tisdag 7 juli 2009

Resan till Borrby

Hammenhög har en gammal antagonist i Borrby. Det är nog så att Borrby kapat åt sig av Hammenhögs forna dominans. I de bittra striderna om läkarstation, apotek och sparbankskontor har Borrby stått som segrare. Skolan är än så länge en fråga som inte känns avgjord. Politikerna utfäste i enighet under senaste valrörelsen att byskolorna skulle leva kvar. Detta är naturligtvis avgörande för att barnfamiljer ska bo kvar och flytta in till dessa byar. Fan tro´t sa Relling. I övrigt är Borrby känt för att för några år sedan ha bildat ett borgargarde, för att förmå en missahaglig invånare att flytta (antagligen till Hammenhög).
Mitt oanmälda besök i Borrby skedde utanför turistsäsong en kväll som alla andra. Att jag inte såg en katt vore att ljuga. Jag såg en säreget tecknad bondkatt som starrbligade på en humla.
I övrigt bestod det rörliga friluftslivet av ett par småflickor som slog kullerbyttor på ett trappräcke och en epatraktor med en ljudanläggning med ett basregister som ger njursmärtor.
Som alla mindre samhällen ståtar man med en ICA-hall med den sparsmakade arkitektur som får en estet att gråta. Vid en jämförelse mellan Hammenhögs och Borrbys affärer menar jag att Hammenhögs går segrande ur striden. Åtminstone sommartid, eftersom man är mer lyhörd för ett sortiment som tillfredsställer även semestrande stadsfolk. Och de har vi åretruntboende också gott av.
Färden gick till industriområdet. Industrin i Borrby består av Ottoverken. Detta hade jag faktiskt hört talas om redan innan jag flyttade till Österlen. Antagligen beroende på det fenomenalt töntiga namnet. Vid en senare kontroll i den aldrig sinande kunskapskällan Internet blev jag medveten om att de sedan lång tid var marknadsledande inom tillverkning av maskiner och formar för betongindustrin. Längre ned i kunskapsbrunnen blev jag varse att företaget 2006 försattes i konkurs. Så var det med den marknadsledaren.

Jag traskar vidare och funderar på vad folk kan tänkas leva av. Alla kan ju inte vara jordbrukare eller pizzabagare. Kanske håller det omtalade tjänstesamhället att växa fram i Borrby. Jag stannar vid en exotisk reklamskylt för PALOMASALONG. Typsnitt okänt! Kanske är marknadsföring Borrbys nisch, som det heter på nusvenska. När det gäller frisörer kan Borrby sannolikt inte mäta sig med Hammenhög, som har sju frisersalonger och en "hemfrisörska" som uppsöker sina offer i hemmet. Kanske ska gästgivarinnan läggas till denna skara. Hon brukar köra trimsaxen när jag undergår min månatliga skönhetsbehandling.

Fortsätter vi på temat handel och marknadsföring kan man inte förbigå Hans Persson AB.
Denna helt unika affär har allt, med en viss tyngdpunkt på cyklar. Firman drivs av ett par mogna bröder. Ett föredöme för budskapet att vi måste fortsätta att jobba efter pensionsåldern. Dessutom har de en syster som förestår koncernens Ystadsbutik. Tvärs över gatan har de ytterligar en byggnad där de exponerar cyklar, TV-apparater, krocketspel mm. Varulagret förefaller lika inkurant som Österlens Museums, och får Bo Ohlsson i Tomelilla att framstå som en smal specialbutik. Men bröderna har örnkoll på prylarna. Förmodligen beroende på att det enda nya som kommer in är dagstidningar.

Killinggänget hånade Lena Philipsson för att hon i en intervju sagt: Jag syr mina egna kläder. Med samma stolthet kan bröderna Persson hävda att de ritar sina egna skyltar. Min absoluta favorit är skruvdragaren.
Vår kanonfotograf och hans fru har en lägenhet i Borrby. De hävdar att Hans Persson AB skämmer gatubilden. - Jag förstår inte vad de menar.

Nu får ingen tro att jag är ute efter att chikanera Borrby, men jag kan inte låta bli att visa ett av Borrbys fulaste hus. Det tillhör min vän Jonas.Förlåt Jonas om du läser min blogg.

Mittemot Jonas hus ligger kyrkogården med en pampig allé. Det roligaste med den är att ortsbefolkningen (det går ju inte att skylla allt på stockholmare) brukar köra bilen in på grusgången. Jag får osökt association till en begravningsscen i en amerikansk thriller, med några CIA-agenter gömda bakom träden.

Sammanfattningsvis om Borrby; det bästa är närheten till Borrbystrand. Lika mycket strand som Sandhammaren men hälften så mycket folk. Åter till pulsen i Hammenhög.

5 kommentarer:

  1. Hej.
    2005 hade Borrby 947 invånare Hammenhög 908 och stackars mitt Vallby 67. Jag vet inte hur det är nu. Harrys glassbar är väl nedlagd nu så i blir det inget Borrby mer än nå loppis
    Leif

    SvaraRadera
  2. Missa för guds skull inte Hans Persson AB.
    Ingår inte Vallby i Hammenhög?
    /Staffan

    SvaraRadera
  3. Borrbys storhetstid är förvisso förbi. Om man kommer som nollåtta så fattar man verkligen inte Borrby! Skulle aldrig kunna tänka mig att bo där, även om det häftiga (?) med Borrby döljer sig bakom väggarna och sitter i människorna (?), medan Hammenhögs människor gör det häftiga synligt. Visst finns det fula hus även i Hh, men inte så många som i Borrby. Lampmannen, Blå Huset och kondiset är mina favoriter i Bb, medan Hh bjuder på trevliga överraskningar vid varje besök! Konkurrensenl synes sned.
    Tack för din underbara Borrby-betraktelse!

    SvaraRadera
  4. Fantastisk betraktelse. Min oäkta hälft skrattade så tårarna rann. Och vi ska inte missa Hans Persson AB i sommar! Tur att vi ska flytta till Hammenhög:)

    Hälsningar
    Frank

    SvaraRadera
  5. Det är bra att ni ska bo i Hammenhög. Ni kanske på sikt kan skaffa sommarhus i Borrby?

    SvaraRadera