Tobisvik

Jag, gästgivarinnan och hennes hund (det kan inte beskrivas annorlunda, den hunden tycker att jag är lika intressant som de bajspåsar vi släpar med oss) letade efter en ny promenadupplevelse. Till och med Hammenhög blir understundom för smått. Vi begav oss till Simrishamn. I stället för hundstranden tog vi av mot söder förbi, den för tillfället öde badstranden vid Tobisvik. Tobis är en fisk som används som agn. Personligen har jag aldrig sett någon. Men det finns ju också en tobisgrissla, helt ur luften kan den ju inte vara tagen.

En öde badstrand är verkligen öde. Vi kom bort till friluftsbadet. Det är en inte alltför dum idé med en bassäng med tanke på den i allmänhet chokerande låga vattentemperaturen, även sommartid.

Tårtans Plankstek Pizza hade hade inte kö ut på stigen. Från  100 kr för en plankstek och från 45 kr för en pizza borde ju locka året runt, även om man blir nyfiken på till-priserna. Tårtan, eller någon närstående, hade apterat viss stämningsskapande julbelysning i fönstren.

Vi gick vidare genom campingområdet. Några husvagnar stod uppställda och en och annan verkade till och med bebodd. På vissa platser hade det byggts staket och uteplatser. Jag undrar hur juridiken runt nyttjanderätt av campingplats ser ut. Först till kvarn på våren skulle rimligen kunna leda till en hel del tumult. Kanske har trätrall samma rättsverkan som en badhanduk i solstolen på charterresan?

Det kanske lyser igenom att camping inte är min hemliga vurm? Däremot har jag alltid gillat och fascinerats av katolska kyrkogårdar. Det är spännande att se hur man lyckats individanpassa ett litet stycke till den döde. Foto, ibland ett litet hus och annat som vittnar om hur man lever med sina döda. Jag kan se hur man går och pysslar, tvättar, fejar och byter blommor.

Den närmaste motsvarigheten jag har funnit på hemmaplan är koloniområden. Efter campingplatsen kom vi till Norra koloniområdet. Finns det ett södra? De små täpporna lyser av kärleksfull händighet och omvårdnad. Ofta men inte alltid är där ett litet hus. Jag har noterat att man ibland kan spåra var kolonisten jobbat. Hos en gammal televerkare hittar man en uppsjö av alternativa användningar av telefonstolpar osv.
Norra koloniområdet lär vara ett av de äldsta i Sverige.
Knappt två veckor innan vintersolståndet prunkar det inte men vi hittade en och annan blomma som står emot. Tack för det! Snart vänder det och går mot rätt håll.