Jullackande

Havet om vintern är en av många försummad njutning. I onsdags förmiddag var det ett fantastiskt väder och vi stuvade in Doris i bilen och for till Borrby strand. Även om vi inte har arktisk kyla är det i alla fall myggfritt. Faktiskt är det en anings anig snö på sina stället. Tillräckligt för att göra hunden lycklig och mig inte olycklig.

Vi har trimmat/klippt henne för första gången på allvar efter hennes sjukdom. Nu är hon inte bara återställd, men medicinberoende, utan också stilig som bara en airdale kan vara. När hon blev sjuk tappade hon mycket färg och vi ställde in oss på att hon skulle vara litet gråhårig. Men nu har hon fått tillbaka sin vackra svarta sadel.

Hon är samma bulltjuv som hon alltid varit. Aldrig när man ser det - men skulle telefonen ringa så befrias mackan med kirurgisk precision från leverpastejen.

Efterhand har vi fått det litet kallare och nu vräker snön ner. Vi har fått vårt första Österlenoväder. Det behövs inte mycket snö för att den i samarbete med vinden ska beröva oss vägarna. Man får helt enkelt köra efter bambupinnarna som markerar var vägen brukar vara, eller bättre, stanna hemma.

Imorgon bittida väntar en arg lapp från tidningsbudet: SKOTTA!

Jag vet inte riktigt hur han tänker. Jag förstår om han är litet morgonsur vid femdraget på morgonen, men det kan väl inte vara hans allvarliga mening att jag ska ställa klockan på ringning och gå ut och skotta klockan fyra.

Även om vi numera har en ganska proffesionliserad relation till julen börjar litet julkänsla smyga sig på.Till helgen sätter vi upp vårt sista julbord innan jul. Vi serverar julbord också på julafton för våra boende gäster och ett antal externa. Jag kan förstå att det är bekvämt att äta julbord ute och slippa all den matlagning som föregår.

Jag lägger in några julbilder från tidigare år som vår hovfotograf Andreas Hylthén i Örebro tagit. Kommer ni till Örebro så gå in till Andreas och fotografera er. Han har fotograferat isbjörnar och valrossar på Svalbard - inget är honom främmande.