Resa till Nice I

Efter en vecka på Rivieran är vi nu tillbaka i rusket, med vintertid , ett extrasprång in i mörkret, som bar blir värre en tid.

Vår resa till Nice var upplagd så vi fick en aning, men bara en aning, bättre komfort än vår sprängfyllda resväska. Men det är en gammal sanning att man får vad man betalar för, vi fick betala för bagage, men gamblade genom att inte betala extra för platsbokning. Hustrun är så flygrädd att hon helst vill sitta ifred under resan Den lyckan hade hon inte hon fick mig vid sin sida, jag vet att föra mig i flygsammanhang, och detta utan att vi betalat extra. Detta var det enda ögonblick resan stod på ekonomiskt plus.

Vi bor ju numera ganska centralt i Europa, lokaltåg till Kastrup. Men tidtabellen var lagd för fakirer, inte dygnsvridna gästgivare. Man ska inte plåga sig i onödan, så vi hade beställt rum på flygplatsen, minst sagt, närbelägna Hilton. Det planerade intaget av en rimligt förädlad köttprodukt , på Malmö Central , hann vi inte med. De har ju ställt till en röra bland spåren till följd av arbetet med den nya citytunneln.

På Kastrup fick vi en efterlängtad pölse, inte röd men tjock Till detta delade vi en plastbägare ljuvlig pilsner, antagligen Carl Special, vilken anbefalles för törstiga danmarksresenärer. Inte många steg till Hilton. Stram, korrekt personal i svarta kostymer med logga diskret broderad på bröstfickan. Kanske en klädkod för Gästis? Vi hade vissa manövreringsproblem med hissen. Det finns fyra alternativ hur man kan stoppa ett kort i en springa, lägg till detta att man har alternativen att dra ut kortet eller låta det sitta kvar (4 upphöjt med 2=16) och då har vi inte ens börjat välja våning. Tur att vi kom i god tid. Undrar om Hilton har stora problem med tjuvåkning och annat eventuellt missbruk av hissar. Med konkurrentens ogenerösa ögon konstaterade vi att det bara fanns en morgonrock och dessutom fläckiga gardiner. Inte för att vi tänkt använde vare sig det ena eller det andra i större utsträckning, men rätt ska va rätt… Å andra sidan fanns det massor av roliga prylar, som syset, schampo, bodylotion, badmössa, neskaffe, socker, skoputsargrejor, strykjärn, kaffekokare mm. Nu behöver vi inte åka till Bo Ohlsson i Tomelilla på länge.

Efter att vi använt så mycket så mycket som möjligt av faciliteterna, zappat genom TV-kanalerna och studerat utbud och prislista för spaanläggningen (vissa paket kostar mer än att åka till Rivieran), kände vi en våldsam hunger. Köpenhamn – vi testar nya Metron! Skit blev det med det, den går till Nörrebro och dit ville inte vi. Vi tog tåget till Hovedbangården. Vi promenerade förbi Tivoli, som hade säsongsavslutning . Över Rådhuspladsen, eller som en släkting till mig, i rakt nedstigande led, kallde den ; Rövholspladsen. Det var naturligtvis i hans ungdom – nu är han oerhört mycket mer mogen. En liten bit på Ströget, upp till vänster till Gråbrödratorvet. Där hittade vi efter litet sökande ett ställe som såg trevligt ut. Jag tror at det hette Pavé. Vi åt en anständig trerätters med ett par glas vin. Priserna är ungefär som i Sverige, bara ett litet aber, de använder danska pengar som är orättfärdigt dyra för oss svenskar.

Återfärd till förorten. I Hiltons lobby finns en bautarestaurang och en hisklig bar. Vi äntrade baren för att överblicka natt livet på Hilton. Sippande på varsin Carl Special konstaterade vi att vi har fler gäster på Hammenhögs Gästis, och bättre tryck i baren, en vanlig lördagskväll på hösten