Det finns dåligt väder!

När jag bodde i stan tyckte jag att det var litet spännande, omväxlande och charmigt när det blev snö och vinter. Så fick man på köpet ett samtalsämne - den usla snöröjningen.

Sedan jag flyttade till Österlen har jag brukat bagatellisera vintern. En liten snöstorm vid ett par tillfällen som gör att man är litet isolerad under ett par dagar. Kontrollerat äventyr!

Efter förra vintern har jag trosvisst sagt, att en sådan vinter till behöver jag inte uppleva i min livstid.  Mina hundvallarkompisar har sedan midsommar påstått att denna vinter ska bli ännu värre. Det har jag kategoriskt avfärdat som grundat på kloka gubbar som spår väder i abborrfenor, eller annan hardcore-new age.

Upptakten har varit hemsk, hemsk, hemsk! Vi har haft snö en månad snart och ännu har vi inte kommit till vintersolståndet!

Mina tre bästa vänner denna fimbulvinter är termometern, pannlarmet, som ringer mig när pannan slocknat eller pelletsen tagit slut, och den goa, underbara köksspisen. En liten eld när man dricker morgonkaffet och läser tidningen (om tidningsbudet tagit sig fram) gör att man ändå får litet livsmod.

I byn har vi fått fina julstjärnor, inte av kommunen men av byalaget. Konstruktionen lär vara utförd av vår skyltmakare, och konstnär, Mats Nilsson och tillverkning och montering av Sven-Ingemar Nilsson. Det gick inte att få EON att komma på någon lösning, hur svårt kan det vara? Frågan är hur de kan vara kapabla att köra kärnkraftverk när de inte kan fixa strömförsöjning till några ledlampor. Nu är där sladdar dragna från våra hus. I det förfärliga vädret kom det fukt in, så vår jordfelsbrytare löste ut, men nu är konstruktion justerad och stjärnorna tindrar så fint i hela vår by.