onsdag 7 september 2011

SUS i Lund.

Jag har i min ungdom bott i Lund; SUS och DUS i Lund. DUS-delen trappades snabbt ned i samband med "chef" Jonas födelse 1973. SUS betyder nu Skånes Universitets Sjukhus, och förstår jag saken rätt pågår en besvärlig integration mellan enheterna i Lund och Malmö. "Det ska fan vara sjukhusdirektör", för att travestera ett talesätt som ursprungligen handlade om teaterdirektör.

Dagvillheten börjar för min del bli total, men jag tror att vi hunnit fram till onsdag, fem dagar efter att larmet gick. Jag väntar på ambulanstransport till Lund. Av omständigheter reser jag med lätt packning, landstinget patientuniform, privata sockor med hål på tån, toalettartiklar och tre dosor snus.

En av ambulansmännen extraknäcker som TV-antenninstallatör. En antennjustering står sedan länge på "surdegslistan", frestande men litet bissart att boka in under ambulansfärd och inte livskritiskt - får stå kvar på surdegslistan!

På plats i Lund utbröt ett veritabelt provtagarparty, igen. Muggar av medicin! Ostrukturerad information och ett nytt äckligt benmärgsprov! Saken är klar! Jag har Myelom. Sjukdomen beskrevs första gången 1850 men har antagligen funnits sedan förhistorisk tid. Något vedertaget svenskt svenskt namn, översatt betyder det "benmärgstumör".

Bernmärgen är blodkroppsfabriken; röda blodkroppar, olika sorters vita blodkroppar och trombocyter (blodplättar) tillverkas efter behov. En sort av de vita blodkropparna kallas plasmaceller och har en viktig funktion i kroppens immunförsvar. När en plasmacell canceromvandlas och därmed börjar dela sig okontrollerbart - då har du har du fått Myolom!

Sjukdomen uppträder i ett nästan oändligt antal individuella varianter, och det finns inga möjligheter att förutse vilken inverkan den kommer att få på mitt framtida liv. För närvarande betraktas Myolom som obotlig, men med sammansatta terapier kan sjukdomen bromsas på en nivå där man, med litet tur, blir mer eller mindre symtomfri (jämför diabetes, inga likheter i övrigt).

Det otroliga är att mindre än en vecka efter en första indikation att allt inte stod bra till, är jag mitt inne i en avancerad cellgiftsbehandling. Hyfsad offentlig sjukvård?

2 kommentarer:

  1. Då håller vi tummarna och hoppas på en mindre aggresiv variant.

    SvaraRadera
  2. Mången tanke till dej från oss i Vallby.
    Nisse och Ingela

    SvaraRadera