tisdag 28 september 2010

Den dåraktiga dualismen.

Från barnsben indoktrineras vi av antingen eller. I lekar och ramsor ställs ett mot ett annat. I min barndom tvingades jag ta ställning till Elvis eller Tommy, hur någon annan än Bildjouranlen skulle komma på tanken att ställa dem mot varandra. indianer och cowboys, Stones eller Beatles, Djurgården eller AIK, Röda och Vita Rosen, kolera och pest, är man inte med är man mot. Exemplen är otaliga. Jag tror att vi har ett stort behov  att förenkla komplicerade frågor, att reducera alternativen till två, välja ett av dem och tro att vi vet och tagit ställning. Men vem har tagit ställning när sammansatta problem och samband reducerats till svart eller vitt?

Under den just passerade valrörelsen har vi sett den politiska dualismen i alliansen mot de röd-gröna. Detta har passat media som hand i handske. Det är naturligtvis mycket enklare att bevaka en valrörelse med två alternativ.
Det har gått oerhört snabbt för oss medborgare att ta till oss antingen- ellerlogiken. Detta leder till en ytlighet, historielöshet och en infantilisering. I årets valrörelse är de rödgröna, och framförallt socialdemokratin offer för den politiska dualismen. Deras strategi har i stort sett varit att vara emot de alternativ som förts fram av alliansen.

Ett exempel är sjukförsäkringen. Om vi går tillbaka tror jag att de flesta är överens om att vi inte hade råd med de sjukförsäkring vi hade. Dessutom ledde tillämpningen att vi statistiskt fick ohälsotal som gjorde oss till världens skröpligaste folk. Socialdemokratin inledde uppstramningen. Att lämpa över en stor del av kostnaden för korttidsfrånvaron på arbetsgivare och att införa karensdagar "löste" korttidsfrånvaron. Sjukpensionering och långtidssjukdom kvarstod som problem. Alliansens fortsatta arbete med detta har lett till  både goda och dåliga effekter. De röd-gröna har lyft fram flera fall av oacceptabla konsekvenser av nya regler. Men frågar jag mig vad är röd-grönas alternativ? Jag har inte sett eller förstått det. Det hade varit acceptabelt att inte ge alternativ i det fallet att det var bra innan, men det var det inte.

Ett annat område är skolan. Man behöver inte tro på Björklunds idiotier för att vara bekymrad för skolan. Huvudproblemet för skolan är dock inte Björklund, även om det kan bli det. Skolans nedgång började för länge sedan och har helt andra förklaringar än att ungarna har kepsen på och talar i mobiltelefon. Denna skola byggdes av socialdemokratin! När björklund lanserar sina i stycken populistiska förändringar, undrar man hur ser alliansens alternativ ut. Vi har problem med skolan och att bara säga nej till Björklunddoktrinen är ett ickealternativ.

Dualismen och valstrategisk lojalitet leder till att tunga frågor tenderar till att försvinna i det politiska samtalet, i synnerhet om inte heller media intresserar sig för området. Detta kan leda till att nya gruppering söker gehör för sina hjärtefrågor, enfrågepartier växer fram. Detta behöver inte vara negativt, men kan vara det, mycket negativt.

Junilistan som dök upp i EU-valet och fick stor framgång hade som sin fråga att vara EU-skeptiker. Junilistan är med årets val i praktiken utagerad och utraderad.

Fi har med sin feminism- och jämställdhetsideologi börjat tillföra en ny dimension i svensk politik. Nere hos oss blir de en kraft att räkna med i lokalpolitiken. Nu tror jag kanske inte att Simrishamn är mer feministiskt än riksgenomsnittet. Men Gudruns aktiviteter, att det skapats en lokal partiorganisation och att man är genuint trött på ett visionslöst gubbvälde har gjort Fi till Simrishamns tredje största parti. Fi har deklarerat att man stödjer det rödgröna blocket. Detta skiljer sig från Miljöpartiet, som vid sitt bildande slog fast att man inte skulle tillhöra något av blocken. Man undrar om Fi inte har tillräcklig tro på feminsísmen som en kraft att bygga det framtida samhället på? Är det också på det sättet att en feminist som i övrigt har borgerliga värderingar aldrig blir en "riktig feminist"?

Så har vi detta valets verkliga problem, SD. Dessa välorganiserade, skolade och vattenkammade gossar kommer nu att ta plats i finrummet. För mig är detta avskyvärt och skrämmande. Jag är samtidigt rädd att kampen mot SD kommer att räcka till för att definiera de etablerade partierna som invandrarvänliga. Jag vill påminna om att den svenska flykting- och invandrarpolitiken var usel också  innan SD.  En förbättring av invandrarnas villkor och förutsättningar är en viktig uppgift som har ett mycket brett folkligt stöd. Bevara oss från den utveckling vi sett i Danmark där de stora partierna anpassat sin politik till det främlingsfientliga Dansk Folkeparti.

Den svenska demokratin och samhället skulle vinna på om debatten mer handlade om vilket samhälle vi vill ha. Visioner och ideologi i stället för lösryckta sakfrågor som drivs in absurdum. Handlar inte ledarskap om helheten och vägen till ett bättre tillstånd och handlar inte politik om ledarskap?

7 kommentarer:

  1. Och dåraktig är den.

    Men är det inte dit vi har varit på väg hela tiden?

    Till ett samhälle där vi ska bli mer och mer bli upptagna med att klara av vardagen, hur mycket tid har vi kvar till visioner och ideologi? Var inte det här hela poängen med att "Krismedvetna" oss. Att vi inte skulle ha tid eller ork med skalor av grått mellan svart och vitt längre. Förenkling! Antingen eller! Tid, att vi skulle få tid att tänka på sånt här är ju politikers (och journalisters) värsta mardröm. Hur ska man annars förklara att nån som Herr Björklund kan spy ut sina vansinniga förenklingar? Och bli trodd! Eller dårarna i S.D. Det är därför vi behöver Fi, om dom nu tror, eller orkar tro på vilken kraft dom faktiskt representerar. Vilket jag innerligt hoppas.

    Jag är rädd för att "enfrågepartier" kommer att öka mer och mer. Just för att riksdagspartierna har fullt upp på annat håll. Att försöka täppa till alla hål i en läckande damm och försöka få fingrarna att räcka till. Dom som numera sitter på 4 år. Nästa ändring kommer att bli på 6 år. För att kunna genomföra en "långsiktig och hållbar politik." Det var Tage Danielsson som en gång sa: "Visioner trivs inte i sittfläsk"

    "Visioner och ideologi i stället för lösryckta sakfrågor som drivs in absurdum. Handlar inte ledarskap om helheten och vägen till ett bättre tillstånd och handlar inte politik om ledarskap?" Absolut, men var hittar vi det idag, med politiker som i stort sett har frånsagt sig makten, som inte ens vågar fråga oss om vi gav den till dom? Att vi faktiskt förväntade oss att dom skulle använda den.

    Om jag har en dålig kväll? Jajamänsan, men jag blev väldigt glad när jag läste det du skrev här, Staffan. Även om det kanske inte verkar så. Tisdag kväll i Stockholm. Inte så muntert. Men, på´n igen, som det heter här.

    SvaraRadera
  2. Det har nog inte varit så tydligt, men F! uttalade sitt stöd för det röd-gröna regeringsalternativet i riksdagsvalet efter en analys av de två blockens politik, som visade att Alliansens politik är sämre för jämställdheten.

    När det gäller lokalpolitisk nivå är det inte givet på förhand att F! ger sitt stöd i någon vänster-höger-riktning. Vi tror absolut på feminismens kraft och kommer att ge vårat stöd till de frågor och de partier som bäst leder till ett jämställt samhälle. Vi har dessutom förslag på att i Simrishamn upprätta ett tredje kommunalråd - ett jämställdhetsråd. Vi är i förhandlingar ...

    SvaraRadera
  3. Charlotte
    Det skulle göra oss till Sveriges absolut kommunalrådstätaste per invånare. Är det så klokt att ta från kärnverksamhet och stärka byråkratin?
    Ska inte förändring växa nerifrån?

    SvaraRadera
  4. Hej Charlotte.
    Demokrati är ett grekiskt ord som betyder folkstyre eller folkmakt.:) Jag hoppas att alla dina "vi" också inbegriper "oss" också...

    Byråkrati är ett intressant ord. Alltid kopplad till alla dom negativa tankar vi uppbringa. Och alltid kopplad till "Staten." Som om stora (eller mindre) företag skulle vara befriade från det här. Men snälla.

    Den positiva betydelsen, det finns ju faktiskt en sån, är "socialt styrsystem." Professionell administration, låg decentralisering av små beslut, hög centralisering av stora beslut. Läs gärna Max Weber.

    Jo jag vet, det krävs människor som bryr sig och engagerar sig, men i vilken organisation behövs inte det? Förändring kommer ju alltid nerifrån. Det är här är inte Kafka eller ens Parkinson.

    Att demokrati är ett sätt för staten att styra vårt samhälle har jag inga problem med. Det jag har problem med är ord som Effektivitet, Tid, Intäkt, Profit. Vems?

    Jag är inte här för att maximera någons förmögenhet. Jag är här som någon människas tillgång.

    Jag har inget minne av att någon, någonsin, har frågat mig om att "om du skulle vilja betala så här mycket i skatt så skulle du få det här..."

    SvaraRadera
  5. Frank, Visst jag använde byråkrati en aning slarvigt, i den numera gängse negativa betydelsen.
    Jag kan min Weber och är en stor försvarare av "god" byråkrati. Dvs att dela ut förmåner och begränsa friheter, som maktens utövare under rättsäkra former. Tyvärr krävs det kompetens för att utöva detta. Där kompetensen går ut kommer godtycket in. Huruvida ett "jämställdhetsråd" i Simrishamn är att stärka kommunnyttan för oss skattebetalare i Simrishamn eller ett sätt att skaffa en plattform för feministisk kamp på nationell nivå kan inte jag svara på. Men jag kan alltid undra!

    SvaraRadera
  6. Var det inte så att F! redan tidigt hade en uppgörelse med liberala feminister? I samband med det lämnade Ebba Witt Brattström partiet.
    Vidare tror jag att Socialdemokraternas platta platta fall i valet beror på att de i för stor utsträckning ansträngde sig för att presentera ett regeringsdugligt alternativ. Istället för att bara gnälla på Alliansen presenterade de Rödgröna en gemensam skuggbudget. Mona uppträdde tillsammans med Ohly och språkrören trots att hon tidigt gjorde klart att det bara var Miljöpartiet hon ville samarbeta med. Jag tror att S får svårt att presentera framtidens arbetarideologi om man tvingas ta hänsyn till gamla fackliga traditionalister, miljöpartister och vänstern. Om de vill vinna nästa val, ingå i mittenregeringen efter att Alliansen spruckit, måste de genomgå en period av isolationism. Det finns ju ingen poäng att agera skuggregering i fyra år nu.
    Erik

    SvaraRadera
  7. Hej Erik.
    "Jag tror att S får svårt att presentera framtidens arbetarideologi om man tvingas ta hänsyn till gamla fackliga traditionalister, miljöpartister och vänstern."

    Men när inte S ens tar nutidens "arbetarideologi" på mer allvar än som ett spel för galleriet. Är det någon av oss som vill uppleva förnedringen av kommunalstrejken 2003 en gång till? "Vi tar fighten" Den som gav en ökning av snittlönen med 72 kronor.

    Då hade Ylva hade redan hunnit dubblat sin månadslön.

    I en strejk som hade en nästan total folklig förankring så visade det sig vad allt det här egentligen handlar om: "...demonstrationer och korta strejker som ett sätt att lufta missnöje utan ambitioner att verkligen vinna."

    Jämställdhet kostar miljarder. Ylva kostade bara 950.000 om året. Gudrun sa nånting i stil med: "Fel fråga vid fel tidpunkt och på fel sätt. Så låter det ofta (alltid!) från en ovillig omgivning, när kvinnor tar strid för sina rättigheter.” "The time is unripe, the climate unsuitable." som det heter i England.

    Fanns det någonting i S, (eller MP och V), som i valrörelsen ens andades av en känsla av ideologi? Alternativ? Vision?

    "En period av isolationism" känns som den skulle behöva sträcka sig över mycket längre tid än ett val.

    SvaraRadera