Simrishamn när stockholmare är i Stockholm.

Gåssäsongen har varit mycket bra för vår del. Det är kul att gammal "kulturmat" ökar i populäritet. Vi serverar  klassisk gåsmiddag under fyra helger. Eftersom vår pommeau, som vi servera till äppelkakan, tagit slut, fick jag uppdrag att åka till systemet och fylla på. Nu visade det sig att det var beställningsvara. Pommeau är en cider, som får en tillsats av calvados för att stoppa jäsningen. Sedan lagras det på ekfat. Väldigt gott till skånsk äppelkaka!

När jag ändå var i Simrishamn kunde jag titta mig runt i den lilla idyllen. Fortfarande är jag förundrad över att man kan parkera några meter från dit man ska, även om jag brukar parkera på ett ställe och ta möjligheten att flanera en stund. Torghandlen var i full gång och den frynltlige blomsterhandlaren hade bullat upp ordentligt med senhöst-adventblomster.

Så fick jag syn på Ingela som sålde sina egentillverkade juldekorationer. Jag är ingen vän av det kitchiga, därför gillade jag verkligen de smakfulla föremålen. Även juldekorationer kan få vara vackra och formfulländade - och det var dessa. God design! Vi köpte en tomte till en släkting som fyller år. Vi har också beställt dörrdekoration till Gästis.

Ingela och Nisse är någorlunda nyinflyttade i den lilla, men livaktiga, byn Vallby. Vi räknar dem bland våra stamgäster. De dyker upp både till råka och gås. Det finns en historia bakom som jag gärna vill berätta, som jag känner den. Nisse, hans bror och hans mamma, besökte Gästis. De bodde över och åt en, förhoppningsvis, god middag. Vi hade placerat dem i det rum som vi den tiden gick helt i fåglarnas tecken. Tapeter, kuddar och gardiner var översållade av, för oss, okända och exotiska fåglar. Nu visade det sig att Nisse var ornitolog av rang. I vår gästbok finns nu dokumenterat varenda pippi. Den enda reservation jag måste lämna är att det kan vara en systematisk och konsekvent jättebluff. Nu tror jag inte det, men min kompetens att faktagranska är obefintlig. Mina kunskaper om nordamerikanska simfåglar är inte ens rudimentära. Detta är en bildningsbrist jag delar med många.

Vid nästa tillfälle hade Nisse med sig Ingela. Om jag förstod det rätt var det hennes första besök i Skåne, eller åtminstone Österlen. Hon fann det så vackert att de bestämde sig för att flytta hit - och så gjorde de det! Bravo! Läs om deras vedermödor och glädjestunder på deras blogg http://vallby.blogspot.com/2009/11/ingela-pa-verisage.html. Sedan har de som sagt regelbundet kommit till oss på Gästis. Om det är Nisses fågelintresse, som gjort att de huvudsak ätit gås och råka,  ska jag låta vara osagt.

Jag fortsatte Storgatan ner mot hamnen. Jag reflekterade över den turbulens som råder bland näringsställena i Simrishamn. Edits kakbod har bytt ägare och visar sig nu som något slags bistro. Jag har inte varit där i den nya ordningen, så jag vet inte om det är bra - men jag saknar Edit (som inte alls hette Edit och kommer från Kungsholmen) och hennes kakbod.

Måns Byckare är stängd och "att hyra-skyltarna" i fönstret skriker efter en ny aktör. Jag har ingen direkt erfarenhet av Byckaren, men jag kan se svårigheten att kombinera en stor och i säsong välbesökt bar med en restaurang med ambitioner.

Kamskogs är såld. Familjen Kamskog längtade till sydligare breddgrader. De nya ägarna är okända för mig, men ryktet säger att deras plan är att arrendera ut stället. De lär inte ha så bråttom.

Röken, som främst är en sommarkrog med underbart läge, är till salu. Prislappen kan vara förklaring till att det inte verkar vara köprusch efter stället.

Brummers krog har också bytt ägare. Vad jag förstår så är det en ytterst kvalificerad kock, som tagit över. Det blir säkert bra efter en rimlig startsträcka.

Ravlunda bränneri är också till salu. Denna unika och skickligt renoverade byggnad innehåller ett pampig festsal och ett antal rum. Jag tycker också att köket fått ett visst erkännande. Nu har, vad jag förstår, ägarna tröttnat och kommer att ägna sig åt möjligen roligare men säkert mer lönsam verksamhet.

Jag ser med en viss oro på att så många kastar in handuken. Det unika med Österlen är att det finns så många bra ställen. Detta lockar besökare hit. Mångfalden är styrkan. Jag kan i och för sig ha förståelse för dem som inte orkar. Lönsamheten är generellt sett dålig i restaurangbranschen. På Österlen dras vi dessutom med en kort säsong och en så gott som obefintlig lokal marknad. Jag har vid otaliga tillfällen diskuterat med välbetalda hantverkare, som utan vidare debiterar 450:- i timmen. Deras förståelse för att restaurangpersonal kostar pengar och har lön, även om det ligger på en betydligt lägre nivå, är obefintlig.

Jordbruksministerns satsning på "Sverige det nya matlandet" är dömd att misslyckas om han inte gör något åt lönsamheten i restaurangnäringen. Ett effektivt och verkningsfullt grepp vore att sänka restaurangmomsen. Jag kan inte begripa att restaurangbesök ska straffas med 25% medan catering har 12% moms, liksom hotellrum.