Hösterlen

Ser man tillbaka på september månad kan man konstatera att vi år fått en extra sommarmånad. Jag brukar säga att får man välja själv, bör man åka till Österlen antingen i maj eller september. I maj blommar äppelträden men september är det varmare och man kan äta äpplena. Det känns som alltfler upptäcker detta och framförallt ser vi en ökning av gäster från vårt rika grannland Danmark. Vi har haft boende nästan alla dagar under september och fullt i helgerna.


I helgen kom hösten - regn och storm. Nu har det mojnat och himlen är blå. Hög och fin luft. Under oktober har vi huvuddelen av våra besökare på helger. Det betyder att det blir tid till annat som under sommaren fått stå tillbaka för den dagliga fälttjänsten.

Hustrun pikade mig för att jag brukar skrodera för våra gäster och säga att på 1,5 timme är man på Rådhus-pladsen i Köpenhamn. Piken bestod i att vi knappt lämnat Österlen på ett halvår.

Vår utfärd gick till Ikea, den lille mannens vän. Där var stökigt värre. De ska snart flytta till Svågertorp.

Lägg märke till gästgivarinnans alienerade min!

Vi bestämde oss att lämna storstaden Malmö för den något mindre storstaden Lund. Lunch på Stäket, mediokra köttbullar men anständig fisk. Det var drygt 30 år sedan förra gången, med ograverade studiemedel i ryggen. Som så mycket annat gäller för Stäket; det var bättre förr.


För att säkra hunden Doris välbefinnande slog vi en signal och rekvirerade en bajsrunda för damen ifråga. Det gav tidsmässigt utrymme för shopping. Till min hög av "ännu ej lästa " införskaffade jag Jan Guillous kritikerrosade, även om det ibland sitter hårt åt, Ordets makt och vanmakt.

Hemkomna till Hammenhög konstaterade vi att Doris mådde fint men hundvakten Julius hade vikt ned sig i TV-fåtöljen. Jag förnekar bestämt att det är något han lärt av farfar.


Annan lågsäsongsaktivitet är totalrenovering av köket. Inte lika spektakulärt som rum och fasad, men minst lika nödvändigt. Vi håller på med förprojektering och det stora problemet är att göra smarta avgränsningar. Mardrömmen är att hamna i situationen att man efter något år tvingas säga: Varför gjorde vi inte det när vi ändå höll på?


I den övriga renoveringen är sista handen lagd. Vi har fått ett nytt fönster monterat i hörnan bakom flygeln. Det gamla var helt uppruttet och det är inte snutet ur näsan att fixa ett nytt, som ligger vid sidan om alla nu gångbara standardmått. Med litet snickeri och fiffighet har vi nu ett välisolerat kasettfönster som ser ut som original. Analogt med golvet får det inte se nytt och avvikande ut. Det är skönt att gästis inte är K-märkt, så det blir utrymme för praktiska lösningar. I praktiken är det ju K-märkt - men av oss själva.

Simons Måleri, som jag varmt kan rekommendera, har lagt sista handen vid fasaden mot gatan. De förr svarta fönstersnickerierna är nu vitmålade . Vi har fått full erkänsla av "gubbarna" i Rotary för detta och det känns fint. Det är konstigt hur denna lilla detalj så radikalt kan ändra helhetsintrycket. Någon sa: "Ni har gjort det så fantastiskt fint så det lyfter hela byn, men sånt får man väl bidrag till?" Ja alla bidrag är välkomna men hittills har vi inte fått några!