvata texten "Gästis" och en lång pil, som med pedagogisk tydlighet pekar ut, även för den mest klentrogne, exakt var gästis ligger. Det är ca halvmetern höga bokstäver i plåt med trasiga neonrör på. Skicket är bedrövligt, men enligt Mats en barnlek att försätta i stridbart skick. Han har talat med sin neonlangare i Stockholm som också ser renoveringen som kulturgärning. Plåtbokstäverna fixar Mats. Handslag är utväxlat och vi ser fram mot verkställighet.

Det är verkligen hur fint som helst att denna flora av, i dubbel bemärkelse, lysande skyltar sprids i byn. Österlen lyser i november - men Hammenhög lyser jämt.

Ystad allehanda gjorde senare ett reportage på samma tema.

Här är gudagott att vara.

Lagat frukost, städat rummen, hjälpt några gäster med jukeboxen. När man börjar sju är det tufft att vänta på personalmat vid fyra. Jag gick in och lirkade med köket. När man äter själv kan man ta ut svängarna. Jag förhandlade fram "taxiförarmat". Stekt potatis, stekt rökt fläsk och två stekta ägg. Som av en händelse läste jag en debattartikel i SVD av Lars Werkö och några andra emeritusprofessorer. De dömde ut det vetenskapliga haveriet som redovisat hög kolesterolhalt som en viktig faktor för hjärt- och kärlsjukdomar. I själva verket, menar de, att studier visar att låga kolesterolväden visat sig övverrepresenterat blan dem som mulat i hjärtåkommor. Hm - tänkte jag och samlade upp det sista av ägget med en fläskbit. Jag lät blicken svepa ut över fälten. Så fällde jag stolen bakåt och tog mig en lur.

Råksäsongen går mot sitt slut.

Idag har jag åkt halva Skåne runt och samlat upp de sista råkorna. Vi hade lätt kunnat servera fler råkor än vad vi lyckats får tag i. Det är inte alla jägare som har handlaget att flå fåglarna.
Ett slag funderade jag på att imoportera från Danmark där man också jagar råka. Men jag blev varse att man där använde hagel i stället för salongsgevär som i Sverige.
Vi är förundrade över det ständigt ökande intresset för fåglarna på tallrik. Jag har alltid sagt att det smakar ok, men allt annat på menyn är godare. Jag tänkte att så kan jag inte hålla på utan att ha ätit det på länge. För ca ett par veckor sedan åt jag en portion. Nu är mitt entydiga omdöme: Det är gott!
Den som vill smaka läckerheterna i år bör skynda sig. Efter att ha reserverat för bröllop, och några andra beställningar, har vi ca 50 portioner kvar.
Annars blir det att vänta till nästa år.

Resan till Borrby

Hammenhög har en gammal antagonist i Borrby. Det är nog så att Borrby kapat åt sig av Hammenhögs forna dominans. I de bittra striderna om läkarstation, apotek och sparbankskontor har Borrby stått som segrare. Skolan är än så länge en fråga som inte känns avgjord. Politikerna utfäste i enighet under senaste valrörelsen att byskolorna skulle leva kvar. Detta är naturligtvis avgörande för att barnfamiljer ska bo kvar och flytta in till dessa byar. Fan tro´t sa Relling. I övrigt är Borrby känt för att för några år sedan ha bildat ett borgargarde, för att förmå en missahaglig invånare att flytta (antagligen till Hammenhög).
Mitt oanmälda besök i Borrby skedde utanför turistsäsong en kväll som alla andra. Att jag inte såg en katt vore att ljuga. Jag såg en säreget tecknad bondkatt som starrbligade på en humla.

I övrigt bestod det rörliga friluftslivet av ett par småflickor som slog kullerbyttor på ett trappräcke och en epatraktor med en ljudanläggning med ett basregister som ger njursmärtor.
Som alla mindre samhällen ståtar man med en ICA-hall med den sparsmakade arkitektur som får en estet att gråta. Vid en jämförelse mellan Hammenhögs och Borrbys affärer menar jag att Hammenhögs går segrande ur striden. Åtminstone sommartid, eftersom man är mer lyhörd för ett sortiment som tillfredsställer även semestrande stadsfolk. Och de har vi åretruntboende också gott av.
Färden gick till industriområdet. Industrin i Borrby består av Ottoverken. Detta hade jag faktiskt hört talas om redan innan jag flyttade till Österlen. Antagligen beroende på det fenomenalt töntiga namnet. Vid en senare kontroll i den aldrig sinande kunskapskällan Internet blev jag medveten om att de sedan lång tid var marknadsledande inom tillverkning av maskiner och formar för betongindustrin. Längre ned i kunskapsbrunnen blev jag varse att företaget 2006 försattes i konkurs. Så var det med den marknadsledaren.

Jag traskar vidare och funderar på vad folk kan tänkas leva av. Alla kan ju inte vara jordbrukare eller pizzabagare. Kanske håller det omtalade tjänstesamhället att växa fram i Borrby. Jag stannar vid en exotisk reklamskylt för PALOMASALONG. Typsnitt okänt! Kanske är marknadsföring Borrbys nisch, som det heter på nusvenska. När det gäller frisörer kan Borrby sannolikt inte mäta sig med Hammenhög, som har sju frisersalonger och en "hemfrisörska" som uppsöker sina offer i hemmet. Kanske ska gästgivarinnan läggas till denna skara. Hon brukar köra trimsaxen när jag undergår min månatliga skönhetsbehandling.

Fortsätter vi på temat handel och marknadsföring kan man inte förbigå Hans Persson AB.

Denna helt unika affär har allt, med en viss tyngdpunkt på cyklar. Firman drivs av ett par mogna bröder. Ett föredöme för budskapet att vi måste fortsätta att jobba efter pensionsåldern. Dessutom har de en syster som förestår koncernens Ystadsbutik. Tvärs över gatan har de ytterligar en byggnad där de exponerar cyklar, TV-apparater, krocketspel mm. Varulagret förefaller lika inkurant som Österlens Museums, och får Bo Ohlsson i Tomelilla att framstå som en smal specialbutik. Men bröderna har örnkoll på prylarna. Förmodligen beroende på att det enda nya som kommer in är dagstidningar.

Killinggänget hånade Lena Philipsson för att hon i en intervju sagt: Jag syr mina egna kläder. Med samma stolthet kan bröderna Persson hävda att de ritar sina egna skyltar. Min absoluta favorit är skruvdragaren.
Vår kanonfotograf och hans fru har en lägenhet i Borrby. De hävdar att Hans Persson AB skämmer gatubilden. - Jag förstår inte vad de menar.

Nu får ingen tro att jag är ute efter att chikanera Borrby, men jag kan inte låta bli att visa ett av Borrbys fulaste hus. Det tillhör min vän Jonas.Förlåt Jonas om du läser min blogg.

Mittemot Jonas hus ligger kyrkogården med en pampig allé. Det roligaste med den är att ortsbefolkningen (det går ju inte att skylla allt på stockholmare) brukar köra bilen in på grusgången. Jag får osökt association till en begravningsscen i en amerikansk thriller, med några CIA-agenter gömda bakom träden.

Sammanfattningsvis om Borrby; det bästa är närheten till Borrbystrand. Lika mycket strand som Sandhammaren men hälften så mycket folk. Åter till pulsen i Hammenhög.

Wallander flyttar in på Gästis

De sista gästerna hänger kvar vid jukeboxen när lastbilar och släpvagnar fyller gårdsplanen. In stormar ett gäng raska scenografer, eller vad de nu kan tänkas heta. Med en våldsam frenesi märker de upp var enda tavla med en liten lapp. Den enda likhet med en kronofogde i arbete jag kan se.
Nu byter de ut våra 40-tals restaurangmöbler mot 50-tal med murrigt brittisk estetik. Våra orkidéer stuvas undan till förmån för pelargonier och begonier i plast. Har jag förstått saken rätt kommer gamla gästis att förvandlas till ett äldreboende för Kurts far. Kanske lämnar han kvar någon tjädertavla.
Fönstren täcks för. Här ska filmas nattscener. Ärligt talat vet jag inte så mycket. Jag får väl som andra se filmen, och förtjust utropa: Titta där är gästis! Kolla fygeln!
I morgon kommer Kenneth Branagh och hans kollegor för att göra sitt i sammanhanget korta jobb. Och vi kan, när vi berättar om vårt kära gästis, till Piraten, Greta Garbo, John Steinbeck och Hasse Alfredsson lägga Kenneth Branagh när vi går igenom celebriteter som genom åren gästat oss.
Riktigt spännande ska det bli!

Badbart på Österlen

I ett försök att utröna vad turisterna sysslar med, gjorde vi en utflykt till ljuvliga Borrbystrand. Med de lätt anarkistiska parkeringsförhållanden som gäller på Österlen, men märks endast på sommaren och på konstrundan, parkerade vi strax intill en stoppförbudsskylt. 200 meter till vattnet!

Här på stranden fanns turisterna. Vi sällade oss till horderna. Julius fick en obetvinglig lust till sin nästas badboll. Det gick bra att låna den. Vi gick ned till vattnet. Jag noterade att det fanns en hel del badande som passerat 10-årsstrecket, men gjorde mig ändå inga förhoppningar om badbarhet. Jag gick ut i vattnet till halva vaden. Den vanliga lätta krampkänslan infann sig - men ändå mindre kallt än förväntat. Då ingrep Julius. Med uppbådande av allt sitt mod gick han ut i vattnet och grep tag i min hand och drog mig bestämt upp på fastlandet. Debut som badvakt redan vid ett och ett halvt års ålder.

Jag och gästgivarinnan smög dock till oss ett heldopp, när han vände ryggen till. Det ska inte enbart ses som en sportprestation. Sannolikt låg temperaturen runt 20 grader. Dvs möjligt men inte lämpligt för bad.