Stort och smått i Hammenhög.

Jag är positivt överraskad av mina kontakter med Vägverket. Den bild jag hade var asfalt och caterpillar. Anslagsöverskridande och kartellbildningar. Kanske det är så - men de erfarenheter jag gjort när de gjort om genomfartsvägen i Hammenhög är helt annorlunda. Vi kontaktade dem när vi höll på att rusta upp Gästis. Genast fick vi tag i en landskapsarkitekt som ansvarade för upprustning i Hammenhög. Hon kom ut till oss och tillsammans gjorde vi upp hur trottoar och infart skulle se ut.
Gubbarna som sedan gjorde jobbet har varit lika positiva, med reservation för att de börjar jobbar i gryningen. Det passar ju inte hederligt krogfolk. Vi är så otroligt nöjda med infarten med stensättning och gränsen mellan parkering och trottoaren med kantsten. Visserligen körde en av våra måndagsgäster ned den. En kamrat i samma sällskap tyckte att vi skulle sätta upp ett tillfälligt staket eftersom de var vana att köra där. Med den attityden hade vi fortfarande haft vänstertrafik i detta land.
Pricken över i:et var när vägverkets underentreprenör ringde och frågade om vi hade speciella önskemål när det gällde ros som skulle planteras vid den gigantiska klättersällning som monterats. Vi ville gärna ha en gammeldags Österlenros. Vi fick en gul ros som heter Leverkusen, ingen Österlenros, men lik, härdigare och bättre.

Efter politikernas taktiska reträtt från nedläggningsdiskussionen runt biblioteket, är det åter dags att nafsa efter byskolorna. Åter låter man tjänstemän utreda och faktiskt stå i skottgluggen för den berättigade opinionsstormen. Det är så korkat det kan bli att ge sig på den oerhörda tillgång vi har i de lokala skolorna. I Hammenhög har vi en positiv trend i att många unga människor med barn flyttar in. Vem tror att de skulle göra det utan byskolor. Vi kommer aldrig att på Österlen få tillverkningsindustri. Satsa på Österlen  ett paradis att bo i och att besöka. Jordbruket har vi. Jag ska inte ytterligare argumentera. Det gör "de gråtande mödrarna i Hammenhög" så utomordentligt väl. Jag lägger in ett klipp från radion. Jag som inte själv har barn i skolan, utan följt det utifrån, kan konstatera att det förefaller vara stor turbulens inom skolan i vår kommun. Påfallande ofta ser man namnet Göran Nydahl, och oftast i negativa sammanhang. Är det så att politikerna satt en för stark man som "bock i örtagården". Om så är fallet blir det politiska ansvaret ännu större. Christer Akej, eller som han kallas i folkmun Acknej, till riksdagen  är kanske en god idé. Frågan är, vad får vi istället?

I fredags hade Sontag, som håller till i det gamla kommunalhuset, bjudit in till Pecha Kucha. Det sägs att det inte går att locka ut folk på fredagkvällar. Efter en arbetsvecka är man trött och vill sitta i TV-soffan och mysa. Det är uppenbarligen inte helt sant eftersom det kom ca 60 personer, min uppskattning, från hela Storhammenhög. Översatt till Storstockholm motsvarar det 120 000.
Pecha Kucha är en trendigt sett att sanera i Powerpoint-träsket. Ramen sätt till 20 bilder och 20 sekunders tal per bild, d v s en presentation på 6 minuter och 40 sekunder. Vid denna första övning hade 6 presentatörer bjudits in och bredden var imponerande:
Landsbygdsutvecklare
Lantbrukare
Emaljfabrik
Grafisk designer
Konstnär
Möbelfabrik
Det var häpnadsväckande effektivt och aldrig tråkigt. Jag ser fram mot nästa. Planerna är att köra dett vid gefär fyra gånger per år.

Vad händer inte i Hammenhög?