En högre makt leder mig.

Äntligen hemma i Hammenhög. Nu kan jag som nybliven innehavare av GPS-navigator röra mig fritt och vara ganska säker på att ta mig både fram och hitta hem. En ihärdig kvinnoröst säger "om 250 meter sväng höger". Nu hade min codriver inte fullständig systemtillit. Detta fick till följd vissa felmanövrer. Den förtjusande damen i den lilla boxen blev inte förbannad, och navigatorn är så full i fan att den snabbt lägger om rutten. Otroligt, och för ca en tusenlapp slipper man köpa kartor. Dessutom är det vare sig enkelt eller lämpligt att köra bil och läsa karta samtidigt. Var och en som försökt ta sig fram i okänd terräng med en färdbeskrivning från Eniro förstår vad jag menar.

Det finns i systemet massor av extrainformation. Du kan till exempel slå upp matställen. På så vis hamnade vi på hemvägen på Raka Spåret, som visserligen hette Munskänken, i Vittsjö. En nybliven krögare hade sedan kort tid öppnat stället och vi fick oss en lunch och hembakad tårta till kaffet. Ett problem är att systemet måste hållas uppdaterat. När jag kollade på Österlen fanns det flera restauranger som upphört. Det finns ett återkoplingssystem som jag testade genom att ge Hammenhögs Gästis fem stjärnor.

Det är trevligt att komma till Stockholm, under begränsad tid.  Att träffa barn och barnbarn. Vi tog Morris med på en dagstur tillsammans med Emma och Tage. Tänkt mål var Polismuséet. Nu var detta innan navigatorn så i stället för tekniska muséet som rätt utgångspunkt tog vi oss till tekniska högskolan. Därifrån var bussens turtäthet ungefär som på Österlen. Vi tog i stället 4:an till radiohuset. Under promenaden därifrån, innan själva utflykten börjat, övermannades vi av en våldsam hunger. Vi gick in på anrika Villa Källhagen, förr hette det Källhagens Värdshus. Där var massor av folk, men efter en stunds väntan fick vi plats, i eftersvallet av en konferens. Men maten var riktigt, riktigt god.  Det skulle visa sig att Polismuséet tillhandahöll vad som kan betecknas som snutfika. Man ska aldrig chansa när magen säger ifrån!

 Polismuséet vara ett riktigt kalkonmusém. Jag är säker på att det byggts upp av polisfolk. Det var tråkigt och propagandistiskt som ett värvningskontor till främlingslegionen. Om man låtit museifolk organisera hade det säkert kunna bli riktigt intressant. Morris tyckte att det var OK, han fick sitta i en polisbil utklädd till polis.

Dag två, när hemlängtan börjar gripa en, hade planerats till Gastron Nord och Vin Nordic. Navigatorn tog oss dit. Nu hittar vi dit ändå, men det kan vara kul att kolla maskinen.

Jag är mässkeptiker. Ska man hitta något positivt, med en så här stor mässa, är det att trenderna blir så tydliga. Ekologiskt, grönt och närodlat! Är någon förvånad?

Jag gillade budskapet i en brödmonter.

Så såg jag den snyggaste skärmaskin jag sett. Hade Jonas varit med hade han kunnat mörda för att få den.

Vi träffade Jan Hedh och det är alltid  trevligt att träffa honom. Idag slog han ett slag för macroner.

På Vinmässan kunde man prova drycker tills ögonen såg i kors om man så ville. Det ville inte vi.

En lärdom fick vi. Vi försöker att få bort mineralvatten av miljöskäl. Därför kikade vi extra på olika system för rening och kolsyrning på egen hand. Ärligt talat är man ju litet ängslig att tappa intäkter. Vi kom till en flicka som stod vid ett bord och bjöd på vatten. Han frågade oss om vi hade en minut för att göra ett experiment, och vem har inte en minut. Först fick vi skölja hela munnen med kranvatten. Därefter en munfull vin. Det var inte särskilt gott. Sedan fick vi skölja munnen med ett filtrerat vatten. En munfull av samma vin. Nu smakade det mycket gott. Hade jag inte provat skulle jag inte tro att det var sant. Vi ställer alltid fram en karaff kranvatten till våra gäster som dricker vin. Det har vi sett som en gest - en service. Jag tror att vi får sluta med det och istället erbjuda specialvatten.