När kommunen leker affär.

Ursäkta om jag plumpar  mot den goa adventsstämningen. Allt kan inte vara idyll, man måste få vara litet förbannad också.

I sin passion för trycksaker har Simrishamn kommit på ett fiffigt sätt att producera dessa på andras bekostnad. På kort tid har jag snubblat över två exempel.

Av tradition har kommunerna gett ut en turistinformation som heter Guiden. I år, när alltfler överger trycksaker, storsatsar man med att utöka formatet till ett magasin. Jag har tidigare bloggat om detta. Kritisk är jag fortfarande. Idén är att Arkivbild designar magasinet och kränger annonser på längden och tvären: Turistbyråerna förser den med innehåll. Vi som träffar turisterna under en längre tid, har en relation, har inget, och då menar jag inget, inflytande och påverkansmöjlighet när det gäller det stolta magasinet. Vi förväntas köpa annonser, billigt säger turistbyrån, men det beror på att de inte känner marknaden.

Det andra exemplet är när det gäller turistkarta. Ett företag som heter Kartguiden ringde upp mig och ville sälja en annons på tavlan som visar kartan och tillhandahåller karta på olika ställen i Simrishamn. Nästa steg är väl att man kan få köpa annons på färgburken, man använder för att måla tavlan där kartan ska sitta. Eftersom jag redan annonserar i en karta producerad av några som kallar sig Kartverket, blev jag litet nyfiken och började gräva.

Att Kartguiden erbjöd mig att vara med i "kommunprojektet" gjorde mig litet lurig. När jag avböjde annonsering informerade säljaren om att jag använde den digitala kommunkartan på min hemsida, eftersom jag inte köpte annons uppmanades jag att ta bort den. Jag ber honom skicka information om "kommunprojektet".

Här läser jag med skräckblandad förtjusning ett rekommendationsbrev från kommundirektören Staffan Tellman. Där talar han om att de skrivit ett 5-årigt samarbetsavtal. Han uppmanar oss företag att kontakta Kartguiden för att köpa annonser.

Förutom att kommunen gör sig till säljare av Kartguiden ger man dem monopol på att exponera sina kartor på  Turistbyrån. Det känns inte så juste gentemot oss som valt att medverka i andra kartor.

Det kan ju verka smart! Men nu är det inte kommunens uppgift att vara smart utan att hantera våra skattepengar på riktigt sätt och till rätt saker. Detta regleras i en mängd lagar, främst kommunallagen och Lagen om Offentlig Upphandling, som är medborgarnas skydd mot korruption och godtycke.

Mina främsta invändningar är:

• Båda tjänsterna ska upphandlas i konkurrens. Det har ingen betydelse om eventuellt kommunen får tjänsterna "gratis". (Även direktupphanling är en upphandling som ska vara dokumenterad.)
• Kommuntjänstemän bör inte skriva rekommendationsbrev, som används i marknadsföringen. 
• Ett femårigt avtal är exceptionellt långt avtal. Huvudregeln är 3 år med möjlig förlängning.
• Om man har ett samarbete om kartor, borde man ha förhandlat fram rätten att använda den digitala kartan även om man inte vill köpa annons av Kartguiden.
• Det finns likvärdiga alternativ till Kartguiden, dessa borde få samma rätt att sprida sina kartor via Turistbyrån.