Turen går till Tomelilla.

Tomelilla i Österlens periferi är huvudstad i hillbillybältet. Platsen är känd för korrupta kompisupphandlingar, ligister runt torget och total brist på anständiga matställen. Detta är naturligtvis fördomar och fördomar bekämpas med kunskap, så fram med kameran och öppna sinnena.

När det gäller upphandlingar, är det ett faktum att en konsult, dömd för ekonomisk brottslighet, formlöst fick uppdrag av kommunchefen.

Kommunchefen jobbar inte längre där. När det gäller kommunalråd, har det ju blivit som om de har en reglerad befordringsgång så dåvarande är numera i Ystad, (det går ju inte att fråga väljarna, det är ju bara val vart fjärde år). Nu sitter Margit Svensson vid det politiska rodret. Jag känner henne som en bestämd och kunnig upphandlingschef i Staffanstorp. Kort sagt en dam med hår på bröstet, om uttrycket ursäktas. Jag känner mig fullkomligt säker på att den sista korrupta upphandlingen, på länge, är gjord.

På väg till ligisternas torg passerar vi det nya och alldeles utmärkta kulturhuset. Bra bibliotek - fin konsthall.

Torget är stort, långsmalt, trekantigt och tomt. Det sträcker sig i norr/söder (sådant är jag aldrig säker på men jag tycker det låter vederhäftigt). I söder, i fonden; har vi en välsnickrad korvmoj.
Inget ont om den, det är en glad, engagerad korvhandlare som serverar kiosklagad mos i och utan tunnbrödrulle.  Detta är antagligen ett av Tomelillas (tätorten) bättre matställen.

Runt torget finns många fina hus varav det imposanta Sparbankshuset dominerar. De har en festsal på andra våningen, som de kan fira i om de får igenom den pågående regionala bankfusionen.

Det finns många fina hus runt torget, och en del fula, som skulle kunna vara fina om någon brydde sig. Jag vet inte om det är sant att stadsarkitekten omkom i en blodshämndsuppgörelse 1903, men mycket tyder på att han hastigt förolyckats och inte ersatts.

Vi fortsätter längs torget och kommer till Stora Hotellet. Jag får känslan av att Tomelilla ville bli en småstad, men kom av sig på vägen. Detta förklarar i alla fall Stora Hotellet, i varje småstad ska det finnas ett Stora Hotellet. Det har nyligen fått nya ägare, jag vet inte om de tillträtt.

Låt oss kika på menyn. Taco, jo jag tackar jag.

Jag ser inga ligister, vilket kan bero på att de har andra tider än jag. Eller också

håller de på att ladda inför aftonens tacobuffé.

Tomelilla är ett handelscentrum, jag ska återkomma till detta. Men det går inte lika bra för alla handlare. På motsatt sida av torget från Stora Hotellet, ligger en skändligen kursad Expertbutik.

Lokalen är en av grundstenarna i ett mycket intressant projekt som dragits igång i Tomelilla. Det är några entreprenörer som håller på att veva igång slipstenen. Hör bara: Tomelilla -Mathuvudstaden.

Det kan låta kaxigt, men kunde Brasilien  bygga en ny huvudstad mellan 1956 och 1960, så kan väl till och med Tomelilla transformeras till Mathuvudstad.

Expert ska bli en mathall med lokal produkter. Hurra!

Vad jag gillar med projektet är att det gör ett professionellt intryck. Det finns ett antal entreprenörer som sitter affärsmässigt i smeten. Inte utvecklingsbyråkrater, som utan risktagande lever sina drömmar.

Det är ett projekt som tar hänsyn till oss som redan är igång. Man visar respekt för alla de hårt arbetande företag som redan finns och gör bra jobb.

Det är konkret!

Jag vandrar bort mot "handelskvarteren".
Överallt är stadsarkitektens frånvaro närvarande.
Ett grönt hus som har två möjliga förklaringar.Antingen har det varit extrapris ho Bo Ohlsson på grön färg. Eller också är innehavaren så färgblind man kan bli, och tror att han har ett hus i en mättad beige nyans. Längre upp på gatan finns en porraffär. En "prata" på trottoaren ställer den uppmanande frågan: När gav du din fru en dildo senast.  Spännande tanke att en tomelillabo kliver in och avropar en stycken dildo och ett "starters kit" för bondage.

Så passerar jag mitt kära Eckerlunds. Ekepering för gentlemän med gentlemän. De har även kvinnokläder, vilket jag personligen, också efter påverkan från porraffären, har litet behov av.

Jag är nu vid stora vägen. Trafikljus och storstadspuls. Besökande turister med lappsjuka kan gå hit och andas avgaser och vänta på grön gubbe.

Här finns också ett monument över en som hade otur när han tänkte. Vad vill man med en sådan fasad?

Inuti verkar det vara någon slags hälsans hus med rehabilitering, sjukgymnaster och andra kroppsdelsterpeuter.

Så kommer vi då till ett av de mest besökta utflyktsmålen, Bo Ohlsson.

"Här får du mest för pengarna" vilket naturligtvis är en förbannad lögn. Allt du behöver är dyrt eller normalpris. Resten är inte billigt, men kostar inte mycket pengar. Det enda du vet är att du har mindre pengar när du går ut, än när du gick in.

Det andra mycket välbesökta utflyktsmålet är Tosselilla.


Men så har vi ju också det lilla och hjärtegoda Hasse & Tagemuséet. En påminnelse om när Tomelilla var ett filmcentrum medan beväringarna fortfarande exercerade på regementet i Ystad.