lördag 21 augusti 2010

Löjliga namn på mat - eller hur tänkte dom då.

Jag har tidigare häcklat Kiviks Musteri för deras apelsinjuice från "Hjärtat av Österlen". Nu har jag hittat en parallell, lika löjlig. För länge, länge sedan fanns det messmör som kallades fjällbrynt. Det gick att svälja, både messmöret och beteckningen. Färgen var utan tvekan litet brynt och man kunde tänka sig getterna skuttande på fjällsidorna. Så kom någon tillväxtbegiven på att man skulle diversifiera och produktutveckla.

Vid ett tillfälle när kaloribehovet blev akut  och tillagningsmöjlighet var obefintlig, inköptes Hönökaka och ädelost på tub.

Färgen var som ett gammalt vattenlik (det har jag sett på TV) genomskinligt ljust blågrönt.

Associationen till "Fjällbrynt" kändes svår att frammana. Här känns det som marknadsgurun hade litet otur när han tänkte.

Min nyfikenhet var väckt vilka andra fjällbryntheter kan tänkas existera?

Jag blev inte besviken här fanns en hel familj. Den ena mer långsökt än den andra.

Nu är det bara att invänta den fjällbrynta marmeladen, juicen eller varför inte  prinsesstårtan.

Fjällbrynt Herrgård vill inte vara med på bild, och det kan man ju förstå.

Mästaren i familjen är enligt min mening Den fjällbrynta hummer & krabbosten.

Jag kan se hur hummern och krabban åkt upp från västkusten på skidsemester. Efter några åk och ett par pilsner sitter de vid sidan av pisten och dåsar. Fjällsolen tar ordentligt på vårkanten. När de blivit litet fjällbrynta, smyger affärssinnade norrlänningar fram, fångar dem och för bort dem. Krabbans och hummerns after ski består i att smulas ned i mjukost och forslas hem till västkusten i en tub - märkt Fjällbrynt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar