Höst som kan kallas sommar.

Efter vår bästa sommarsäsong börjar det lugnare halvsäsongstempot accepteras av kroppen. Vädret är fortfarande fantastiskt, man kan i vårt hörn av landet räkna september som sommarmånad. Från den 1 september har gästgivarhunden fått tillbaka sin strand - och det är vi glada för.

Det är i hög grad kortärmstemperatur. Idag var det dessutom unikt vindstilla. En och annan solbadare kunde ses bland dynerna.

Själv nöjde jag mig med ett fotbad. Om jag hade haft badbyxor med och tillräckligt många hade sett det, skulle jag ha tagit ett dopp.

Jag la märke till att vår herre, eller vem det nu är, roat sig med att anlägga tapetrabatter på stranden. I väl avgränsade dungar växer söta rosa blommor, som jag inte har en aning om vad de kan tänkas heta. Blomflugor och humlor har också upptäckt den sena blomsertprakten och tar tillfället att så här i elfte timmen fylla igen eventuella hål i nektarförråden.

Är det någon som vet vad växten heter tar jag gärna emot den informationen.

Vi har fortfarande i stort sett fullbokat i rummen åtminstone på lördagar. I slutet av månaden stundar dessutom äppelfest i Kivik, vilket brukar innebära fullt tryck hos oss också. Men i veckorna hinner man beta av litet surdegar. Vi har planerat hösten med Matrundan Höst, gåshelger, julbord, pensionatsjul och sist men inte minst jukeboxbal på nyårsafton.

Idag har häcken tuktats. Det har vuxit så det knakar denna sommar, vi klippte kraftigt första veckan i juli. Då ska man normalt inte behöva klippa kraftigt i mitten av september. Det hade jag kanske inte gjort heller, om inte vägverket skulle komma och göra vid trottoaren och sätta gatsten på vår infart.

Vi har investerat i trådlöst nätverk inne på gästis. Jag var mycket skeptiskt om vi skulle få tillräcklig signal från en antenn på krögarvillan. Under ombyggnaden fick vi respekt för de tjocka väggarna. Men si - megabittarna bara hoppar genom vägarna och vi fick utan problem täckning i hela huset. Det är första gången sedan 1693. Vi har inga planer på att bli konferenshotell eller locka affärsresenärer. Men folk i gemen börjar smussla med sin dator i bagaget och då känns det bra att kunna serva med ett nätverk. I slutetav förra veckan hade vi en hel släkt på minst 25 personer från Danmark. De firade matriarkens 80-årsdag. Det var hur trevligt som helst. För att komma till saken var det två olika av de spädare grenar i släktträdet som frågade om det fanns nätverk i huset. Då kunde jag stolt meddela lösenordet och konstatera att vår investering var efterfrågad.

Detta att vi inte satsar på konferenser innebär inte att vi inte tar emot konferensgäster. Men vi säger de tydligt att de får konferera gå gästgivaregårdens villkor. Många professionella sammanträden vilar fortfarande på samtalets och samvarons grund. Då kan vi erbjuda en svårslagen miljö, förträfflig mat och numera trådlöst internet.

Vi har haft några företagskunder under september. BRÅ hade en utvärderingsenhet nere hos oss, jag antar att det inte var oss de utvärderade. Österlens folkhögskola med en projektgrupp som planerade en sommarkurs gladde oss med ett besök. I gruppen deltog professor emeritus Sven-Eric Liedman, en gigant inom idéhistoria. Min bildade vän Olle i Tullinge blir antagligen grön av avund när han erfar att jag slagit käft med denne intellektuelle rese. För honom är det lika stort som att träffa Zlatan för oss andra.

Efter fullbelagt hotell fredag och lördag är det dags att ta emot Wallander BBC igen, för inspelning av den tredje filmen. Det börjar nästan bli slentrian att ha Kenneth rännande i huset.

Sedan tar vi ytterligare ett steg in i filmhistorien. Veckan därpå kommer svenska Wallander och filmar litet. De kommer att filma i köket och i restaurangen, precis som den är. Ystad kan snart slänga sig i väggen, snart har vi egna Wallandervandringar i Hammenhög.

Ystad redovisade en ökning av engelska turister med 32%. Vi har redan haft en ökning från 0 till 4, hur man nu räknar ut procenten på det. Producenten, med syster och föräldrar var här och åt.