fredag 19 november 2010

Turen går till Köpingebro.

En dag när vädret är så grått, att man får ta landskapsbilder med blixt, åker jag till Köpingebro. En skylt vid ankomst förkunnar att det hetat Köpingebro sedan 1894 och att det bor 1 100 människor i byn. Jag hade kunnat nöja mig med det, men här ska grävas efter byns själ. Först gör jag den obligatoriska pizzeria- och damfriseringkontrollen.

Jodå mitt i byn, granne med järnvägshållplatsen ligger en skönhetssalong. Lätt östtysk estetik, med patinerad eternit och med en avskalad  trädgårdsanläggning där gårdsplanen ändas i en sopstation.

Naturligtvis ett lockande kommersiellt läge. Släng dina sopor och skaffa en ny frisyr!

Jag såg ytterligare en damfrisering vid infarten. Min erfarenhet säger mig att detta är en underetablering. I Hammenhög med ungefär lika många invånare har vi tio frisörer, vilket i och för sig kanske är en viss överetablering.

Ett par hus bort ligger Samys Pizzeria.  Samma Östtyska arkitektur - varför överge ett vinnande koncept? Samy har i alla fall gjort vad han kunnat för att piffa upp sin pizzeria.


Som i alla byar på Österlen finns det ett antal små byggfirmor. De är en viktig del i besöksnäringen. Uppdragen kommer i stor omfattning från nyinflyttade och delårsboende.

Jag fortsätter att visa fula hus. Jag har en avsikt med det, som jag ska återkomma till.

Ful funkis - förfärlig fasad.

Stockholmare gillar ju att tala om hur det ska vara och de gillar Österlen. Skulle man inte kunna tänka sig att stridbara Stockholms Skönhetsråd förlägger ett träningsläger till Köpingebro? Jag är övertygad om att det skulle vara till ömsesidig nytta.

Jag saxar direkt från Ystads hemsida, men bilderna är mina:

Mitt i byn

Vill du flytta till ett redan uppväxt område i en härlig bymiljö, då är en tomt i Köpingebro något för dig. Köpingebro är en av kommunens större byar med såväl skola, bibliotek, barnomsorg som sporthall, idrottshall och livsmedelsbutik
I Köpingebro finns det bra kommunikationsmöjligheter med en central pågatågsstation och nya cykelvägar mot både stranden, cirka tio minuter bort, och staden, cirka en mil.
De nya tomterna ligger i ett skyddat område inbäddat i grönska med mysig kvarterskänsla. Planen ger möjlighet till både friliggande villor och radhus.
Kontakta Ystads kommun för mer information om lediga tomter 0411-57 70 42 eller läs mer på länken nedan.
Det skulle jag inte gå till val på!

Jag hittade ett par hundra kvadratmeter "härlig bymiljö", annars är det blandade småhus som i vilken förort som helst. Jag förnekar inte att det kan vara en bra plats att bo, inte minst för pendlare. Modesta huspriser, nära till Ystad och järnväg.


Nu har det varit Köpingebro från sin sämsta sida och  inte just är någon målerisk turistmagnet på Österlen. De som inte förstått värdet av turismen och som retar sig på alla besökare skulle kunna bo i Köpingebro.


Jag älskar små hyreshus i små samhällen. Varken för stort eller för litet. Inga krusiduller - ett hushus.

Inte fler lägenheter än att alla känner alla. 







GeMa-livs heter affären. Som ICA-butik skiljer den sig mycket från standard. Trevligt trång och gyttrig med en tydlig ambition att tillhandahålla ett sortiment som egentligen är litet för stort för lokalen. De kämpar för att inte reduceras till en närbutik.

Det allra bästa med Ge-Ma är en riktigt bra charkuteriavdelning, med egen rökning och korvtillverkning bland annat. Den är värd en omväg.
Jag går bort mot sockerbruket, som är själva anledningen till Köpingebro. Det hann bli drygt hundra år innan det lades ned 2006.


I anslutning till bruket finns flera byggnader med koppling till en blomstrande sockerproduktion. De är från den "preeternitiella" perioden och uppförda i vackert tegel.




 Jag känner igen stilen från Arlöv och dess sockerbruk från samma tid. Vi bodde tio år i Arlöv helt nära bruket.










De vackra tegelhusen ligger i en stor park, och förefaller att vara bostäder idag.








Jag har inte behövt tränga mig fram. Folklivet en söndag är inte myllrande. Jag möter några yngre människor som verkar ha sina rötter i Somalia. Kvinnans cerisfärgade mantel sticker glatt av mot det gråtrista höstvädret.

Med svensk flyktingpolitik är möjligheten att få nya rötter i Köpingebro, eller Sverige för den delen, inte lysande.


Den trista baracken, som använts för boende under betkampanjen, har blivit vandrarhemmet Violen. För närvarande är den flyktingboende.

Svensk sockerindustri idag består av ett säger ett sockerbruk, Örtofta i västra Skåne, som är danskägt.

Bruket som lades ned 2006 står som ett mäktigt monument över en för bygden oerhört viktig industri. Det är inte svårt att förstå vad det betydde för Köpingebro.

Vad jag har hört har man inte kommit på någon alternativ användning. I tidningen har jag läst att man spelat in Kenny Starfighterfilmen där.

Potentialen i detta är sannolikt något lägre än i Wallanderfilmerna. Starfightervandringar i Köpingebro? Hm!

Jag tror att det är en tidsfråga innan svensk sockerproduktion försvinner helt. Sockerrör har en mycket högre sockerhalt och är betydligt lättare att skörda. Jag har lärt mig att miljöpåverkan av transporter är mycket lägre än man i allmänhet tror.

Vigs Ängar är ett äldreboende, som blivit mönsterbildande inom demensvården.

Med en antroposofisk grund har man byggt upp en verksamhet med en helhetssyn som är, om inte unik, väldigt ovanlig.

Kostnaderna är inte högre än för det kommunala alternativet.

Detta måste vara den största arbetsplatsen i byn idag.

Sammanfattningsvis var mitt sökande efter byns själ fåfäng.





3 kommentarer:

  1. Frank och Marianne19 november 2010 19:43

    Hej Staffan

    Av allt bra du skriver på din blogg så står "turerna" i absolut särklass. Fina bilder kombinerad med fantastiska texter. Det är lika roligt varje gång att läsa.

    Vi är väldigt glada att det finns många byar på Österlen kvar för dig att åka till:)

    SvaraRadera
  2. Jaaa vad säger man...köpingebro byn som gud glömde..

    SvaraRadera
  3. Haha, kul skrivet. Som fd Köpingebrobo så kan man väl inte annat än att delvis hålla med.
    Känner att Köpingebro och Hammenhög är ganska lika som byar. I Köpingebro var det sockerbruket och i Hammenhög Weibulls/Hammenhögs frö som folk känner till. Annars är det väl ungefär samma fördelning av hus/själ tycker jag. Plus för Hammenhög är ju att man kör igenom byn när man skall till Simrishamn, Köpingebro kör man ju i inte igenom oavsett vart man skall.
    Plus för Köpingebro är väl i såfall förbindelsen med och närheten till Ystad och Malmö, här förbinds ju inte Hammenhög med något egentligen.
    Så summa summarum ganska lika byar.
    Mats

    SvaraRadera