Ett av svenskens viktigaste samtalsämne är vädret. Vi är inget undantag i Hammenhög. På Gästis är vi riktigt påverkade av väder, eller åtminstone oväder och en del avbokningar har vi redan drabbats av. Jag har haft en favoritklyscha: -det kan ju inte bli värre än förra året. Några, som jag tyckte, olyckskorpar har istadigt påstått att denna vintern skulle bli ännu värre. Det verkar som de får rätt. Snön vräker ned, dag in och dag ut. Halv sex väcks jag av Potatismats och hans hjullastare. Säsongens första röjning av gården! Potatismats heter i direkt tilltal något helt annat, nämligen Mats. Vårt namn på honom kommer från när vi var alldeles nya på Gästis och man hade svårt att lära sig vem alla var. Mats odlade amadinpotatis och fick följdaktligen arbetsnamnet Potatismats. Plötsligt förstår jag detta med att den moderne bonden arbetar över ett vitt fält. 45 minuter senare är han färdig med vårt vita fält. Jag är rädd att vi kommer att se honom igen innan dagen är slut.
Igår fick vi ingen tidning. Det blev att pulsa bort till Johnny på macken, vår nedläggningshotade diverseservicestation. Tidningsbudet hade deponerat en bunt Ystads Allehanda där. Han gör så när vädret ligger före snöröjningen.
Jea Jonsson, reporter på Simrishamnsredaktionen har varit ute och gjort ett ordentligt
reportage från oss. Dessutom har hon skrivit en personlig
krönika. Jag gillar hennes jämförelse med pensionat, som det var förr, när både jag och Jea var unga. Det har varit en vision för Gästis, hur vi vill att det ska kännas att komma till oss. .
Nu när Potatismats och hans hjullastare dragit vidare tror jag att jag går upp och knyter mig en stund till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar