Renovering av Hammenhögs gästis

Så har vi bestämt oss att genomföra en genomgripande ansiktslyftning på vårt gästis. Vi kommer att måla extriören i aprikos och sätta upp en vit tapet inomhus. - Nej jag menar inte allvar. Vår ram för hela projektet är kunna bibehålla den unika atmosfären.

Vi kommer att byta golv i matsalarna. Det blir ett gråbrunbetsat borstat furugolv. Borstningen innär att det mjuka lagret är bortslipat så man får en struktur i ytan. Det ska bli skönt att få bort de gamla, och ärligt talade ganska äckliga, textilplattorna. Vi brottas också med att välja tyg för att klä om de bekväma karmstolarna.

Den största bygginsatsen blir att dra in dusch och toalett på rummen. Vi stod i ett läge då rören behövde bytas ut. Våra rum är så rymliga att vi kan bygga badrum utan att utrymmet blir klaustrofobiskt. Det börjar bli ett krav att höja standarden. Vi har bra beläggning på rummen, men vi vet inte hur många som väljer bort oss på grund av att vi inte har dusch och toalett. Det är däremot inte aktuellt med TV på rummen, även om det kostar en stjärna i klassificeringssystemet.

I samband med den invändiga ombyggnaden kommer vi att förbättra brandskyddet. Det känns mycket bra att ta ett samlat fackmannamässigt grepp om detta. Det ser ut som vi ska kunna ordna detta utan alltför våldsamma ingrepp i miljön.

Vi ska måla om fasaden. Det är svårt att välja färg. Sannolikt blir det en ljust grå färg med någon brytning. Innan jul kommer målaren och målar upp några färgprover på den västra gaveln. Vi imbillar oss att det är lättare att välja när vi ser alternativen på plats.

Det femte området för total make-over är utemiljön på framsidan. Den anarkistiska perkeringsplatsen med dåligt lagd asfalt ska göras i ordning. Vi kommer att sätta upp någon avgränsning mot vägen. Som det nu är kör mång rakt ut över trottoaren. Det går väl an om man kör SUV. En normal bil, eller ännu värre med sänkt chassi, rikerar att slå i underredet. Denna risk ökar ytterligare om de ätit en god middag. Vi kommer också att bygga ett redskapsskjul i husets förlängning. Vi vill få bort sopkärlen. På taket av skjulet tänker vi montera en solfångare. Vi gör ju av med massor av varmvatten även på sommaren. För något år sedan övergick vi till pelletseldning. Kompletterar vi med solfångare så har vi tagit miljöansvar.

Byggstart efter nyår och planen är att vi ska vara färdiga i mars. Det är tur att vi har en arkitekt i familjen. När det gäller utemiljön samarbetar vi med Emma Karp Lundström, som förutom att göra äppeltavlor, är en meriterad trädgårdsanläggare.

Bygglovet är på kommunen och hantverkare är städslade. Det känns spännande.

En ny hjälte.

Igår var jag på ett "frälsningsmöte" om tillväxt och att förlänga säsongen inom besöksnäringen på Österlen. Det var intressanta föredrag av kunniga och inspirerande föreläsare. Applicerbarenheten på vår strävsamma vardag kan kanske kanske ifrågasättas. Ibland blir man så matt av tanken att myndigheter, banker, försäkringsbolag m fl tar så mycket betalt av oss och så ger de igen litet i form av att samla oss för att tala om hur vi ska utveckla vår verksamhet. Ta mindre betalt av oss så lönsamheten ökar så skulle jag kunna ta gift på att vi alla skulle återinvestera vart enda öre på ett förnuftigt sätt.
Men min stora behållning var när Björn Ranelid framträdde. Språk och tanke var sammanvävda, en intensitet och ett engagemang. För mig visade det rå intellektuell och kulturell kraft. En man som på det litterära området överträffar de flesta och tillåter sig att njuta av det. Jante borde vantrivas på Österlen med en så gigantisk motståndsman boende här i en äppellund. Jag har alltid tyckt att Björn Ranelid varit en mycket bra författare med ett oerhört vackert språk. Dessvärre hade jag köpt mediabilden av honom som en pajas. Förlåt!
Jag köpte en bok av honom, och bad honom dedicera den till min kära hustru "från din favorit Björn Ranelid". Jag fegade helt enkelt ur - undrar varför.

Vem värnar utrotningshotad mat?

När jag skyndar hem för att genomlida en fruktansvärd maginfluensa, som är under uppsegling, uppbådar jag de sista krafterna och släpar mig in på ICA för att bunkra lättkost. Efter maginfluensa är första möjliga intag te och veteskorpor. Till min oerhörda fasa upptäcker jag att vanliga bonnaskorpor har tagits ur sortimentet. Mängder av mandelskorpor och italienska deliktessvarianter (antagligen från Göteborgskex). Fiskar rödlistas. Rovdjur och skalbaggar fridlyses. Veteskorpor bara försvinner!

Gås på Hammenhögs gästis.

I den ruskiga men varma november lyser vi upp tillvaron med riktig skånsk gåsamiddag. Vi har haft stor efterfrågan så vi kör faktiskt gås under fyra helger. Jag har hört att det är svårt att få tag i svenska gäss, men vi beställde för länge sedan så vi har inte haft problem. Vi har lyckats utbilda många svartsoppsätare även om vi har hummersoppa för fegisar. Naturligtvis de klassiska tillbehören; hjärta, lever och krue (på svenska kräva)! Vi hade lite problem att förklara vad "kräva" var för en engelsman, vi enades om att det inte hette "demand". Med ett försök att beskriva kallade jag det "pre-stomach on birds". Detta ledde till att att det heter "craw" eller "crop". Hur som helst gillade han svartsoppa. Samtidigt som våra gäster smörjer kråset med gås kan de se ut över fälten och se vildgässen öva V-flygning i Selma Lagerlöfsk anda.
Till gåsen serveras sockerbrynt potatis, sviskon, äppelmos, hemgjord rödkål, gräddkokt brysselkål och naturligtvis den gudomliga såsen.
Den skånska äppelkakan är pricken över i. Den görs på kavring och äpplen. Vi bakar vår egen kavring som torkas och mals. Ett lager mald kavring, ett lager äppel och ett lager kavring på topp - och skuts in i ugnen. Till detta vaniljsås på riktig vanilj!
Detta är så god mat att det vore fel att servera den endast på Mårtens afton.

Jag minns mitt 70-tal.

Jag saknar det radikala 70-talet. Inte nödvändigt för vad jag trodde på, utan att jag trodde. Det var enklare allt var svart eller vitt.
Vi har sedan sett kommunismen falla, socialismen marknadsanpassas och en globalisering på kapitalismens villkor. För närvarande ser vi det stora skrytbygget i väst krackelera som ett fuskbyggt barockslott. Kina jagar dissidenter och visar imperialistiska ambitioner i Afrika. Ryssland tycks i en nationalistisk hybris vilja återupprätta Sovjetunionen under Rysslands flagga.
I Sverige ser vi vår stolta bilundustri hotad, krympande och flyttad utanför våra gränser. Socialdemokraterna har blivit ett mittenparti och Moderaterna har också blivit ett mittenparti. I stugorna sitter vi och hulkar över fallande fonder, stigande räntor och hotade pensioner. Politikerna som professionella populister är de ultimata förvaltarna av den globala marknadsekonomin.
Vad ska man tro på - tro på - tro på, som Thomas di Leva sjöng. Ja - inte tror jag att vi ska utöka globaliseringen med rymden, astralvärldar och annat New Ageigt. Jag tror inte heller på att offentlig makt och tillsyn löser våra fundamentala problem.
Jag tror att medan vi väntar på att det ska gå över, denna gången också, ska vi på allvar fundera över decentralisering och verkligt brukarinflytande. Detta innebär att vi som medborgare med större allvar engagerar oss i de frågor som berör oss. Jag vill veta vad min kommun gör och varför - allra helst skulle jag vilja att kommunen också visste det. Jag vill kunna påverka förhållanden i den by jag lever. Mina frågor ska inte försvinna i statistik och flerårsplaner. Jag vill kunna respektera en politiker som tar beslut - även besvärliga beslut som går mig emot.

Rock´n Roll på Österlen

Vi har en gammal juke-box. Den är en grundsten i det sociala livet efter middagen på vår gästgivaregård i Hammenhög. Vi har fått en större donation väl spelade gamla singlar från rätt epok, av en trogen stamgäst. Nu har vi möjligheten att täppa hål i utbudet. Vi har fått Stones, Animals, Who och den bästa av Beatles; Revolution. Anita Linbloms dunderhit, Sånt är livet, finns nu på plats. Det svåraste är inte att välja vad man vill ha in, utan vad som ska gå bort. Redan tidigare har överrepresentationen av italienska smörsångare förpassats till visarkivet. I detta svepet rök Harry Bellafonte, såväl Calypso 1 som 2, litet spelad saknad av ingen. "Ooa hela natten" med Attack är utrensad. Fel låt - fel tid. Efter moget övervägande rök även "Lauras theme aus dr. Schivago" med James Last. Vi har ändå nog med tryckare kvar för den danssugne. Dessutom har Hey Jude tillkommit som baksida på Revolution. Även Paul Anka fick lämna. Vi behöll Tommy Steele som, enligt Bildjournalen, var den främste konkurrenten til Elvis.
När låtarna blir så gamla finns det inte längre någon dålig musik.

Mysig energi.

Häromdagen hade vi många gäster i restaurangen. Hustrun och jag gnodde på. Jag hade hand om borden i Hannas (vi kallar den delen så eftersom den ligger närmast byn Hannas). Plötsligt säger en yngre kvinna till mig: "Du har en så mysig energi." New age-larmet går direkt! Jag frågar: "Vad menas med det?" - "Du får fram vad man ber om på ett sanbbt och trevligt sätt."
"Tack" säger jag enkelt och känner mig som tämligen nykonverterad servitör smickrad.

Simrishamn låter medborgaren komma till tals

Simrishamns kommun brukar skryta med att man har en så bra webbplats. Det må vara som det är med det. Men man har lagt ut en möjlighet svara på veckans fråga.
När jag tittade på tidigare frågor upptäckte jag en otroligt rolig undersökning från första veckan i juni.
Den raka och lakoniska frågan var: Tycker du att det är bra att bo i Simrishamn?
Det något häpnadsväckande resultatet var att 50% svarade Ja och 50% svarade Nej.
Alarmerande? Ja - tills man ser att det är 2 som röstat.
Folkomröstningar stärker demokratin!

Inspiration

Härom veckan hade Sydsvenskan ett stort reportage från Hammenhögs Gästis. Tyngdpunkten låg på folk som bytt karriär. Det har vi för visso gjort hustrun, jag och äldste sonen. Många har kommit hit av nyfikenhet efter vad de läst. Det är inspirerande att märka att vi uppfyller en livsdröm för många andra.



I måndags när vi varit ute och handlat möttes av ett meddelande skrivet på vår skylt om öppettider. "Har åkt 30 mil per bil o. 5 mil på cykel - o så är det stängt! Hade verkligen trott att nye ägaren skulle slå vakt om gästgivartraditionerna!!" Undertecknat av en herr Bonde 25/8 14.10. I mitt tycke en aning självcentrerat. Det för tankarna till det gamla grevesamhället. Känns skönt att vi hade stängt.



I går kväll var herrskapet fårn Vilhelmsdals gårdsmejeri och åt en meny hos oss. Förutom att de är mästerliga på att göra ost så är de enastående på att älska gästis, och att tala om det.



Idag lördag tog jag en sväng till Simrishamn, huvudsakligen för att fylla på Calvadoslagret. Jag som är en aning östtysk i mina konsumtionsmönster hade tillfälle att shoppa. Äntligen har mobiltelefonen som går att ringa med, innehåller telefonbok och har sms-funktion (dessutom, inte alldeles nödvändigt, ficklampa) kommit. Det facila priset av 595:- ledde till omedelbart avslut. Dessutom gjorde jag fyra begagnade bokfynd hos min favorit, den ambulerande bokhandlaren på torget.



Pricken över i var att Simrishamns musikkår marscherade Storgatan ner mot hamnen. Anledningen va Sillens dag på Hamnplan. Jag älskar musikkårer! Antagligen är det kopplat till min barndom där Flottens musikkår marscherade genom Karlskrona varje lördag. Varför har inte Simrishamn en vaktparad genom staden varje lördag. Ett sätt att pigga upp stan, underhålla boende och turister, låta musikkåren öva skarpt och slutligen ett sätt för kommunen att ekonomiskt stötta en kulturell verksamhet på Österlen.

Bröllop på Österlen

Den 9 augusti gifte vi bort son nummer 2. Det var stor nervositet främst avseende vädret. Den tidigt valda vigselplatsen, meditationsplatsen vid Hammarskjölds Backåkra, förutsatte hyfst väder. Det tidigare stabila högtrycket med temaraturer upp mot de 30, hade ersatts av kuling och regnskurar. Plan b, c och d inventerades och bedömdes. Vi reste partytält, som under natten blåste sönder. Å andra sidan bjöd lördagmorgonen solsken och rimliga vindar.

Hammenhögs nyetablerade ekologiska popfrisör, Broadway, hade rusch. Först till rakning (olyckligt val av talesätt) var brudgummens mor. Sedan var det bruden. Bägge återvände vackra som prinsessor. Brudgummens far var mestadels upptagen med att försöka knyta en fluga. Med vissa brister i motorik och praktisk abstraktionsförmåga visade det sig omöjligt att överföra ritningens enkla beskrivning till verkligheten. Med hjälp av brudegummens mor visade det sig att det är lätt att knyta fluga! Alla borde försöka.

Vigseln var vacker som en dröm. Det unga paret kom vandrande över fältet. Äldste brodern spelade Mendelsons brudmarsch på en skrapig vevgrammofon. De elegant vikta bröstficksnäsdukarna offrades chevalereskt, intet öga torrt. Även om vi män skötte det litet snyggt.




Brudparet kördes ståndsmässigt i en gammal Merceds Benz.
Vi andra transporterades rationellt av Busspersson till Hammenhögs Gästis där resten av festen gick av stapeln. Fortfarande stod vädret på bröllopets sida. Bubbel och mingel kunde enligt planerna fortgå i den vackra trädgården bakom gästis. 65 gäster kräver en stunds mingel. Dock inte så länge att en gästgivare med rudimentärt närminne ska kunna lära sig särskilt många namn.

Därefter utbröt ett glam och ett festande.

Ett talande och ett ätande, ett ätande och ett sjungande osv.

Hummersallad med champinjoner, morötter och suchini

Lammytterfilé med kantareller, rostad potatis, ugnsrostad grönsaksragu och marsalavinsky

Chokladganache med bär (hallon, jordgubbar eller smultron)

Därefter bröts borden och en kaffebuffé hade dukats upp i ett angränsande rum. Nu var dansgolvet frilagt.









Mitt på dansgolvet hade nu en mäktig vit chokladmoussetårta dukats upp. Byns skicklige smed Jerker har gjort ställningen.

Brudparet följde konventionen och gled ut i en förtjusande bröllopsvals. De redan hårt prövade näsdukarna kommer åter till användningen.



Efter valsen bjöd brudparet på en uppvisning i Lindy hop.

Bisvärm på Hammenhögs Gästis.

I slutet av maj hade vi en värmebölja på Österlen. Gud give att det inte är den sista i år. Hustrun A och hunden D tog tillfället i akt, innan turisterna kommer, och gonade sig i solskenet. Då hördes ett susande som övergick i ett brummande. Himlen förmörkades! Det var, visade det sig, en bisvärm. Kanske hade värmen kommit så snabbt och därmed fortplantningen, att biodlaren inte hunnit bygga ut med fler ramar i kupan. Svärmen drog vidare över huvudet på en förundrad A och en förvånad D. På baksidan av Gästis slog de sig ned i pilen och bildade en försvarlig klunga.
En bisvärm kan bestå av 10 000 bin och uppåt. Trädgårdsserveringen blev minst sagt fullsatt.

Nu är svärmande bin fridsamma och väldigt inriktade på att finna bostad. Dessutom är de nyttiga för pollinering av exempelvis, rapsfält och äppellundar och honung är ju så gott. Vi insåg snabbt att kombinationen ätande gäster och bin inte var helt lyckad.

Vi stod inför valet. Den hårda vägen via Anticimex, eller den samhällsnyttiga vägen via en biodlare som ville förbarma sig över de 10 000 bostadslösa. Jag erinrade mig att jag under promenaderna, med hunden D, sett ett par bikupor i den mest välskötta trädgården i Hammenhög, alldeles vid kyrkan.



Jag gick dit och knackade på. Jag frågade honom om han blivit av med en bisvärm. Det förnekade han kategoriskt och med stram röst. Jag har sedan erfarit att den som låter en svärm gå är en försumlig biodlare. Jg gjorde en hel pudel och vi återställde ett gott samtalsklimat. Nu var det ju på intet sätt så, att han inte var intresserad av att ta hand om bina.

Efter en kort stund inställde han sig arbetsklädd på gästis. Med sina behandskade händer öste han bina klasvis över till den tomma kupan. Nu visade det sig att försöket var fruktlöst.

Uppenbarligen hade han inte hittat drottningen och fått över henne i kupan - och si då är det stört omöjligt att övertyga drönare och arbetare att det är ett bra ställa att bosätta sig på.

Nästa dag gjordes ett nytt försök. Då var fru biodlare med. Slut på daltet! De skrapade ned populationen i en jutesäck. Uppenbarligen åkte även drottningen med. Visserligen hade vi kvar några hundra tappra arbetsbin som kanske försökte etablera ett mer demokratiskt samhälle utan drottning. Men efter ett par dagar gav de upp sitt anarkistiska utbrytningsförsök.

Oss väntar, enligt gammal sedvanerätt, en burk honung efter slungningen. Hunden D och jag brukar på vår morgonpromenad titta till det nya samhället hos odlaren. För våra otränade ögon ser de ut att ha det bra.

Matrunda i landet Culinaria på Österlen

Sedan den 10 maj vajar den karaktäristiska strandflaggan med matrundans logotype på 32 platser i Ystad och Österlen.

För mindre än ett halvår sedan gick 32 företag, med anknytning till matupplevelser, samman i en ekonomisk förening. Vår gemensamma mission är att utveckla den kulinariska turismen i Österlen-/Ystadregionen. Vi ska bygga landet Culinaria som en matprovins som nämns tillsammans med traditionella europiska matmeckan som Toscana och Provence. Blygsamhet är ingen dygd i Culinaria.

Redan efter ett halvårs brottande med myndigheter, för att få ett organisationsnummer, ett namn och att bli vederbörligt skattskrivna, genomför vi vår första stora manifestation - Matrundan. Vi har utrustat oss med tålamod, rimligt låga förväntningar och ständigt upprepat att det tar tid innan ett sådant evenemang slår igenom. Vi är överlyckligt förtjusta över att redan nu kunna slå fast att det blev en succé redan år ett. Folk har stömmat till för att köpa sparris, gå på örtvandring, besöka Culinarias vingård och avsmaka, äta Culinariameny, prova choklad osv.
På Hammenhögs Gästis har vi haft en ökning av omsättning med ca 30% jämfört med en normal majvecka.

Matrundan är etablerad och kommer att genomföras som ett årligt evenemang.

Vi har stöttats med välvilja och fått ett fantastiskt genomslag i media. Den enda skönhetsfläcken är att Turistbyrån i Simrishamn verkar ha bojkottat evenemanget. Knaske har vi kränkt ett revir. Vi har nämligen jobbat helt efter principen att folk besöker Österlen utan en enda tanke på vilken kommun man råkar befinna sig i.

Vem mördade romanen?

När man bor på Österlen finns det några vintermånader när man hinner läsa mycket, om man har hågen åt det hållet. För några månader sedan läste jag, i DN tror jag, en häftig debattartikel av Ernst Brunner. Han menade att alla de lättviktiga thrillers och deckare som dominerar alla bestsellerlistor tar brödet från romanförfattare, och att det är endast ett fåtal romanförfattare i Sverige som kan leva av att skriva.

Naturligtvis har han rätt. Den uppsjö av standardiserade thrillers från företrädesvis kvinnliga författare går ju inte att skilja åt i en blindtest. Att man blandar in konflikter om barnpassning, litet tafflig otrohet eller en kvinnlig huvudperson gör det verkligen inte till ett inlägg i jämställdhetsdebatten, eller slår ett slag för feminismen. Intrigen är ofta poänglös och lika förutsägbar som en amerikansk b-film, skriven direkt för videomarkanden. Inte bjuds man på dramatik - möjligen litet raffel. Inget ont i det jag tycker om att läsa Fantomen i badkaret - förutsägbart, konceptuellt raffel. Men aspirationen på att vara samhällslitteratur med feministiska inslag tycker jag att de kan ge upp. Annars menar jag att även Fantomen, som numera lever med fru och småbarn djupt inne i skogen utan tillgång till modern samhällsservice utför ett heroiskt jämställdhetsarbete.

När jag kom till insikten att jag faktiskt ägnade tid åt att läsa en massa skit fattade jag beslutet att i princip sluta läsa lättviktsdeckare. Jag har börjat läsa mer av klassiker, svenska och utländska. Bland dessa tycker jag att man kan finna både stor dramatik och en feminisim (innan begreppet kommit i var mans mun). Några exempel på självständiga kvinnor som går sin egen väg finner du till exempel hos Hjalmar Söderberg. I "Doktor Glas" tröttnar Helga på den äkta sängen och den ganska vidriga pastor Gregorius. Boken har allt det som fattas i en modern platt thriller. De moraliska dilemmor huvudpersonerna hamnar i, miljöskildringen från ett Stockholm vid förra sekelskiftet och provokationen mot den tidens allmänna uppfattning. Väl så dramatisk är den allvarsamma leken av samma författare. Det lidande huvudpersonen Arvid upplever när hans ungdomskärlek Lydia tillåter sig en lössläppthet i relationer som vid den tiden var förbehållet mannen är en mästerlig uppvisning i att peka på bristande jämställdhet, genom att invertera könsrollerna.
Jag vill lyfta fram ytterligare en, som jag tycker, feministisk pärla, Truman Capotes "Frukost på Tiffanys. En Pippilångstrumpkaraktär i callgirlmiljö - skriven med en stilkänsla som är mer välutvecklad än hos Liza Marklund.

I Hammenhög på Österlen.

Idag när jag var ute med gästgivarhunden Doris på eftermiddagspromenad fick vi en föraning om vad som komma skall. Det var 18 grader varmt och för första gången kunde jag lägga kepsen på hyllan utan att sakna den. (Gubbar ska ha keps nov-april.) Vi har 5 straffgrader från havet jämfört med västra Skåne.

Det känns hur inspiration och energi återvänder. Det är konstigt att detta vet man men förvåningen är lika stor när värmen återkommer.

Vi gick och tittade på rabatter och trädgårdar. Dvs jag tittade Doris körde nosen i marken och njöt dofterna. Det finns en rabatt som slår det mesta i vår prakt tycker jag. Den ligger vid ett hus som är ganska dåligt underhållet och trädgården i övrigt är en katastrof. Men just denna rabatt gör mig lika glad när jag ser den. Den är på inte sofistikerad och stylad. Den innehåller bara en sådan färgprakt. Det finns små tomatröda dvärgtulpaner, höga gula och röda tulpaner, massor av hyacinter i olika färger och ett överflöd av pingstliljor. Jag visar ingen bild på rabatten eftersom jag talar illa om husets underhåll och trädgårdens tillstånd i övrigt.

Men allt är senare i år än förra året, då vi hade en extremt var vår. Vi serverade sparris på Valborgsmässoafton, det lär vi inte göra i år. Jag träffade K på Österlensparris igår. Hon berättade att den enda sparris som kommit upp är den de odlar i plasttunnlar. I vår egen örtagård är det inte heller särskilt frodigt. Gräslöken går att skörda och det går till nöds att nypa en och annan persiljekvist. Rabarberna har just passerat en blyertspenna. Men vi kan se fram emot en rekordskörd av mynta, men vem kan inte det som har varit dum nog att inte plantera dem i kruka. Nåväl - jag ser ett användningsområde. Jag ska blanda mynta i grönt te, denna smaklösa modedryck blir drickbar även för mig om jag får den att smaka mynta.

Matrunda på Österlen

Snart kommer det att genomföras en Matrunda på Österlen. 32 företag har gått samman i en ekonomisk förening som ska utveckla kulinarisk turism. Det finns en mängd duktiga företag som sysslar med mat och matupplevelser i olika former. Genom att samverka och att visa upp oss tillsammans gör vi Österlen till den matregion det i själva verket varit länge. Italien har sitt Toskana, Frankrike sitt Provence och Sverige sitt Österlen! Den 10-18 maj kommer det att ebjudas kulinariska upplevelser som aldrig förr. Vi har som alla förstår lånat modellen från Konstrundan som varje påsk lockar upp mot 100 000 besökare till Österlen. Se vidare på http://www.matrundan.se/.

Nu är väl ändå våren här.

Ännu har inte temperatur och väder på Österlen övertygat. Det kanske är bra så det räcker över hela sommaren. Förra året kändes det som vi gick från vår till höst, utan sommar däremellan.

Jag var på Österlensparris i Skillinge härom dagen. Sparrisen ligger ännu och lurar, men kommer värmen exploderar det och vi ska nog vår Österlensparris i början på maj.

Det har börjat komma en del väderresistenta besökare. Nästa helg har vi fullt på alla rummen både fredag och lördag.

Köket har rustat sig för att lyfta maten en nivå till. Vi har bytt köttleverantör. Anders Vendel på Mötesplatsen har tillsammans med andra kvalitetsintresserade restaurangmänniskor köpt ett slakteri i Åhus. Nu använder vi närproducerat kött som hanterats för bästa kvalitet. Det är en ren fröjd med det hängmörade nötköttet och lammet är inte sämre. Det går att utmana de stora köttfabrikerna. Nästa utmaning är att få tag i grönsaker med samma kvalitetsambition och som inte åkt halva jorden runt inna de kommer på tallriken. Fisken är ett bekymmer! Vi håller oss till gös, lax och naturligtvis sill för att inte ytterligare bidra till utfiskning och utrotning av goda matfiskar.

Jag var inne i restaurangen för en stund sedan och provsmakade en gudomlig hemgjord lammkorv. Det finns korv och korv. Det är ibland en fördel att ligga ute på landet med litet färre gäster. Vi hinner med att experimenter och diskutera hur måltidsupplevelsen ska kunna utvecklas. Hemgjord korv är definitivt ett steg åt det hållet.

Jonas i köket har köpt en rök. Nu väntar jag med spänning på att det rökta ska dyka upp i den den rika floran av smaker som de laborerar med.

Gör gärna en utflykt till oss på Hammenhögs Gästis. Vi kan lova att ni ska bli väl omhändertagna .

Visst gör det ont när pampar brister!

Nästa äppeltavla?

Som krögare lär man sig att vända andra kinden till. En komplex lagstiftning och diskutabelt kompetent tillsynsorganisation drabbar oss ofta i form av kostnader, oro och bekymmer. Därför är det med en viss tillfredsställelse man ser hur våra makthavare går vilse i sina regelsystem. Det är mänskligt att missa att sjukanmäla sig! Men inte om man är före detta minister och har varit med och stiftat lagarna.

Här i vårt lilla mikrokosmos, Österlen, blir politikernas och de offentliga tjänstemännens tillkortakommanden mycket tydliga när man följer deras hantering av upphandlingar. Det som är speciellt med upphandlingar är

att vi ha en lagstiftning (LOU) som detaljerat reglerar hur offentlig upphandling ska gå till. Det är en skyddslag mot korrumption och för att garantera leverantörer en rättvis behandling och ytterst se till att vi får valuta för våra skattepengar. Jag ska ta upp tre exempel på felaktiga upphandlingar, som de beskrivits i YA, i våra trakter under kort tid.

Tomelilla kommun ska sälja tomter i Brösarp. Kommundirektören har en mingelbekant, som uppenbarligen är en fena på att sälja tomter. Eller åtminstone på att få kommundirektörer att tro att han är en fena på att sälja tomter. Ingen formell upphandlingen gjordes. Med ett fuktigt handslag är man överens. Den anlitade, och arvoderade konsulten, hade inte ens F-skattsedel. Kommundirektören är inte längre kommundirektör i Tomelilla och i fallet drog han med sig en sektionschef.

I Ystad har gamla Per Helsas gård ställts till förfogande för ett antal konsthantverkare. Ett gott initiativ och skickliga hantverkare. Meningen är att de förutom butik och verkstäder också skulle ha ett mysigt kafé. Bra tänkt! Nu var konsthantverkarna fullt upptagna med butiken och verkstäderna så de hann inte med att bilda den ekonomiska förening som skulle vara den juridiska formen. Då ställde bussiga Ystads kommun upp och vidtalade någo att driva fiket. Rätt tänkt men uj uj uj så fel det blev. Detta måste upphandlas enligt LOU. Det hjälper inte att det så småningom är den ekonomiska föreningen som ska vara huvudman för kaféet. Kommunnen tänkte praktiskt och lösningsorienterat, som vi företag alltid måste göra, men höll inte reda på spelreglerna.

Avfallshanteringen i Simrishamn och Tomelilla las utan upphandling på SYSAV, ett bolag som de två kommunerna äger tillsammans med 11 andra kommuner. Enligt länsrätt och kammarrätt har kommunerna gjort fel. Det kan förefalla konstigt, men det är mycket som är konstigt. En skillnad är att när vi som företag får ett föreläggande har vi allmänhet inte råd att driva process.

Visst gör det ont när pampar brister!

Som krögare lär man sig att vända andra sidan till

Vädret på Österlen

Alliansen svek tjänsteföretagen. Om vi nu inte genom regeringens försorg kan få hjälp med att sänka kostnaderna med lägre arbetsgivaravgifter så får de väl hjälpa till på något annat sätt. Kanske kan man ge SMHI direktiv att jobba proaktivt. Alla har visserligen inte fullt förtroende för väderfolket i Norrköping. För att citera en av våra trognaste stamgäster, som brukar komma till oss för att ta en pilsner, läsa veckotidningar från 30-talet och sprida sina visdomar: "SMHI kan ju för fan inte säga vad det var för väder igår!" Jag har ett högre förtroende för meterologerna. Men en liten omorganisation och omdefiniering av uppdraget skulle vässa verket. Gör om SMHI till Väderstyrningsverket och ge dem uppdrag att producera bra väder. När man ändå är igång kan man kanske utvidga Ekonomistyrningsverkets ansvar till att också styra den amerikanska ekonomin.
Jag tror att har finns frön för den kommande valrörelsen. Skulle det skita sig så har man ju övat ordentligt i att ändra sig. Vem kan tro annat på annat än den goda viljan när man ser in Reinfelts mörkbruna ögon?

Påskvarning på Österlen

Efter två månader av halvdvala, med plikter som bokslut, alkoholrapport, kontrolluppgifter osv, kommer den rekordtidiga påsken. Vi har längtat efter alla gäster som dras hit av konstrundan. Rummen är välfyllda och vi ser fram mot en välfylld restaurang. En sargad likviditet skriker efter ett positivt kassaflöde. Och så kommer den förbannade stormen och snön. Efter en grön jul, ett lika grönt nyår och en förvår som sett snödroppar, krokus, vintergäck, och dvärgiris blomma över så ska vi behöva få varning för snöstorm. Radion manar till försiktighet och de försiktiga bokar av. Kom hit och bli insnöade hos oss! Vi har mat och dryck som räcker väl tills man hunnit sätta in bandvagnar.