Jag flyttades i flygande fläng till Hjärtintensivavdelningen (HIA, tänk vilken fenomenal förkortning "hia dig" betyder "lugna ner dig" på skånska. Lugn var annars inte ordet för dagen! Jag fick en ansiktsmask, som i min lekmannamässiga upplevelse var en kombination av andningsstöd och länspump. Jag har stor "systemtilltro" och paniken vek snabbt. Lilla hjärtat fick en nitroglycerintablett, hjärtat tyckte om det men huvudet kändes som det skulle sprängas.
Jag får medge att jag under denna period var en bra bit borta från verkligheten. Någonstans under förloppet hade Annelie och Jonas tagit sig till dramatikens centrum. De har berätta om sin chockupplevelse. Två välkända händer återgav mig kontakt verkligheten. Jag funderade, ja redan då, vad det är media förser oss med för bilder av sjukvårdens katastrofdramaturgi. Jag har inte svaret eftersom jag aldrig tittar på den typen av TV. Kanske går utvecklingen vidare mot fancy livsstilsmagasin, "Med hjärtat i halsgropen!"
Det känns som det gått en evighet sedan jag blev sjuk. Faktum är att jag hade min läkartid i Borrby kl på fredagen. Akuten i Ystad fredag 23.30 och inlagd en timme senare. Symptom, njursvikt, hjärtknas, prover, syrgas, vätska, blod, lungödem med kris och fortfarande är det söndag natt. Naturligtvis är det en resa att vara i princip frisk, men litet klen, till att befinna sig i ett dödshotande sjukdomstillstånd. Knepigt att hinna med mentalt! Jag är bra på att leva i nuet. Det är inte särskilt givande att oroa sig för den framtid, som jag inte vet något om och därmed för närvarande inte kan göra något åt. Hittills har all sjukvård jag fått ta del av varit endast livsuppehållande, nog så viktigt om man ska komma vidare.
Med tanke på allt som strular i min stackars kropp är det uppenbart att det är en allvarlig underliggande sjukdom som triggar härdsmältan, och cancer är naturligtvis en lågoddsare. Det gäller bara att välja vilken! Det har blivit måndag och sjukhuset rullar igång efter helgschemat. Jag försöker med listiga frågor snärja alla duktiga överläkare, avdelningsläkare, underläkare om vad som är på gång. Jag får en hygglig beskrivning om ett antal hypoteser de arbetar efter för att kunna utesluta eller bekräfta. Det är jag nöjd med, jag forskar inte efter möjligt utfall.
Jag skickas att ta ett benmärgsprov, inte alls trevligt men utslagsgivande. Jag är så generös att jag ställer min vackra kropp till utbildningens förfogande. En rookie får ta provet! Analysen måste gå till Lund och risken är att det tar några dagar. Min doktor visade storartade terrieregenskaper och lyckades pressa fram ett provsvar följande dag. Jag berömde henne och tackade.
Nu var saken klar, så långt, jag har en allvarlig blodsjukdom och behandlingen ska ske på Hermatologavdelningen i Lund (hermatologi handlar, om jag förstår det rätt, om blodets sjukdomar).
Fortsättng följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar