Malmö

Vi tog Julius till Malmö. Det gav fadern tillfälle att asa pellets ned i källaren och skura de vitlutade golven. Normalt somnar Julius så fort han hamnar i bilen. Denna dag - icke. Fast det bara tar drygt en timmle till Malmö kan det vara en evighet för en tvååring. En säker medicin mot tristess är farmors flipfloptelefon.

Fast vi tidigare bott och jobbat i Malmö, eller kanske just därför, är det rent lotteri när man ska ta av från motorvägen. Alltid lika spännande att se var man hamnar. En god sak med Malmö, jämfört med Stockholm, är att man alltid hittar parkering nära dit man ska. I Hammenhög är det ännu bättre - så var det sagt.

Vi ställde oss nära Triangeln, eller som det uttalas triangelen. Promenerade förbi det gamla Folkets hus, som nu var något slags kulturellt allaktivitetshus. Där var vi på det goda 70-talet och lyssnade på Mikael Wiehe och åt äckliga smörgåsar med sesampasta. Allt var inte bättre förr.

Vi tog Davidhallsgatan ner mot Gustav Adolfs torg. Passerade Stippes, nu som då, dygnsöppna korvbar. Den har försett mången med efterfestenkorvmedräksallad.

På Gustav Adolfs torg var det tjo och tjim. Träden var konstfullt ljusdekorerade. En gatuorkester med den säregna sättningen tre dragspel och en trumpet spelade för livet.

Vi hade antytt, nästan lovat, att vi skulle hitta tomtar. Det är kanske då inte konstigt om Julius bemötte en omkringdansande giraff med distanserat förakt.

Ett mindre näringsintag gick inte att förhandla bort. Vi antog att hamburgare var ett gott alternativ. Vid torget fanns både Mac Donalds och Burger King. Gästgivarinnan kontrollerade om det fanns bollrum på Mac Donalds, -icke- varför valet föll på konkurrenten, som brukar ha godare burgare. Nu var det så att Burger King hade kassor och kök på nedre våningen och matplatser på andra våningen. Det är osäkert om någon talat om för personalen på första våningen att det fanns en andra våning. Något mer försummat har jag sällan upplevt. Det blev ett evigt rännande mellan våningarna efter, sugrör, ketchup och servetter. Toaletterna var snuskiga - gå inte dit. Inte blev det mycket trevligare när Julius tappat pommes frites och spillt mjölk. Men det upptäcker de nog vilken dag som helst.

Vi tog Storgatan mot Stortorget. Det gick galant ända till Julius propsade på att lämna vagnen, och inte nog med det han skulle nu gå baklänges. Det projektet fullföljdes lyckosamt. Vi tog vänster till Lilla Torg. Vi hittade Henriks (hårfrisörskans make i Hammenhög) butik för vinylskivor och gamla seriemagasin. Välbesökt!

Vår granne i Hammenhög har satt upp en fräck lampa i sin trädgård. En fyrbåk i vintermörkret. Men se här vad de hittat på vid Lilla torg!

Det är inte klokt vad de ska ta i staboerna.

Medan gästgivarinnan fick  obetvinglig lust att besöka Gudrun Sjödén tog Julius och jag en framlängestur till Saluhallen. Vi kikade in på Johan P för att se om vår gamle (men helt unge) kock Nisse var på plats. Inte en skymt! Nu är det kanske så att vår äventyrare från Eslöv dragit till fjälls för att kombinera kockande med pulkaåkning.

Gästgivarinnan återanslöt och vi sneddade bort till Stortorget. Där det sjöd av liv. Huggande kvinnor, en installation av Dorte Olesen. Ett antal kvinnor 50+ sågade, klöv och staplade ved. I andra delen höll ett gäng andra kvinnor till och kastade prick med tveeggade yxor. Riktigt häftigt. 

Jag kom i slang med en annan gubbe som hade noterat att det var knastertorr ved. Men vi enades om att det var ju ingen poäng i att ge sig på att klyva den tjurigaste ved som går att uppbringa.

Mitt på torget finns den traditionella isbanan. Jag vet inte om det är sant att ska bli Malmö IFs hemmaarena om de inte lyckas ta sig upp i Elitserien igen och Percy Nilsson tröttnar på dem. Rykten är rykten, men ingen rök utan eld!

Nu hade man ytterligare piggat upp staden med ett gigantiskt pariserhjul, 40 m, framför det vackra gamla rådhuset. Om jag förstått det rätt är det köpmännen i staden som fått det till stånd. Ingen kostnad men hjulföretaget behåller biljettintäkterna. Jag undrar om vi kan locka dem till Hammenhög när de är färdiga med Malmö i januari?  Kan möjligen bli litet svårt att övertyga dem om att publikunderlaget finns. Kanske något för LEADER och byalaget i skön förening!

Det är fantastiskt vad mycket som skett i Malmö sedan vi lämnade i början av 80-talet. Då hade betongsossarna Tore Lundström och Nils Yngvesson kört ned staden på botten. Skattekraften hade skickat ut till Vellinge, Staffanstorp, Dalby, Genarp osv. En riktig arbetare bor inte i villa! Nu är det ett liv i stadskärnan, mycket folk men inte stressigt. Det finns också ett markant inslag av danskar i gatubilden. De har ju 30% med sig i valutan. Jag minns när det var tvärtom. Även om man på den tiden var fattig var man kungen av Köpenhamn.

Så gick vi samma väg tillbaka eftersom Julius tappat en vante, av sina bästa. Vi ville inte utsätta oss för moderns vrede! Vanten var borta så vi slank inom Åhléns och köpte ett par nya. Redan innan vi kom till bilen slocknade vår reskamrat och vi överlämnade ett yrvaket barn till fadern och berättade att han sovit två timmar. Det blev en lång kväll för föräldrarna.