Bara några kilometer från oss, första vägen i till vänster efter kyrkan i Smedstorp, några hundra meter in på en grusväg ligger Listarumsåsens naturreservat. Naturreservat innebär en lång informationstavla, som talar om att det är intressant och att man måste ha hunden kopplad. Anna, Julius och jag med Doris gav oss ut på denna exkursion i helgen. Trots att vi bott här snart sex år hade vi ingen aning om förekomsten. Utflyktsmålet var scoutat av Agneta och Mårten, som nästan är nyinflyttade i Hammenhög. Jag förstår att det inte är en upptäckt i klass med när Columbus seglade på Amerika. Vid närmare eftertanke har jag läst att Leader gett pengar till en vandringsled i Smedstorp där Listarum är inblandat, även en blind höna...
Länsstyrelsen tycker att Listarumsåsen är av geologiskt intresse och är täckt av lövskog med alla i sydsverige förekommande arter. Julius för sin del fann kobajs betydligt intressantare. Vi får göra en tilläggsinformation på tavlan med blyerts: "Listarumsåsen uppvisar en riklig förekomst av kospillning.
Det går inte så fort när man är gåendes med 2,5-åringar, vilket Doris, inte minst, gör oss uppmärksamma på med höga skall. Detta är inget som på något sätt påverkar Julius uppläggning av sin naturupplevelse. Ett kullfallet träd kräver "blansgång".
Nu ska ingen tro att skogen skönhet leder till vördsam tystnad. Det går många "va ä dä" per promenadmeter.
Trädsvampar, fågelläten, blommor och växter, allt ska analyseras och kommenteras. Man blir förundrad och litet avundsjuk på upplevelseintensiteten.
En liten euforisk kick fick jag av att se årets första blåsippa. Ett praktexemplar med onödigt många kronblad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar