Här går jag och lullar.

Den gångna helgen har varit ganska medelmåttig jämfört med de två föregående "gåshelgerna", och kör för det, även om man egentligen vill ha fullt jämt.

Läget är betydligt bättre under kontroll nu än för något år sedan. Det gäller bara att hålla i och jobba med "ständiga förbättringar" för att citera Percy Barnevik, medan ha ännu satt på piedestalen. Innan vi renoverade fick man ha ständig beredskap för att något stort och dyrt skulle gå sönder. Nu när den stora renoveringen är gjord känns det som att vi kan inrikta oss på detaljer och sådant som man skulle vilja, men kanske inte är tvunget. Det känns betydligt mer lustfyllt än att gå och vänta på katastrofen.

Det är alltid en risk att man blir hemmablind. Vi lägger gästenkäter på alla rum. Omdömena är genomgående mycket positiva. Det känns naturligtvis som varm mjölk med honung för själen. Förutom denna litet fåfänga spegling får vi emellanåt konkreta förslag på saker som kan förbättras. Någon saknade en byrå på rum nummer 6. Vips har Fischersteöms kammare fått en byrå.

Något som är väldigt svårt att åtgärda är när man ena gången får påpekande "sängen en aning hård" , en annan gång "sängen något mjuk", och det avser samma säng.

En utvecklingsplan, i det överskådliga formatet, är att renovera den stora gästtoaletten. Det vänligaste man kan säga om den är att den är handikappanpassad. Vi tror att vi med ganska enkla medel få den mindre institutionsartad. Kanske ska vi ha ultraviolett ljus. Jag har lärt mig på en alkoholkurs att det gör det i stort sett omöjligt för narkomaner att injicera. Nåja det är kanske inget problem hos oss, jag måste sluta att gå på dessa alkoholkurser.

Idag den 22 november grep k.h.* saxen och stormade ut i trädgården, trots ösregn.

Hon kom in med en skaplig bukett rosor.

* kära hustrun

De har varnat för att kylan ska komma även till Sydsverige. Det lyfter fram ett tidigare nedprioriterat, nästan förträngt, behov. Dörren i glasverandan i privatbostaden består av två fladdrande masonitskivor.

Delvis hänger dörren samman på ett obekant och obegripligt sätt. Den hade i och för sig behövt bytas i samband med att krögarvillan renoverades 2000.   Sannolikt har den inte mått bättre av att vår begåvade hund Doris kan öppna dörren, men har inget som helst intressa av att stänga den. Så exponeringen för väder och vind har varit extrem, medan Doris gått ut i trädgården för att skälla ut en passerande jycke, eller något annat viktigt ärende.

En ny dörr är beställd hos Gebo i Glemmingebro. Vi har köpt dörr där tidigare och är väldigt nöjda.

Vi har lärt oss att Gebo är leverantör till de stora, Doria m fl, så fort det är tal om icke standardmått. Det finns ju inga bra skäl att man ska gå via mellanhänder när man har hittat källan.

Blomman på den nedre dörrspegeln snidas av vår granne Karsten, bildhuggaren.

Den övre delen är glas, så vi får ordentligt ljusinsläpp. Inga spröjsar!

Den enda tråkiga, för oss, är att Gebo har så mycket att göra att leverans ligger i vecka 7-8.

Jonas har annonserat att det behövs mer porslin - kör för det!

Det finns ett allt överskuggande investeringsbehov - en ny jukebox. Livet utan jukebox är bara ett halvt liv.

Amis, på Sjöbacka, lovvärda initiativ att starta en insamling har gett ungefär förväntad pekuniär utveckling, ca 500:-.

Det finns ingen anledning att hänga läpp över en sådan sak! Nu ska projektet drivas.

Efter viss research har vi inhämtat att de bästa maskinerna är från 50-talet och av märkena Wurlitzer eller Seeburg.

Vi har också scoutat fram en kille i Dalby som kränger sådan pjäser.

På onsdag packar vi storfamiljen i bilen och åker till Dalby och inleder affärsförhandlingar. Man lär få slanta upp mellan 30 och 50 tusen, i och för sig kan man lätt få ge det tredubbla. Men vi är ju inte samlare utan vi jagar en bruksmaskin!

Skivor har vi så vi kan fylla på!

Det känns hur spännande som helst.Jag hoppas att vi hittar en bra, så man slipper att fortsätta med halvlivet.

Tänk sedan om Mats, som renoverar våra neonskyltar, blev färdig skulle vi kunna ha en riktig nostalgitripp till 50-talet. Det blev "Österlen lyser och låter".

Jag lovar att hålla er informerade om projektets förlopp och utveckling.