By ödelagd på Österlen

Jag har funderat litet på julens hälsningsfraser och det är ett par som ställer till det. När julafton passerat börjar man säga "god fortsättning" vad menar man? Kanske god fortsättning på helgen. Sedan börjar man säga "gott slut" och det låter mer än lovligt ödesdigert, på gränsen till makabert. Så sticker man emellan med "gott nytt år". Sedan favorit i repris; "god fortsättning". Nu med en större relevans. Jag får väl leta upp en frågespalt med Magdalena Ribbing för att få utrett hur vi ska ha det. Så funderar jag på denna disiga årets sista dag. Temperaturen kryper sakta uppåt och i morgon har vi utlovats plusgrader. "God start" om man frågar mig.

Det gäller fortfarande Nikkaluoktavarning för hela Hammenhög. Någon har till och med letat fram sin gamla sparkstötting. Det tör va ganska unikt på våra breddgrader att ta sparken till krogen. Det är sannolikt betydligt vanligare att få sparken från krogen. (Sänk restaurangmomsen nu!)

Vi har, åtminstone delvis, röjt ut julen för att göra plats för nyår. Granen är utdlängd och tillsvidare planterad i en snödriva vid entrén.

Den praktfulla pepparpaksbyn som prydde julbordet är nedmonterad. Flera hus finns uppställda i fönstren. Kan man flytta hela Kiruna så kan väl vi flytta Hammenhög till fönsterbrädorna. Dessvärre gick det gamla kommunalhuset med, ironiskt nog, arkitektbyrån, som byggde pepparkaksbyn, inte att rädda.

Nu börjar förberedelse inför nyår. Jag tar ett varv på rummen, alla är uthyrda. Den digitala termometern vi använder för att kontrollera ankommande varor är perfekt även för att mäta rumstemperatur. Viss instabilitet i pannan i kombination med den extrema väderleken gör en litet nojig. Nu visade sig alla rum hålla en behaglig värme och vattnet ligger gott över legionellagränsen.
Handdukar, tvål och schampo finns utlagt. Mineralvatten, mycket viktigt en dag som denna.

Vi har ganska ofta besökare i restaurangen som undrar om vi också har rum. En gästgivaregårds uppgift är att tillhanda mat och sovkammare samt möjlighet att stalla upp hästar. Det senare har vi gett avkall på men visst har vi rum. Ett familjerum med fyra bäddar, sex dubbelrum och ett enkelrum. 2009 renoverade vi dem, alla har helkaklade badrum med dusch och toalett.

Så dags för pyntning inför nyårssupé med jukeboxbal.

Först in med kvällens huvudperson; Wurlitzer. Det är en pjäs! Väger antagligen ett halvt ton. Vi fick lägga ut kartong innan vi vågade rulla den över furugolvet.

Skivinnehållet är uppdaterat, eller möjligen antedaterat, med hjälp av donationer. Jag har tidigare efterlyst svensk, 60-talspop, det gör jag inte längre. Med risk att jag generaliserar låter den förfärligt. Den måste ändå finnas med för att bli ett bra tidsdokument.

Discokula och vulgogirlanger, från Bo Ohlssons efterjulsrea för tre år sedan, skapar flärd och stämning.

Putsning av glas och bestick. Det var i det avseendet bättre förr. Man drack ur samma krus och överklasspersoner hade sin egen gaffel med sig. Jag inser svårigheten att återinföra ett sådant bruk - så fram med putstrasan.

Festen kan börja?