En dag på jobbet.

Ruskväder och fars dag, eller helt enkelt att det är öppet, räcker väl som förevändning att unna sig en gåsamiddag på Gästis. Efter en fullsatt restaurang på lördagen är trycket lägre och jämnare idag. Vi har ingen speciell farsdagsmeny. Gåsen är utmärkt farsmat, och i övrigt finns hela menyn att botanisera i.

Jag hämtar DNs söndagsmagasin med korsordet. Äta och tänka är två kompletterande processer.

Jag bestämmer mig för att avstå svartsoppan. Hur en så dum tanke nu kan ha kommit till mig? Köket reparerade delvis min tankevurpa. Jag fick in en liten amuse bestående av svartsoppa med krås. Där kunde jag sitta och ångra min återhållsamhet.

Det var den godaste svartsoppa jag ätit. Perfekt balans mellan smakerna. Pommerans, cognac, madeiravin, återhållet inslag av kryddnejlikor. Det finns en grabbig skola som tycker att soppan ska vara stark, stark, stark. Nej, balansen är allt tycker jag!

Inte blir det mycket korsord löst! För att börja med drycken: gås -bourgogne,
ett glas Marenge.

Utgångspunkten är naturligtvis präktig skånegås, med den ljuvliga såsen. sviskon och gräddkokt brysselkål, kokt exakt så den har en aning tuggmotstånd (överkokt smakar den beskt). Brynt potatis, rödkål och äppelmos gjord på det sena Boskopäpplet, drottningen bland matäpplen!

Gås är kultmat! Ett sakrament  inom skånsk gastronomi. Lika viktigt som dopet för den kristne.

För min del får surströmmingen, kräftorna och till och med ålen vara men hellre odöpt än gåslös.

Inramningen med ruskväder, levande ljus, smakerna och den genuina gastgiverimiljön lyfter mig till ett skamlöst välbefinnande.

Skånsk äppelkaka på torkad riven hembakad kavring och Boskopäpplen.
Riktig vaniljsås!

Till detta ett glas Pommeu de Bretagne, en blandning av äppeljuice och ung Calvados.

Avslutningsvis ett glas grappa, från Grattamacco i Toscana, och en kopp kaffe.

Så är pappa mätt och lycklig!

 Jag sitter kvar en stund och tjuvlyssnar diskret på de andra gästerna i restaurangerna. Litet av ett vågspel - tänk om de var missnöjda och sitter och smågruffar. Det är de inte!

Efter denna eftermiddagsövning finns det endast en tänkbar fortsättning. Sakta dåsar jag bort medan DNs korsord sjunker över ansiktet.