lördag 10 oktober 2009

Sociala media.

Jag har funderat en del över det där med sociala media - ett slaskord i tiden. I stunder kommer jag fram till att det skulle heta asociala medier. Twitter med utrymme för 142 tecken: "Jag mår bra, solen skiner, far ror och mor är rar." Återgång till läsebok för folkskolan. Facebook är litet kul för det fiskar förr eller senare upp kompisar från förr. Men se upp, kommentera inte. Risken är att din e-post utsätts för en veritabel mailbombning i form av varsel om alla andra som kommenterat samma fåniga sak. You Tube klarar jag mig bra utan.

Bloggen gillar jag, inte främst för dess sociala sprängkraft, men det ger en kanal för olika sorters skrivklåda. Jag delar med de flesta riksdagsmän att graden av dialog är minimal, få kommentarer. Mig plågar det inte men för riksdagsmännen, torde det vara besvärande. Som duktig folkvald måste du ha en blogg, och det är klart att om den potentiella valmanskåren möter riksdagsmannens åsiktsproduktion med iskall tystnad är det ett bekymmer. Ännu mer bekymmersamt blir det när tidningar systematiskt går igenom och räknar kommentarer på riksdagsbloggar.

Jag är ändå glad att jag de senaste dagarna fått uppmuntran, i mail:

Ps tack för bloggandet mycket roligt, lärorikt och underfundigt – en högtidsstund i ensamheten på prästgården!
Såg att det skulle bli något på tv ikväll om BBC – Wallander – spännande


Att det var ett PS till ett mail som klargjorde för mig att jag inte betalat, som jag skulle, får man ta. Tack för komplimangen och skicka en faktura på resterande 750:- för företagsmedlemsskap.

Detta andra kommer från min vän och forna kollega Olle P. Högst den samma som i ett tidigare blogginlägg karaktäriserats som bildad:

Dina skriverier om ert grannskap är väldigt trevliga och har bra spets Staffan. Keep walking som mannen i Brasilien brukar säga till mig ibland.

Nu har Olle alltid haft en tendens att sitta på utvecklingens släpvagn, avseende informationsteknik. Därför har han bifogat i Word en kommentar till mitt inlägg om populism, lär dig skriva kommentarer i systemet. För denna gång klipper jag in din kommentar:

"Kanske bara 10 procent populist!?

Hägglund tror jag däremot är ute och virrar ordentligt med ett enkelt uppsåt, att raka åt sig 4 procent i kommande val. Men han verkar befinna sig på en farlig stråt där han kan gå sta och hjälpa mörkare krafter på traven.

Är han ute efter fyra procent är det ju samtidigt besynnerligt att han lutar sig mot Svensson.

Svenssöner är vekliga, tycks han mena. Men det är ju bara 3,5 procent av Sveriges efternamnsinnehavare som heter Svensson, en alldeles för liten minoritet. Jag, som själv heter Pettersson, tillhör en ännu mindre minoritet på 2,2 procent. Den lilla gruppen Sundströmare utgör bara 0,3 procent.

Skall Hägglund få gott om fisk i sina nät borde han satsa på Johansönerna. De är flest.

Detta får man klart för sig genom att nyttja statistik från en bra liten byrå, Statistiska centralbyrån som försöker hjälpa oss alla att hantera verklighetens alla vinklar och vrår.

Ta till exempel Salvador Dali: Förmodligen är det fler Svensöner än Hägglundar som läst hans berättelse om sitt Hemliga liv.

Det var en lycka att kunna knalla in på biblioteket i Västerås på tidigt 60-tal och utan några särskilda procedurer låna hem den boken, ett hyfsat underlag för att hålla sig på gott humör här i livet.

Jag känner en liten oro för att Hägglund är för ängslig för Dalis eventuella overklighet och att det med för många Hägglundar finns en risk att inköpsvanor i det offentliga kan gå sta och ändras.

Om en klokt ilsken antibyråkrat med god byråkratisk erfarenhet mellan varven ilsknar till över lokal oväld och dessutom så rättrådigt att regeringsråden ger dig rätt verkar inte särskilt populistiskt!

Men det är klart – läser du för mycket Guillou, som i sitt sommarprogram menade att en som har Keith Jarret i cd-hyllan är en fisförnäm högridande typ, så befinner du dig väl i en riskgrupp.
Olle Pettersson "

Även min son Erik har triggats igång av Göran Hägglund. Han har på Facebook lagt ut en länk till en artikel i tidskriften Fokus. Precis som Olle ovan lutar den sig på SCB.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar