Val i rötmånaden?

En av oss är i Stockholm och kramar barnbarn. Efter att ha utfordrat några gäster, som firat föräldrarnas 30-åriga bröllopsdag, med frukost och städat rummen, gav jag och krögarwannaben oss ut på shoppingrunda. Grabbhalvan, som faktiskt hunnit bli medelålders, har fått bröllopsbestyr. Att hyra en frack är för enkelt, men jag ställer gärna upp, som smakråd, moraliskt stöd eller bara sällskap. Jag säger bara - varför ska man springa i olika affärer när Eckerlunds finns? Just nu lutar det åt en Teflon-kostym. Det låter mycket intressant. Det skulle kunna vara en skyddsdräkt för servitörer. Medan J provade och våndades hittade jag en nappakavaj som de mer eller mindre gav bort.

Efter så många överväganden blir kaffesuget övermäktigt. Kära, goa Café Olga, en favoritmiljö. Först antikvariatsdelen! Elsie Johanssons Näckrosträdet på CD, uppfyller helt kriteriet ingen lättviktsdeckare. 11 timmar - räcker till Stockholm och tillbaka.

Vad jag gillar med Café Olga är, förutom kombinationen fik/boklåda/ antikvariat, är de vackra fönstren och att man vågat vara rationell - en fungerande inredning och utrustning, som man kan vänta sig på ett café. Litet problem var det med utrustningen, kaffekvarnen hade gått sönder så det fick bli vanligt bonnakaffe.

När jag ändå var i Tomelilla spanade jag in valaffischerna. Denna lätt patetiska kvarleva vårdas i Tomelilla. Porträtt på människa i A2 format och partibeteckning. Hur många röster ger det?

I Simrishamn förefaller det vara enbart sossarna som använder affischer. Det kan väl finnas endast en förklaring till det.
- Så har vi alltid gjort.

Denna grötiga bildkomposition vänder sig till bilister. Jag tog fotot från 3,5 meter - trots denna aggressiva propaganda vidhåller jag, Fi i kommunvalet.

När jag kom hem och vittjade brevlådan fick jag närmast en chock, vilket var meningen antar jag. Det var Skånepartiet som ville ha min röst. Redan i början av 80-talet när jag bodde i Skåne var galenpannan Carl P. Herslow i farten och talade om ett självständigt Skåne. Han bjöd på snaps på valmötena. Jag säger bara att så mycket brännvin finns inte på jorden, som skulle få mig att att rösta på denna vettvilling. Jag lägger inte ut en länk till dessa idioter.

Någonstans är jag litet orolig att jag via skattsedeln är med att bekosta utskicket av 580 00 brev. Ibland känns demokratin kostsam!

Inför hösten.

Jag känner en person i Borrby. Min gode vän Jonas, boende i Stockholm, bördig från Västsverige och hobbyboende på Österlen. För något år sedan köpte han ett gammalt slakteri, tror jag att det var. I går var jag bjuden på cocktailparty hos Jonas. Där var öl, vin och sprit och litet mat, som jag antar att det ska vara på cocktailparty. Där var massor av folk, huvuddelen från Borrby och en liten grupp från Hammenhög. Jag talade enbart med folk från Hammenhög! Varför ska man tala med okända när det finns folk man känner?  Det gäller att hushålla med jordens resurser. Ärligt talat är nog  cocktailparties inte mitt medium. Det är nog inget fel vare sig på cocktailparties eller mig - men vi passar inte riktigt ihop.
Jag känner fortfarande bara en person i Borrby.

Även om jag nu gjort ett av mina sällsynta besök i Borrby, jag kan ju aldrig lära mig öppettiderna på apoteket, står min gamla uppfattning fast.

Vi är nu i slutet av skördemånaden och bönderna gnor som om de hade deadline. Själv ligger jag efter med skördearbetet. Malörten ska bärgas på Bartolomeiafton, vid midnatt i månsken, naken,  om man ska vara fundamentalist. Jag ligger faktiskt fyra dagar efter, undrar om det utgår straffavgift. Får ringa skatteverket!

Nu gäller det att arbeta efter konstens alla regler. Jag går till den oumbärliga guiden i livet; Bondepraktikan. Där står faktiskt inte ett skit om malört. Däremot - ...Bartholomei afton förbjuda bönder, må upptaga hampa och lin.

Nu kan inte malört, ens ex analogia, jämställas med hampa. Även om användningen är att krydda brännvin, som i undantagsfall brukas i berusningssyfte, liksom hashish och marijuana som framställes ur hampa.

Nej jag kör på och får en präktig skörd som utan problem ska kunna försörja gästgivaregården med den lokal Bäsken.

Innan användning torkas malörten. Det går även att göra Bäsk på de gröna växterna, men det är inte samma sak.

Jag hänger dem i vattenrören och får därmed på köpet en test av att Rörmockarjohnny (låter nästan som Sjörövarfabbe) gjort ett professionellt montage av rören.

I övrigt har jag läst i husorganet YA, att Stora Hotellet får en ny restaurangansvarig. Jag har ju vid några tillfällen diskret antytt att jag tycker att det behövs.

Det är en meriterad kock, Stefan Öfwerling, som en kort tid drivit restaurangen på kursade Tingvalla.

Det blir säkert alldeles utmärkt och jag är övertygad om att jag får ett gott alternativ till såväl "korvaludan" som thairestaurangen.

Dartspel för blinda.

Jag kommer ihåg ett yttrande från den tid jag var ledare i ett innebandylag. Svålen sa: "Det finns bara ett skäl att rösta och det är att det är gratis."

Fullt så långt har jag inte kommit i mitt politikerförakt och framförallt har jag en stor respekt för demokratin. Men svårt är det. 


En utveckling jag iakttagit är att medias roll har blivit större. Pålästa journalister möter mediatränade politiker. Personerna lyfts fram på ett sätt som gör att partierna försvinner. Det har blivit som en såpa och påverkad från TV-mediet känns det mer som man ska rösta ut i stället för att rösta in. Opinionsmätningarna ger oss ställningen i tävlingen. Valrörelsen har  blivit en distanserad tillställning som utspelas inför våra ögon. Utspel, taktik och allianser, som presenteras av den mest mediala, kompletteras med TV-soffor och jippobetonade utfrågningar. 


En annan tendens är att vänster/högerdimensionen har förändrats och i praktiken ersatts av fem mittenpartier samtidigt som miljöfrågorna och genusperspektivet lyfts upp på ideologisk nivå. Vi är allt mindre traditionsstyrda i våra val. Herregud - en gång satt jag i fullmäktige för VPK, idag är Vänsterpartiet det minst tänkbara av de etablerade partierna. Vad liknar det att en partiledare, som inte för så länge sedan kallade sig kommunist, är så skitnödig att han i en utfrågning i radion väljer Jesus framför Che Guevara. (Exempel på jippobetonade utfrågningar.) Jag tycker Ohly har litet svårt att förstå sambandet mellan välstånd och välfärd. Som jag ser det är välstånd ett tillstånd som man uppnår genom att streta på i sitt anletes svett. Välfärd är sättet att använda välståndet eller fördela det om man så vill. Att öka på andelen som jobbar med välfärd är ibland nödvändigt och önskvärt, men det ökar inte välståndet. Fler anställda i stat, kommun och landsting ökar inte landets välstånd, och jag har inte hört hur Vänsterpartiet tänker göra för att slå vakt om välståndet.


Jag gjorde en avstämning av mina åsikter genom att använda Sveriges Radios valkalkylator. Resultatet var förvånande och och jag tar avstånd från det. Jag kan utan vidare acceptera att SD och Piratpartiet hamnade i botten. En av sönerna som är feminist och åtminstone ideologiskt mörkrosa, och jobbar på diskrimineringsombudsmannen fick SD på fjärde plats. Där fick han något att suga på! Mitt problem, som ateist och skeptiker till vårdnadsbidrag, fick KD på en klar första plats. Nu är  vi, dessbättre, inte är så rationella att vi går på vad partierna mer eller mindre populistiskt skrivit in i ett partiprogram. Vi följer våra fördomar och vad partiet har för historia, trovärdighet och vad vi tror om deras genomförandeförmåga. 


För min del fyllde jag i även Expressens valkalkylator, inte minst för att den gick att kopiera som bild till bloggen. Resultatet blev delvis annorlunda. Plötsligt seglade SD upp en bra bit, utan att jag ändrat uppfattning avseende invandring och slöjförbud och acceptans för att bygga moskéer. 


Folkpartiets höga placering i båda simuleringarna irriterar mig en aning, eftersom jag inte kan tåla fanjunkare Björklund. Hans ordning och redakorståg, inte minst i skolan, har inte imponerat på mig. Visionslöshet och brist på underliggande metoder blir inte bättre av att man mäter resultatet och talar om det för dem som inte håller måttet. Jag kan heller inte glömma partiets populistiska utspel i valrörelsen 2002 när man drog åt tumskruvarna på invandrare.


För mig är synen på småföretagande en mycket avgörande fråga. Detta av egoistiska skäl men framförallt för att jag är väldigt övertygad att framtidens välstånd har sin drivbänk i småföretagen. Jag får försöka bortse från att partiledare uppträder som om hon gick på något.


Min misstro mot socialdemokratin är inte i första hand mot partiet, som sådant, utan Mona Sahlin och Tomas Östros som personer.


För närvarande verkar det som att jag kommer att rösta på Centern i riksdag - småföretagarpolitiken. I kommunvalet ska jag rösta på Fi. Jämställdhetsfrågorna är självklart viktiga och en framtidsfråga. Jag har definitivt inget emot att se Gudrun Schyman syresätta fullmäktigeförsamlingen i Simrishamn. Jag vet att jag i Fi får en förkämpe för bibehållna byskolor, en hjäretfråga för mig och en överlevnadsfråga för bygden.

Valkalkylator 2010-resultat

Jag gjorde Expressens Valkalkylator 2010-test och fick följande resultat:

Centerpartiet

Folkpartiet

Moderaterna

Kristdemokraterna

Miljöpartiet

Piratpartiet

Sverigedemokraterna

Socialdemokraterna

Feministiskt initiativ

Vänsterpartiet

Gör testet på Expressen.se Du med - klicka här!

Gästspel i den stora världen.

Så var det dags för det uppträdande på Malmöfestivalen, som jag tidigare berättat om. Jonas hade stoppat korv och mosat jordärtskockor så det stod härliga till.  Jag bestämde mig för att följa med, inte för att jag behövdes, annat än för att dokumentera till bloggen.

Vid lunchtid packade vi en av Peogoterna (i Hammenhög kör vi Peugot) full och begav oss mot Malmö. Förväntansfulla, och åtminstone jag, en aning nervösa.

Festival är matos och tält som säljer öl. Men jag tror ändå att Malmö satsar ordentligt. I går kväll fyllde Lars Winnerbäck Stortorget.

Vi hade försetts med ett trafiktillstånd, som medgav oss att köra rakt in bland stånden, och det var ju kul.

Vi lossade och åkte för att parkera. All parkering i Malmö är billig, när man känt på Stockholmsförhållanden.

Vi var litet hungriga så vi slog till på en Langos, som vi inte ätit sedan Vattenfestivalens glada dagar. Den var skitäcklig - så talar vi inte mer om det.

Vi såg exempel på de många små företagarna i miljöbranschen, som centern brukar tala om. Små svartklädda gummor och gubbar med kärror med sopsäckar. De slet drickaburkarna ur händerna på folk innan de han svälja sista slurken.

Vi drog oss bort mot matscenen. En yngling bryggde grönt te på något japanskt sätt. Det hade inte varit kul ens om teet hade varit randigt.

Så äntrade Jonas scenen. Äntligen, skulle Gert Fylking ha ropat. Det var kul att märka god kemi mellan Jonas och Jesper Aspegren.

Inledande obligatoriskt snack om råkor. Jesper hade koll på att ett av våra rum heter Aspegrens kammare, efter en förfader. (Johan Willhelm Aspegren 1812-1815. Varför så kort tid undrar jag.

På scenen hade de skickat upp en halv klass kockelever, som assistenter. (Var var dom i somras när vi behövde dom?) Dessa sattes i tjänst med att steka korv.

Nu visste vi inte om att de skulle vara där, vi trodde att Jonas framträdande skulle bestå i att steka korv. Som tur var hade han smusslat med sig korvstoppningsmaskinen, fjälster och korvsmet.

Nu var kovstoppningen igång. Trevligt munhuggande och professionellt samtal i en mycket trevlig blandning.

Jesper som behärskar sin scen frågade om någon i publiken ville försöka. Mot alla odds anmälde sig en flicka. Kallades upp och flätade korv med den äran.

Korven avsmakades av publiken och Jesper förstås. Stort bifall!

Jonas har nu skaffat sig groupies. Damer i 65-70 års åldern. De nickade sitt nådiga bifall och några kom fram till scenen och bad om receptet.

Vi får se upp på Gästis. Jonas är rena TV-kockämnet, och inget av det han kan har han lärt sig av mig!

Hej kontorsråttor.

När de flesta tvingats tillbaka till sina arbetsplatser. Fasta tider, bilköer, jäkt och stress! Då är det vår tid. Några eftersläntrande sommargäster. Inte fler än att man hinner göra frukost, läsa Ystads Allehanda och städa rummen innan lunch! Idag gav vi oss lyxen att åka till stranden. Trötta på den fina sanden som lägger sig som en sandpapperssula i sandalerna åkte vi till idylliska Brantevik. Där finns en fantastisk klippstrand, för oss som gilla sådant.

Faktiskt tog vi oss för att bada. Litet sent på året men vädret var under tidig dag fantastiskt. Så småningom skulle ett häftigt regnväder  komma och en ökande vind varslar om höst. Jag antar att det var sommarens sista dopp.

Efter vår badprestation som var enbart njutbar tog vi en promenad österut. Klipporna bröts av med strandängar med ett gräs så tätt som en golfgreen. Vi vände hemåt och gick över Grönet där en ståtlig häst kråmade sig.

När hungern tilltog insåg vi att vi var på Österlen i slutet av augusti. Ska man äta mitt på dan, och dessutom måndag, får man antingen ha matsäck med eller snällt åka hem och tillreda själv. Vemodigt kom jag att tänka på att favoritstället, Norra skolan i Brantevik, är till salu. Förmodligen betyder det att ett utmärkt fikaställe upphör.

Hem och laga en enkel sallad på romansallad, skinka, lök, tomater och gurka. Till detta en god dressing och stekt haloumi.. Salt, sött och syrligt!

Löjliga namn på mat - eller hur tänkte dom då.

Jag har tidigare häcklat Kiviks Musteri för deras apelsinjuice från "Hjärtat av Österlen". Nu har jag hittat en parallell, lika löjlig. För länge, länge sedan fanns det messmör som kallades fjällbrynt. Det gick att svälja, både messmöret och beteckningen. Färgen var utan tvekan litet brynt och man kunde tänka sig getterna skuttande på fjällsidorna. Så kom någon tillväxtbegiven på att man skulle diversifiera och produktutveckla.

Vid ett tillfälle när kaloribehovet blev akut  och tillagningsmöjlighet var obefintlig, inköptes Hönökaka och ädelost på tub.

Färgen var som ett gammalt vattenlik (det har jag sett på TV) genomskinligt ljust blågrönt.

Associationen till "Fjällbrynt" kändes svår att frammana. Här känns det som marknadsgurun hade litet otur när han tänkte.

Min nyfikenhet var väckt vilka andra fjällbryntheter kan tänkas existera?

Jag blev inte besviken här fanns en hel familj. Den ena mer långsökt än den andra.

Nu är det bara att invänta den fjällbrynta marmeladen, juicen eller varför inte  prinsesstårtan.

Fjällbrynt Herrgård vill inte vara med på bild, och det kan man ju förstå.

Mästaren i familjen är enligt min mening Den fjällbrynta hummer & krabbosten.

Jag kan se hur hummern och krabban åkt upp från västkusten på skidsemester. Efter några åk och ett par pilsner sitter de vid sidan av pisten och dåsar. Fjällsolen tar ordentligt på vårkanten. När de blivit litet fjällbrynta, smyger affärssinnade norrlänningar fram, fångar dem och för bort dem. Krabbans och hummerns after ski består i att smulas ned i mjukost och forslas hem till västkusten i en tub - märkt Fjällbrynt!

Nu är det dags att vända strömmen.

Beroende litet på hur man räknar, har Österlen 18 krogar som nämns i White Guide. Blekinge har 8 och Halland 14. De krogar som uppnått denna nivå har åtminstone en mycket bra kock, vilket gör att man kan hålla öppet året om. Som alla vet är Österlen en utpräglad säsongsdestination. Jag har hört siffran 2 miljoner besökare under sommaren. Hos alla oss som är verksamma härute upprepas som ett mantra "Vi måste förlänga säsongen".  Vi har hos oss sett en uppgång av besökare även utanför högsäsong. Jag tror att det är en trend som kommer att fortsätta. Intresset för vällagad mat,  i en genuin miljö, med lokala råvaror,är mycket stort.

Vid sidan av ett ständigt brottande med dålig lönsamhet, marknadsföring och utveckling finns svårigheten att få tag i kompetent personal. I synnerhet gäller detta högsäsong. Begåvningar med ett brinnande intresse drar västerut. Köpenhamn och Malmö suger upp de ungdomar som verkligen vill satsa på kockyrket. Det är fullt förståligt att unga människor lockas av storstaden, ett överflöd av jobb och bättre löner.

På något sätt har vi lyckas få tag i sommarpersonal hittills, med andan i halsen och i sista minuten. Inslagen av tur känns litet för stort för att man ska känna sig lugn. Vad jag kan påminna mig har vi aldrig fått tag i någon kock som är utbildad på Österlen. Kockutbildningen i Simrishamn har ett grundmurat lågt anseende. Jag kan bara konstatera att våra kontakter med utbildningen är obefintliga. De praktikplatser vi kan erbjuda ligger på lördag, söndag och kvällar, och det går inte ihop. Om det måste vara så vet jag inte, ingen har diskuterat det med mig. Ett problem som skolan har, är att mindre än en handfull av dem som utbildas kommer att jobba som kock.

Vad Österlen behöver är en attraktiv vidareutbildning till gourmetkock. Det är inte rocket science att dra igång en 40-veckors KY-utbildning (Kvalificerad Yrkesutbildning). Akademi Båstad har en. Det finns ett otal inom andra yrkesområden. Med alla de bra krogar som finns på Österlen är det inget problem att uppfylla kravet att huvuddelen av utbildningen ska vara arbetsplatsförlagd.

Är det någon som är intresserad av att engagera sig i detta är ni välkomna att höra av er till mig. Endast döda flyter medströms, hörde jag ett citat, som jag gillar.

Ett besök i mathuvudstaden.

Med huvudärende att köpa medicin till vår addisonsjuka hund Doris, for vi till mathuvudstaden Tomelilla.

När vi kom in på apoteket, som jag efter privatisering, inte har en aning om vad det heter, men det gör ju inget jag ska inte skicka julkort och jag vet var det ligger, upptäckte vi att vi tagit med oss ett utgånget recept.

Hustrun hem till Hammenhög, hämta hundens handling. Jag lämnades i mathuvudstaden. Eftersom jag är litet gammeldags och eftersträvar åtminstone ett lagat mål mat om dagen, började matsondering. Guns Grill, som är en korvkiosk med påbyggt sortiment, kändes som mindre gångbar eftersom regnet hängde i luften. Thairestaurangen, som jag gillar, har av någon obegriplig anledning stängt tisdagar. Slumpen leker med mig, åtta av tio gånger när jag befinner mig i Tomelilla och matklockan ringer - är det tisdag. Stora Hotellet är fullständigt uteslutet, deras meny består av brun sås med varierande tillbehör.

Så kom jag till den gamla boklådan, som fått nytt liv genom att göra halva utrymmet till kafé, Café Olga. Hit skulle jag med lätthet få med hustrun! Jag gick och satt mig på torget och filosoferade en stund och inväntade det gällande receptet. Efter medicinköp gick vi till Olgas. En så vacker lokal, vilka fönster och så befriande tyst. Gott kaffe - en enkel och god paj. Kultur och atmosfär!

Jag slank in i antikvariatet. Nu ska man inte ha bråttom på antikvariat. Men det satt en vänlig man och katalogiserade eller vad en antikvator nu gör. Han erbjöd sig att hjälpa till. Jag frågade efter något av Stig Dagerman. Jovisst - jag fastnade för novellsamlingen "Nattens lekar". Jag sporde honom om läget för våra gamla klassiker. Stig Dagerman är het och finns i nyutgåvor. Hjalmar Söderberg är inne. Antikvatorns favorit Hjalmar Bergman är iskall liksom Selma Lagerlöf. Förutom att den senare köps av tyskar, på svenska. Jag insåg därmed att mina litteraturpreferenser är konventionella och normala, men bestämde mig i samma stund för att läsa något av Selma Lagerlöf.

Så åkte vi till Kontorslagret och köpte en levang med skruvfäste, 24 blyertspennor och en låda minitork. Efter en halvtimmes diskussion med kontorslagraren om kvalitetsskillnader mellan dammsugare från Nilfisk respektive Numatic International återvände vi till matförorten Hammenhög.

Nu droppar de av.

Det känns litet vemodigt nu när, inte bara gästerna glesnar ut, utan också alla våra sommarkollegor droppar av för studier, Stockholm och att jobba på Cliff Barnes. Så ser årscykeln ut. Snart är det äppelfest, så kommer gåsamiddagar, följt av julbord, så dör allt under tre månader. Nytt varv med påsken...

Jag gläds också åt att det blir litet lugnare, man hinner med att språka litet med alla gäster. Ibland en liten sovmorgon, även om jag inte är så bra på det. Känslan av att kunna ligga kvar om jag hade velat är värdefull bara den.

Äntligen är björnbärssäsongen igång. Det är mitt favoritbär. Bekväm plockhöjd. Där de finns, finns de i mängder. Fyller bra i skålen. Inga maskar eller skador. Vackra och goda. Svindyra att köpa.  Ingen tvekan om vilka som är mogna.

Denna första skörden kommer lägligt. Nu när de som jobbat här ska avtackas efterhand som deras schemapass löper ut passar det väldigt bra med personalpaj.

Efterhand har jag större bärambitioner än så. Förra året kokade vi björnbärsmarmelad. Ljuvligt god, smaksatt med vanilj och en skvätt rom.

Vi klarade frukostarna fram till mars. Det ska jämföras med den björnbärsmarmelad vi brukar köpa för 27 kronor per 400 gram.

Ekologiskt, ekonomiskt och närvuxet!

Åter till pajen och slutande personal. De som jobbat här får en bok från Österlen, olika till alla. Dessutom hittade vi små keramikskulpturer, av Annika Österlind, föreställande råkor. Ska väl få dem att tänka på oss ibland.

Alla har varit så duktiga och trevliga, mot gäster, mot oss och mot varandra.
Så snälla kom tillbaka nästa sommar. Ni får gärna hälla mjölk i snippan och skiva gästerna.

Språktest på Gästis?

I vår globala värld är språkkunskaper oerhört viktigt. Det duger inte för en restaurang på Österlen att inte begripa danska, tala engelska, ha en hum om tyska och att kunna prestera en artighetsfras på franska. Det är inget problem med vår frejdiga, välutbildade personal.

Däremot har jag upptäckt ett par alarmerande defekter i personalens användning av modersmålet. Vi är en gästgivaregård och det uttalas som det stavas eller på skånska [gäschivaregår]. När jag hör att man i telefon svarar artigt Hammenhögs [gästschivaregård] kan jag förstå om en och annan gäst in spe vänder sig till ett ställe, som behandlar sina gäster på ett mer humant och respektfullt sätt.

Ett annat språkbruk som kan leda till pinsamma missuppfattningar är att en av våra medarbetare envisas med att uttala gräddsnipa med kort "i" [snippa]. Trots allt är det en hel del gäster som använder mjölk i kaffet. Rimligen kan de antas ställa krav på hur denna hanteras.

Därför överväger vi nu om vi i god folkpartistisk anda ska införa språktest inför kommande säsongsanställningar.
Snippflickan, om uttrycket ursäktas, kommer trots sina avvikelser i språkbruk att få anställning i alla fall. Hon har andra stora kvalitéer. Kanske vi gör så att en kollega får servera kaffet.

Nose to tail

Den brittiske stjärnkocken  Fergus Hendersson har fått ära och berömmelse för sitt koncept "Nose to tail". Att använda hela djuret är en bra och spännande tanke. Kanske är det en lösning för sådana krogar som vi. Det är svårt att handla från gårdsslakterier och jägare, de har svårt att leverera en enda styckdetalj, vilket vi normalt efterfrågar.

Hammenhögs gästis är ju berömt för att servera ungråka. Både inbitna råkätare och nybörjare tycker att det är en delikat upplevelse. Vi ser en ökad efterfrågan år från år. Vi vill därför lansera vårt koncept "Bill to tail". Nåja, ett skämt som kräver sin förklaring.

Häromdagen blev jag uppringd av en kollega som har ett B&B i en grannby. Han undrade om vi kunde fjädrar från råka, eftersom vi tillagar sådana. Mer specifikt var det vingpennor han var intresserad av. - Det är klart, sa jag, men inte nu, eftersom råkan är fredad. Viss skyddsjakt beviljas av länsstyrelsen, men jaktsäsongen är slut 10 juni.
- Det gör inget, menade han, det skulle behövas 100-150 st. - Det går att ordna, sa jag, men vad ska de vara till?

Det visade sig att de hade haft en konsert för cembalo. Någonstans i denna cembalo stoppar man in råkfjädrar som ger den bästa klangen, och musikanten blev eld och lågor över den rikliga tillgången på råka.

Jag kan sluta mig till att det inte är med fjädrarna råkorna låter om våren. Deras skränande är ungefär så långt från musikaliskt välljud man kan komma.

Ja - sådant kan man råka ut för när man är i råkbranschen. Det är klart att jag ska fixa råkfjädrar.

Cirkusen kommer till stan.

På sensommaren är det cirkussäsong.Olympia har varit här och Cirkus Maximus bjuder svensk cirkus i världsklass. Nu är det inte själva cirkusen, som får mig att reflektera, utan marknadsföringen. Det ser likadant ut som när jag var en liten pys och cirkusen kom till Karlskrona och slog upp sina tält på Chapmansplan.

Estetiken är exakt den samma. Grälla färger, clowner, herrar som mest av allt ser ut som en amerikansk TV-pastor och djur. Även om de stora rovdjuren, lejon och tigrar, nu är förpassade till en lugnare tillvaro på olika djurparker.

Precis som förr översållas grannskapet av affischer någon vecka innan föreställning. Jag närstuderade materialet och såg att viss utveckling skett. Förr var det pappersaffischer som klistrades på kartong. Nu är det tryckt på vad som skulle kunna kallas "wellplast", släta ytor med kanaler mellan de två skikten. På denna klistras kompletteringsinformation om plats och tid. Om nu materialet inte är det mest miljövänliga, är det kanske ändå inte så belastande eftersom de återanvänds. Om man tittar nära - många gånger. De fästs runt lyktstolpar med moderna spännband. Efter föreställningen plockas de ned snabbt och effektivt.

Den enda bransch som lika konsekvent, nu som förr, använder samma marknadskanal är politikerbranshen. Vart fjärde år förgylls vårt vackra landskap av om inte clowner och vilda djur, så andra släta figurer som vill att vi ska skicka dem till riksdagen eller andra politiska församlingar. Är det en slump att cirkus och politik marknadsförs på samma sätt?

Jag vill också ta med ett exempel på en affisch av det mer hantverksmässiga slaget. Denna tavla tillverkad av Henrik, hårfrisörskans make, visar en kvalitetsnivå som inte  skulle ge honom en suppleantplats i Kyrkofullmäktige, inte ens i Simrishamn.

Detta förtar inte det enkla och tydliga budskapet att det legendariska gamla progbandet Fläsket Brinner kommer till Hammenhög. Parkfest i sensommartid!

Piken är passerad.

Det märks att Sverige återgår till ordningen. Man kan hoppas att folk upplevt kvalitén i att var ledig och uppleva. Att man unnar sig en minisemester under hösten. Det kan en sressad själ behöva. Det behöver inte vara mer än någon dag. Då kopplas känslan till den man har under sommarsemstern. Det är en näralivetupplevelse!

Erik, Emma och lille Tage har lämnat oss för denna gången och sitter nu i ett torp i nordöstra Småland och bli myggbitna. Erik ställde, innan avfärd, krav på att få posera med sin mandolin.

Ola, Lisa och Morris stannar ytterligare några dagar. Utflyktsparasitismen kan alltså fortsätta. Denna gång till Löderups strandbad. Stranden där blir litet speciell till följd av anlagda pirar och annat för att stoppa erosionen.

Dagen inbjöd inte till bad, men en promenad längs vattnet är alltid spännande.

Vi kom till campingplatsen. Helt ärligt - jag förstår inte! Hur kan man tillbringa sin semester på det viset. Man kanske kan börja sälja weekendpaket till IKEAS parkering?

Det kan ju inte vara ekonomi, jag kollade. En husvagn kan kosta runt
200 000 kr och en husbil nästan det dubbla. Så ska åbäket transporteras, jag antar att det kostar upp mot en liter extra per mil. Campingavgiften ligger på 200 och uppåt per natt i högsäsong.

Nu tror väl alla att jag ska säga att det självklara alternativet är att bo på Gästis - och då gör jag det. När det är gjort vill jag lyfta fram ett annat bra alternativ. Hyr ett vackert sommarhus. Den räknekunnige kan lätt räkna ut hur många veckor man kan hyra innan det passerar campingalternativet. Men som sagt, campinglivet innehåller uppenbarligen en krydda som inte jag förstår.

För att återknyta kontakten med livet promenerade vi genom Hagestads naturreservat.

Endast Morris var något missnöjd. Förståeligt eftersom han vi mer än ett tillfälle blivit överkörd i glass- och minigolffrågan. Vilket naturligtvis måste åtgärdas.

Vid golfbanan sammanstrålade vi med familjen Ravn och matchen kunde börja.  Sju spelare, som ganska snabbt reducerades till sex, och 18 hål kan bli en ganska tålamodsprövande övning. Morris imponerade med att hålla ut hela rundan. Bra gjort av en 4-åring.

Kvällen avslutades med en gemensam golfbankett på Gästis.

Alla "interna" har nu lämnat oss här i Hammenhög, sånär som den inneboende kocken. På torsdag checkar hon ut för vidareutbildning i Båstad.

Så var det bara gästgivarparet och Doris kvar. Men vi har ju ett Gästis och massor av trevliga gäster. En fin by med bra grannar och inte minst Julius och hans föräldrar. Snart är det Gås, sedan är det jul, så blir det påsk och konstrunda, sedan matrunda så är det sommar igen.Så går året på vår gästgivaregård! Vi har öppet hela året och framförallt till helger brukar vi ha bra med gäster.

Jag måste berätta om ett exempel på positivt tänkande i praktiken. Vi har ett besvärligt flugår i år. Vid ett bord satt en äldre herre från Göteborg och två kvinnor och åt frukost. Flugviftandet var betydande! Då säger gentlemannen: Mycket insekter - det är bra! Då är luften frisk.

Marknadsföring

När allt rullar på är det lätt att glömma en tid då folk inte står i kö. Äntligen har jag fått litet tid (ork) att städa på webben. Några nya bilder. Framför allt har jag lagt in en kopia på den storstilade reportage på sex sidor i Sydsvenskan. Lisa Förare Winbladh skrev om vår "moderna mat", inte bara om äggakaka och ungråka. Det är Jonas och Eva i köket värda.

Under Malmöfestivalen kommer Jonas att  laga mat på scenen på Gustav Adolfs Torg den 24 augusti mellan 14.30 och 15. Jag antar att det blir den berömda lammkorven.

När jag sitter och administrerar vill jag inte undanhålla er en historia om att göra "affärer" med stora koncerner.

I början av juli var personer här och hade en liten konferens. Två av dem var studiekamrater till mig i Lund. De berättade var de jobbade, tungan slant en aning på mig, och jag frågade om inte det var ett skitföretag. Jag ångrar det något bryska ordvalet. Men jag undrar ändå om jag inte var inne på rätt spår.

När de checkade ut undrade de om vi kunde fakturera. Naturligtvis - inga problem. Beloppet var rimlig fem och ett halvt tusen och sommarlikviditeten är god. Några dagar efter sänd faktura dyker det upp en lunta från koncernen. Någon räknenisse har känt sig manad att skicka tre sidor information om betalningsrutiner och betalningsvillkor för koncernen, dessutom en kopia på fakturan. Kontentan är att de förbehåller sig rätten att vänta 60 dagar med att betala fakturan. Nu öppnar de dörren för att om man inte anser att detta avtalats vid köptillfället kan man kontakta beställaren. Det fanns en tid när konsulter införde "cash management" i företagen. Betala så sent som möjligt och tjäna ränta. I fasta affärsrelationer kan detta ha en ekonomisk betydelse och naturligtvis en förhandlingsfråga. I ett läge när räntan är försumbar, på ett skitbelopp, ett tillfällighetsköp av ett litet familjeföretag i en bransch, hotell och restaurang, där kontantprincipen gäller tycker jag att en koncern som är så fyrkantigt skämmer ut sig. ..men vi klarar oss nog ändå.

Äntligen ekoparken.

Mitt ute i vildmarken (åtminstone om jag ska döma efter min GPS) ligger det pampiga 1700-talsslottet Christinehof.
När Christina Piper kommit i besittning av alunbruket och gjort det till en betydande industriell verksamhet, upplevde hon behovet av en ståndsmässig bostad. Då byggde hon det!

Alun var en viktig råvara på den tiden. Den användes inte bara till att stoppa blödning vid skärskador under rakning, utan kan tilsättas i trolldeg för att göra den smidig. den huvudsakliga användningen var inom garveri.

Eftersom vi var den stora flocken, med småbarn inblandade var vi mer inriktade på att besöka den berömda ekoparken som anlagts i grannskapet runt slottet.

För den, som har ett djupare intresse och är mer välplanerade än vi, rekommenderas en guidad visning.

Vårt upplägg var en rejäl promenad i vackra omgivningar. Tillgängligheten är suverän! Såväl barnvagnar som rullstolar tar sig fram problemfritt.

Vi gick till våtmarken. Jag kände igen en spång, från en påkostad turistbroschyr som kommunerna gjorde för något år sedan. Den innehöll fantastiska bilder, men i någon strävan att vara icke kommersiell hade man inte skrivit ut var bilden var tagen. Fascinerande tanke att ge ut en icke kommersiell broschyr och ännu mer fascinerande att inte tala om för besökare var de kan hitta allt det vackra i verkligheten.

I området betar får och gör en effektiv landskapsvårdande insats.  Ett par har råkat ut för någon semesterande klottrare, som inte kunnat stå emot abstinensen.

Vid parkeringen har en tresidig skidåkarborste monterats. Den framstod i ett förklarat ljus. Litet till mans hade vi sandalerna bemängda med fårspillning.
Möjligheten att sopa bort det innan After Sheep, kändes som en god service.

Morris reflekterar över en framtid som fåraherde. Jag vet inte hur studiegången för en sådan karriär ser ut.

Finns det fortfarande SYO-konsulenter,  blir det en uppgift för dessa i Årsta, att lösa.

Så närmar vi oss normaliteten.

Samtidigt som alla sommargäster är på Österlen kommer våra släktingar och vänner. De, som står en nära, förstår att vi parallellt måste jobba intensivt och aktiverar sig själva. Köper hem frukt och filmjölk! Snikar sig på grillparty hos folk i byn. Kort sagt klarar sin egen överlevnad. Ibland får vi en stund över och kan följa med på en och annan utflykt. Det var som när vi bodde i Stockholm, bästa tillfället att vara turist i sin stad, gavs när man fick besök.

En annan effekt av besök är att man får någorlunda normala mattider. Vi skulle börja med ett litet intag. Vi åkte till Tjörnedalagården, där vi tidigare ätit gott. Där var det stängt som ett kommunalkontor efter 17. Hur har man råd till det mitt i turistsäsong , frågar jag mig.

Vi åker vidare till den rara idyllen Baskemölle. Ett gammalt fiskeläge, snäppet mindre än Kivik, Skillinge och Brantevik.

Vi letar oss upp genom byn och hittar Café & Galleri. Tvivelsutan en gammal skola. Där serveras smörgås á la minute.

Jag har ätit bättre smörgåsar men framför allt mycket sämre och latten var perfekt. Vi satt som riktigt stadsfolk och lapade i oss en "decent latte" njutande utsikten över havet.

Vi ville också titta på galleriet. Den gamla skolsalen gav rymd. Det fanns en hel del trevlig keramik.

Känslan av gammal folkskola var så härlig och knöt an till gamla oförlösta, men positiva, minnen.

På väggarna  hängde tavlor. Någon slags tryck tänkte jag, men små upplagor. Galleristen, tillika bildproducenten, redovisade en komplicera process med foto och ett bildbehandlingsprogram.

Det hela verkade vara en dyr och olönsam bisyssla, men bilderna gör att man är tacksam att han håller på.

Jag har upptäckt att jag har en väldig vurm för ödehus. Jag fastnade för en bild som skulle kunna föreställa Pärlfiskarens hus vid Vårhallen utanför Simrishamn.

Mer om teknik.

Gästis är utrustat med ett trådlöst nätverk. På senare tid har mer än en gäst påstått att man inte hittar nätverket. Enligt min normala strategi i tekniska frågor - vänta och se. Igår kväll hade en gäst ett icke förhandlingsbart behov av att komma åt sin e-post.

Jag tog in vår bärbara på Gästis och kunde, som andra, konstatera - inget nätverk. Gästen fick följa med in i privaten och det akuta problemet var löst. Då kom lösningen till mig som i en uppenbarelse. Jag hämtade en såg och kapade den vilt växande flädern på norrsidan. Och se - nätverket var uppe igen. Jag har en antenn som skymdes av buskaget. Så kan det vara för oss som lever i växtzon 1.

Nöjd var jag - problemet identifierat och löst på egen hand, kostnadsfritt. Framförallt är jag väldigt nöjd med att slippa utsättas för nesan, när en debiterande tekniker, konstaterar att problemet är eftersatt trädgårdsskötsel.