Gästgivarehunden sjukskriven

Vår Doris har inte varit sig själv på länge. Hon är normalt sprängfylld av energi och tar en massa initiativ, som man normalt försöker hindra men nu saknar. Det var länge sedan hon öppnade kylskåpsdörren och åt upp ett halvkilo smör. Det saknar man nu. Liksom de dagliga promenaderna.

Vi upptäckte att hon plötsligt var så oförklarligt trött. Först trodde vi att hon mognat. Eller att det var effekter av att hon löpt. Men snart nog insåg vi att så mogen blir aldrig en Airdaleterrier. Vi kontaktade de mobila veterinärerna som kom ut, tog prover och konstaterade fästingfeber. Förskrev en dunderkur antibiotika. Men Doris ville inte återkomma i gammal fin form. Hon blev snarare allt sämre. Hon bara låg och inte kunde det gamla matvraket behålla maten. Till sist kunde vi inte fresta med de läckraste av godbitar från Gästis. Hon slutade till och med att dricka. Detta är normalt en av hennes bättre grenar. Är det inte färskt vatten i skållen skäller hon uppfordrande. Sedan sörplar hon i sig ett par deciliter och skägget är dyngsurt.



När hon blev allt sämre och njurvärdena var minst sagt kass, tog gästgivarinnan Doris till djursjukhuset i Malmö. Hon var då uttorkad och orkeslös. De lade in henne.

Vi började ställa in oss på att hon inte skulle klara ut det här. Vår oro och sorg byggde upp en allt tyngre klump i magen. Gästgivarinnan hade bokat en resa till Stockholm för att uppvakta barnbarn på 3-årsdag. Den resan bokades av.



Vi fick besked från djursjukhuset att Doris med stor sannolikhet led av Addisons sjukdom. Den gör att binjurarna inte fungerar enligt instruktionsboken. Konsekvensen blir en rubbning av saltblanser, och symptomen oförklarlig trötthet, ofta kräkningar och diarré. Efter dag två på sjukhuset, med dropp, medelades att hon var pigg, uttorkningen var hävd och njurvärden normala. De dåliga njurvärdena berodde på uttorkningen; ingen vätska - inget blod till njurarna. Vi blev mycket glada över beskedet om en obotlig sjukdom, som går att leva med genom medicinering.



Gästgivarinnan tog nattåget till Stockholm. Och vi ser fram mot att vår Doris repar sig, kan ta oss på promenader och vittja kylskåpet på läckerheter igen.